Att välja fokus

Jag skulle kunna bygga stilleben av kräkskålar, handsprit, äppeljuice, plastad frotté och flytande alvedon.
Jag skulle också kunna konstatera att det varit en riktig skitvecka i ordets alla bemärkelser. Pussel, vab (min allra första - hör och häpna!), överträdda deadlines, dålig sömn och två akuten-besök. Icke att förglömma konstant oro och ett inställt 3-års-kalas. Och dessutom en Rubin som fortfarande lider hårt av sviterna, eftersom den ömma punkten är just magen.

Men istället vill jag berätta att jag under Svansjön idag kände rörelser i magen för första gången. Eller kanske snarare, rörelser som jag är säker på inte är tarmar eller annat oljud i magen. Något senare än de båda tidigare graviditeterna, men lika spännande den här gången. Och Svansjön var för övrigt lika fantastisk som jag hade förväntat mig.

Och så sa det "poff".

Och plötsligt - över natten - gick magen inte längre att hålla in. Hur jag än försökte i morse. I samma veva försvann den värsta ömheten och tröttheten och det blev påtagligt att nu är det ny fas på gång.
Skönt.
Men.
Jag hade ju tänkt ligga lite lågt med det här. Både för de där två små som bor i huset och för de där som jag jobbar med. Åtminstone tills vi måste lägga semestrarna och tills chefen gått. Nu ser det lite illa ut om jag inte ska börja gå i liturgiska kläder (gudstjänstutstyrseln, that is) utanför kyrkan. Jag är inte den som brukar gå tunikaklädd direkt. Hmmm...
Men mest kul är det förstås. För det blir lite mer tydligt för mig nu. Att tröttheten, ömheten och nästan-kräka-varje-gång-jag-borstar-tänderna hade sin orsak.