torsdag 30 september 2010

Rosa eller blå?

Sitter här och försöker skölja ner irritationen med ytterligare en kopp kaffe.
Man kan låna dopklänning från församlingen vid dop i vår kyrka. I våras köpte jag in en i linne med ett guldfärgat band. Guld som är Guds "färg" och som därför kan ses som extra festlig och omslutande. Sedan tidigare har vi tre ryschpyschiga klänningar i mindre storlek varav en inte har band fäst på tyget. De övriga två har rosa och blått band. Ett extra blått band finns till den där stackars bandlösa klänningen.

Jag kommer ner till expeditionen med en mamma och hennes barn som jag snart ska döpa. Motfrågan när hon undrar om det finns någon klänning ledig är: "Rosa eller blått band?"
Jag snäser att i dopet är det väl ändå inte könstillhörighet som ska aviseras. Och inser att det är ett jätteprojekt att få människor (som dagligen borde fundera över människosynssaker dessutom) att komma till en insikt kring hur vi medvetet präglar in i färgstämplande av människor.
Så jag dricker lite kaffe till och tänker ut hur jag ska sabotera de där banden på bästa sätt...

onsdag 29 september 2010

Detta favorithörn

...i Berlin är jag tillbaka i när stressen och all logistik slår mig i huvudet. "Ledig" i huvudet.

Rubinen låg och såg ut som den sjuka Vilda bebin igår. När han får feber slår den ut honom totalt. Idag är det bättre, men jag kan inte nog säga hur glad jag är åt att ha mina föräldrar på vab-avstånd.

Pydden hade målat med vattenfärger när jag hämtade henne på dagis och hon utbrast förtjust "Titta mamma, min teckning! Den är fin!" Det är lite gott att ta in det där magiskt självklart frimodiga hos henne.
Vad som inte är så kul är att konstatera att hon är EXAKT lika svår att hantera i vissa situationer som storebror i samma ålder. Jag fick en kroppslig flashback idag från när jag brottade ner Rubinen i sulkyn. För ett och ett halvt år sedan. Nu är jag där med Pydd. Och jag håller alla tillgängliga tummar för att det inte blir ytterkläderna som blir den stora konflikthärden med henne också.

tisdag 28 september 2010

Och från rummet hör jag...

hur Rubinen och Pydden leker med pussel.
"Titta, vad är det här?!" förhör Rubinen.
Något ohörbart mumlas ut och Rubinen säger då:
"Det där är inget riktigt äpple, L, det är en leksak. Faktiskt. Du ska inte äta upp den."
Någon gång till försöker han förklara och sedan:
"Mamma! Pappa! L äter upp pusslet! Säg till henne!"

måndag 27 september 2010

Reflektioner en måndagsmorgon

Just nu jobbar jag långt mer än 100 procent och nästa lediga dag är först om nästan två veckor. I förra veckan kände jag ett tryck över hjärtat och bröstet och blev rädd. Jag vet fortfarande inte vad det var, men efter det första träningspasset på nästan en månad kände jag åtminstone mig säker på att det fanns en kropp någonstans. Om än tagen av upprepade förkylningar. Det låter lite deprimerande när jag skriver det, men det är faktiskt inte så farligt. Bortsett från de rent kroppsliga larmen förstås.
För jag blir effektiv med allt när jag har mycket omkring mig. (Ja, kanske inte med bloggen då...). Jag läser mail på toaletten medan jag samtidigt borstar tänderna och sorterar blöjor under skötbordet. Jag kommer ihåg att handla på väg till eller från jobbet. Jag lägger fram barnens kläder nästan automatiskt när jag springer med kaffekoppen i handen mellan smink och kattmatspåfyllnad. Och jag borstar håret nu medan jag skriver.

Och så gillar jag hösten. Stenhårt. Kanske är det därför som jag inte dukar under av arbetsbörda och vab-rädsla och blir deppig. Men de mörka morgnarna och de dunkla kvällarna med lite lugnare barn är lent mot min själ. Just nu har barnen dessutom väldigt roligt med varandra - mellan grälen förstås - och bara att lyssna på när de pratar med varandra är helt underbart. Det gör mina dagar guldkantade.
Och ett möte med en pojke på en begravning i torsdags, gjorde helgen lätt pimpad med juveler och girlanger med en djup önskan att umgås ordentligt med familjen på den tid jag var ledig. Så jag och Rubinen var på bio när Pydden sov och så umgicks vi med mina föräldrar två gånger, spelade fotboll med min syster och hennes sambo och lekte på lekplats med Rubinens bästa vän.
Nu är det ny vecka och nu ska vi gå till dagis. Pydden kommer in och skriker "Borsta håret" och stjäl min borste. Skynda skynda.

onsdag 22 september 2010

"Någon gång ska jag ut och gå...

i mina nya stövlar." Den där sången har förföljt mig sedan jag gick på babysång med Rubinen och blev vackert repriserad även med Pydden under hennes period.

Här hemma springs det runt i vinterskor och gummistövlar om vartannat. Gärna olika slags skor på olika fötter. Gärna någon annans. Gärna utan så mycket annat på. Själv förstår jag inte riktigt fascinationen när man drar fram svettvåta fötter ur lika svettiga stövlar, men det är många jag glömt av barndomens guldkorn.
Jag gillar mina nya skor i alla fall. Så mycket att skavsåren är ett faktum. Skavsår och höst är dock intimt förknippat, så det är väl bara att stå ut.

tisdag 21 september 2010

Efter oasen

...är det visst öken igen. Eller?
Nu är höstens resa gjord och kontot rejält länsat. Barnen var oväntat odelat glada när de insåg att jag tagit min plats i sängen igen under natten till måndag och bortsett från lite lätta syskongräl har det flutit väl.
Sova fick jag i Berlin. Sova ut. Sova länge. Prata om allt med fullbordade meningar och med tid för eftertanke. Skratta så jag fick träningsvärk i magen. Skapa filmmanus i huvudet och skratta ännu mer. Läsa. Äta god mat. Dricka vin. Vandra i maklig takt. Åka taxi. Se på vackra saker och människor och miljöer och hus. Inhandla fler av saker jag uppskattat sedan sist. Inhandla skor från favoritkedjan. Som visade sig stå under herrskor när jag kollade på deras sida nu. Och längta förstås. Efter ett tag. Vid tid för hemresa faktiskt och först då. Men oj, vad det blev svårt att tysta ned längtansrösten då.
Det är skönt att vara hemma igen hos den där lilla familjen. Min familj. Trots valresultat. Trots trist möte på dagis i morse. Trots jobb som aldrig tycks ta slut. Riktigt skönt.

måndag 20 september 2010

Omstart

Ibland hade det varit önskvärt att bara kunna trycka på knappen omstart. Vid ganska många tillfällen vad gäller de där dagliga situationerna med barnen till exempel. När man bara inser så fort man sagt första ordet att "det här blev ju helt fel".
Vi satt på bussen igår och blev regelbundet uppdaterade om valresultaten. Jag ville trycka på omstart många gånger, men insåg till slut att det bara var att släppa drömmen om att människor faktiskt mest av allt vill gott. Så är det inte. Och Sverige och Skåne blir fult brunt i den trista regniga höst vi kom tillbaka till. I det där bruna ska mina barn gå omkring. Det gör ont bara jag tänker på det.

onsdag 15 september 2010

Pillowtalk

Imorse vaknade jag och maken av alarmet. Märk väl; ALARMET. Vi var båda mycket skakade och undrande. Var är barnen? Har de inte hört av sig eller kommit in i natt?!
En kort stund senare hör vi Pydden och hon bli inburen till våra sängar.

"Hej, mamma!" säger hon. "Sova lite. Var är kaninen?"
Jag svarar att den är i hennes säng.
Då vänder sig den lilla primadonnan till sin far.
"Pappa, hämta kaninen!"
När hennes pappa utfört det ärendet är hon inte nöjd utan säger: "Hämta känglun!"
Surt inser hon att så inte blir fallet och när Rubinen kommer in några minuter senare gör hon stor grej av att hon varit där först: "MIN MAMMA! INTE DIN! MIIIIIIIIN MAMMA!"
Och där var den morgonfriden över...

tisdag 14 september 2010

Höstkänsla

I närmare två veckor har jag snällt fått hoppa träningen på grund av ett envist halsont. Varje kväll har jag hoppats på att vakna utan illsmärtan i halsen och varje morgon har den likt förbannat givit sig tillkänna. I morse vaknade jag dessutom med ett igenklibbat öga.
Den enda som går förkylningsfri här hemma är maken, som mirakulöst tycks klara sig merparten av gångerna vi insjuknar. Snacka om orättvis fördelning av gener... Eller vad det nu kan tänkas vara.
Fast jag hoppas på att få vila under helgen som kommer. Röstandet är avklarat och allt (nåja) undanjobbat för att riktigt kunna njuta av en långhelg i Berlin med bästa L. Ögondropparna och diverse förkylnings-medikamenter följer dock tryggt med.

fredag 10 september 2010

Fredagskjol

Tja, i det regnruskiga septembervädret var det Pydd-rummet som lämpade sig bäst för en eftermiddags-fotografering av fredagens kjol.

Polotröja för första gången den här hösten. Denna från HM.
Kjolen ett experiment som är så... 2008? Åhléns, för övrigt. Fast jag tror den får stanna i garderoben och inte pilgrimsvandra till Myrorna, för den är en av få som inte korvar sig med strumpbyxor av grövre slag...

torsdag 9 september 2010

Torsdagskjol

En av favoritkjolarna på idag; en one-of-a-kind gjord av finaste Elin kombinerad med inläggsriktiga skor som kanske inte passar sig i de mer formella sammanhangen... Överdelar: svart och åter svart.

Ja

Lillasyster Pydd har börjat svara på frågor med ett litet "Ja". Det är en ganska skön utveckling eftersom "nej" varit ett alltför ofta förekommande ord på sista tiden.
Pyddens humör svallar som en vulkan under utbrott när hon tvingas göra så världsliga saker som att klä sig, borsta tänderna och tvätta sig. Jag känner vindarna från förra året blåsa upp igen fast i en lillasysters gestalt istället. Fast tur för oss är ju att vi redan klarat värsta sortens trotsstorm en gång redan...
Just nu passerar hon förbi och säger "Sov gott" till kaninen som hon lagt i vagnen... Vilken liten människa!

onsdag 8 september 2010

Onsdagskjol

Mötesdag på jobbet och egentligen ingen som helst anledning till glansiga strumpbyxor. De kände på sig det också och gick sönder under sulan så de rök i slasket när jag kom hem...
Kjolen är från ett av mina favoritmärken Thatchers som har två (vad jag vet) butiker i Berlin. Skorna är också berlinfynd. På överkroppen, vilket inte syns, har jag på mig gul American Apparel-topp och svart kofta samt stora HM-Marimekko-sjalen. Kjolen är egentligen fusk den här veckan (om man tänker garderobstest). Den använder jag mycket eftersom den funkar så bra i mina mer officiella sammanhang...

tisdag 7 september 2010

Guldkorn

Sova till kvart i sju. Sol. Smidig lämning av två bara lättbråkande och smågnälliga barn. Mingel med föräldrar och barn. Kaffe. Promenad i jobbets omgivningar och trevliga samtal med min praktikant. Fina ord. Glada barn som tillsammans med sin pappa lånat böcker på biblioteket. Lässtund innan middagen. Sonens toaletträff. En bra dag, helt enkelt.

Tisdagskjol

En gammal HM-trasa, komplett med Dr Martens och ämbetströja (svart)...

måndag 6 september 2010

Måste slå ett slag för...

Filmklubbens film som jag såg igår i jobbet. A Single Man. Alla var mycket tagna och uppfyllda av denna estetiska pärla. En del att diskutera också förstås. Och mycket trevligt, som vanligt. Vissa bitar i jobbet är lättare än andra.

Tema!

Jag hänger på fru a som skapar tema. Denna vecka är det kjoltema även här, tänkte jag...
Lägg noga märke till hur kjolen harmonierar med Barbapapa i bakgrunden...;)
Just det: tröja urgammal från Sisley, kjol från frk, Åhléns.

torsdag 2 september 2010

10, 9, 8, 7...

Snart är maken hemma. Snart är vi fulltaliga igen. Och efter de här dagarna är jag ändå ganska nöjd. Här är resultatet:

1 sjukt barn; I fix.

3 varierat taskiga nätter; I fix. Fast idag är jag nästan lite hög.

3 dagars heltidsjobb; I fix - fast med stödjobb kvällstid.

4 kvällsmatsmål; I fix (också sanning med modifikation - maken gjorde en jätteladdning lasagne innan han åkte som räckte i dagarna två, dag tre blev det Mamma Scan och dag fyra kelda tomatsoppa... Men det är mer än vad jag brukar åstadkomma.)

2 vab-dagar; I fix (genom mina föräldrar då...).

Nu sitter jag här i sällskap av en kopp te och ska jobba lite till med en farligt rosslig hals som måste hålla över helgen. Begravning imorgon. Dop på lördag och filmklubb på söndag. Hej ledighet (nästa fredag-lördag, that is)!

onsdag 1 september 2010

Dubbelnatur

I matbutiken idag tjuvlyssnade jag på mor och dotter som planerade mugginköp till dotterns bebis som låg i vagnen som stod bredvid.
"Han måste ju ha blå. Jag menar det är ju hans första mugg och han är ju pojke!"
Och butikspersonalen blev invigd i den där problematiken, men kunde inte fixa fram annan färg än grön till kvinnornas stora förtret.

Ibland inbillar jag mig att alla väl tänker som jag. Att färg inte har med kön att göra eller tvärt om. Och då känner jag att jag gladeligen kan handla i vissa butiker. För sötare kläder får man ju leta efter, trots att de är grymt opraktiska. För jag handlar ju också på Tradera. Praktiska dagiskläder. Unisex. Pydd går i Rubinens avlagda brallor och tröjor och även fast hon ofta protesterar och gärna väljer klänningar om hon får, insisterar jag på att dagiskläder bör vara praktiska. Lekbara. Gärna färgglada i grönt, gult och rött.
Med list och lite våld kan man få på Rubinen en skjorta, men om han fick välja skulle han nog gärna gå i rosettskor och en och annan kjol. Bara han fick ha sin tröja med tåget James på också.

När jag hör konversationer som den på Hemköp idag, blir jag nästan lite äcklad av rosa, volanger och spets. Bara för att jag kan ge mig på att de där kvinnorna ansåg att allt annat skulle vara ett övergrepp mot Pydds natur. Pydden som satt där i sin vagn med grön jacka, bruna skor och jeans. "Klart hon ska ha en rosa mugg och klänning med rosa volanger. Hon är ju en 1,5 årig TJEJ!" Och jag undrar om den lille killen i vagnen kommer ha några alternativ under sin uppväxt? Fast han lär ju ha fått en grön mugg, så kanske...