Oväntat milt på förmiddagen. Utan vantar styrde vi kosan mot lekplatsen där 4-års-kalaset gick av stapeln idag. Hela avdelningen på dagis bjuden; strålande initiativ och alla utom tre barn närvarande! Korvgrillning och saft. Godispåseletande bland höstlöv i smärtsamt vacker park. Årstiden är på gränsen mot det fula, men fortfarande så färgstark och tilltalande.
En glad Rubin, en glad mamma som fått kvalitetstid både med son och med föräldrar till andra barn på dagis och 2,5 sköna timmar utomhus utan olyckor i några byxor. Helt enkelt en finfin söndag!
Visar inlägg med etikett kalas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kalas. Visa alla inlägg
söndag 31 oktober 2010
måndag 22 juni 2009
Kalas
Igår firades det. Något lite mindre än förra året när vi tyckte att alla vänner skulle vara delaktiga och med i det som nu är vårt liv. Det här året tycker vi förstås fortfarande det, men med alla nytillskott och tillägg överallt samt en stor kalashelg även förra veckan, kändes det svårt. Fördelen med det något mindre partajet var att det faktiskt gavs tid att tala med alla. Även fast mammiga dottern satt i famnen.
Rubinen har bytt ut favoritfrasen "Ha den" till slagdängan "Den är min". Denna fras brukades flitigt igår, inte minst när det blev konkurrens om ballongerna. Det fina i kråksången är ju att en dragkamp om en ballong oftast slutar med att ingen får den. Skön pedagogik det där...
Till dopet förra veckan fick Rubinen storbrorspresenter, varav följande bok som förbereder den nya tvåårsfasen något. Vi lär läsa den en hel del i sommar.
Tårta - traditionsenligt bakad av finaste mormostern -, kanelbullar, chokladbullar och diverse kex stod på menyn samt vin. Dock saft för de yngsta.
Firandet slutade i gräl mellan mamma och pappig son. Pappigheten har nått nya höjder som på senaste tiden i vissa fall gjort att jag inte ens får röra honom. Igår kväll utlöste det dessutom ett av de mer sällsynta vredesutbrotten. När så till slut även jag började gråta, blev sonen lugn och efter att ha snyftat i kapp ett tag genom vällingen, säger den lille bångstyrige:
-"Mamma ledsen i munnen. Ruben också ledsen."
Efteråt känner jag mig skamsen över att ha brutit ihop. Det finns ju tusen orsaker till varför det är som det är just nu. Man kan liksom inte begära att en tvååring kan vara rationell vad gäller svartsjuka, trötthet och intryck. Och samtidigt gör hans agerande mig så ledsen när jag stup i kvarten känner mig bortvald och oönskad. Jag ska vara vuxen. Jag vet det. Men hu så svårt det är.
Rubinen har bytt ut favoritfrasen "Ha den" till slagdängan "Den är min". Denna fras brukades flitigt igår, inte minst när det blev konkurrens om ballongerna. Det fina i kråksången är ju att en dragkamp om en ballong oftast slutar med att ingen får den. Skön pedagogik det där...
Till dopet förra veckan fick Rubinen storbrorspresenter, varav följande bok som förbereder den nya tvåårsfasen något. Vi lär läsa den en hel del i sommar.
Tårta - traditionsenligt bakad av finaste mormostern -, kanelbullar, chokladbullar och diverse kex stod på menyn samt vin. Dock saft för de yngsta.
Firandet slutade i gräl mellan mamma och pappig son. Pappigheten har nått nya höjder som på senaste tiden i vissa fall gjort att jag inte ens får röra honom. Igår kväll utlöste det dessutom ett av de mer sällsynta vredesutbrotten. När så till slut även jag började gråta, blev sonen lugn och efter att ha snyftat i kapp ett tag genom vällingen, säger den lille bångstyrige:
-"Mamma ledsen i munnen. Ruben också ledsen."
Efteråt känner jag mig skamsen över att ha brutit ihop. Det finns ju tusen orsaker till varför det är som det är just nu. Man kan liksom inte begära att en tvååring kan vara rationell vad gäller svartsjuka, trötthet och intryck. Och samtidigt gör hans agerande mig så ledsen när jag stup i kvarten känner mig bortvald och oönskad. Jag ska vara vuxen. Jag vet det. Men hu så svårt det är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)