Och nu funderar jag på...

om jag kommer ihåg hur en värk känns. Men det tror jag faktiskt. Jag tror att det kommer gå upp ett ljus som säger "jamen, så här och inte så som det varit tills nu...".
För just nu och under hela dagen har det molat och spänt och gjort ont. Sammandragningarna är kraftiga och jag läste någonstans att det inte är de som gör ont. Nähä. Fast mina gör faktiskt det.

En ny morgon

Molvärk i de arla morgontimmarna och fortsatt molvärk nu ger (säkerligen falska) förhoppningar om att något kanske kanske kanske håller på att hända. Även om det så tar några dagar, så kastar jag mig hoppfullt på det halmstrået.
I morse föddes grannens son. Hon hade också gått över tiden; barnet var beräknat till den 21/2 och sist gick hon över hela 11 dagar. Lite, men bara lite (hmm, ja...) så hade jag tänkt slå henne på mållinjen, men det är ju som sagt inte jag som bestämmer och så blev det alltså inte heller. Men ett stort grattis till henne! Vi är läskigt synkade vad gäller barnafödande. Mellan R och hennes dotter skiljer det tre veckor och så nu denna graviditet då, som rimligtvis inte kan bli mer än så. Eller? Hu...

Tidseffektiv?

Är så otroligt trött just nu. En natt av förvärkar som man dvalar sig igenom är trots allt en natt utan alltför mycket sömn. Hade varit väldigt skönt att få sova en helnatt inte minst för att känna att morgondagen kan vara till nytta.
Det känns lite som en kamp om tiden.

Idag jagades jag hela tiden av tanken - "tänk, vad skönt att ha gjort det här och det där också innan barnet är fött!". Följden var alltså att jag inte tog mig någon tid alls att vila. Istället använde jag tvättiden till max och tvättade t o m duschdraperiet...
"Vem vet när vi kommer ha tid att göra det nästa gång?", tänkte jag medan jag sprang ner i tvättstugan för tjugonde gången...

Spridda tankar

Fortfarande solsken, en glad doktor som konstaterade att sonens hand ser superfin ut och egentid (dock mycket uppbokad med största tvätten på länge) gör att dagen känns riktigt ok än så länge!

Lyssnar på A Camp och konstaterar att skivan verkligen vinner för varje lyssning.

Har dessutom budat hem en bärsjal som jag ska lära mig teknikerna kring. Med sonen kändes det aldrig aktuellt trots vagnsvägran under 3,5 månader. Istället blev det ett ändlöst bärande i babybjörn, vilket också fungerade riktigt bra och promenaderna var sällan under 2 timmar trots tyngden... Jag lärde mig också att fika med en bebis sovande i selet; ja, kort sagt att göra allt på det sättet t o m gå på toaletten... Undrar om det också är en sådan sak som sitter i ryggmärgen som cyklande?
Förutom tiden på mvc igår har jag inte haft något bokat för veckan eftersom jag var övertygad om att den här veckan inte skulle existera. Nu verkar den ju göra det, så jag har vågat göra lunchbokningar både för imorgon och på fredag. I natt vaknade jag av förvärkar ett antal gånger och det tycktes mig att varje gång jag ändrade läge satte det igång igen. Nu finns det inga föraningar förutom trycket på nerverna och ischiasen som inte vill lägga av, men inte ett spår av någon början på proppavlossning tyvärr...