Största kärleken

... blir man påmind om när man är på väg ut genom dörren för en paus av vuxenliv. När sonen vinkar med sin lilla skadade hand (åh, älskade lilla unge, varför ska det finnas sånt som faror och sjukdomar?) och säger "hejdå, mamma", ja, då smälter hjärtat fullständigt och det där med ansvar och föräldraskapets ok blir så lätt, så lätt att bära. För hur skulle jag någonsin kunna vilja ha något annat liv än detta?