tisdag 10 februari 2009

Det är inte sant...

...och tanken var inte att det här skulle bli en gnällblogg, men just nu är det verkligen ingenting som arbetar för oss (Läs: mig). Jag hade två saker - kanske tre - jag skulle göra den här veckan, i övrigt skulle jag försöka fokusera på den kommande förlossningen och bara vila. Sedan blir det inte mycket vila av. Det vet jag. Vad händer?
Jo, i ett obevakat ögonblick ramlar sonen mot ugnsluckan och får en andragradens brännskada på hela sin handflata. Visserligen tar maken (som får sägas vara delvis ansvarig för förloppet) ytterligare vab för att akut-åka till sjukhus och sedan stanna hemma, men vilan blir ändå noll för mig. Sonen måste dessutom vara hemma ytterligare; åtminstone imorgon också. Och på fredag är dagis stängt. Jag är just nu så trött att jag helst av allt vill gråta, men det är ju minst synd om mig. Egentligen. Och samtidigt: Hur ska jag kunna förbereda mig på den kommande jobbiga första tiden med ett spädbarn när allt bara kör ihop sig? Hela tiden?

2 kommentarer:

  1. Stackars lillen! Hoppas han inte har alltför ont. Och stackars dig som inte får den lugn och ro som du behöver. HOppas du hittar tiden att vila lite!
    Kram!
    C

    SvaraRadera
  2. C: Tack! Det känns genast bättre när solen kommit fram och känslorna pratats igenom med maken... Lustigt att det är så lätt att trilla igenom just nu...
    Kram!

    SvaraRadera