Och lite senare...

Jag hade rätt i mina misstankar om vikarien; eller iofs vet jag inte om det var hon som var problemet, men vid hämtning hade sonen en bajsfull blöja och var i färd med att gå över alla barnens pärmar som han förtjänstfullt dragit ut ur bokhyllan tillsammans med tjejkompisen halvåret äldre. De "ordinarie" fröknarna (tja, det är ju inte det det heter - det vet jag väl) stod inbegripna i ett samtal längre bort, medan vikarien stod och glodde framför sig i ett hörn.
Fem barn befann sig inne på avdelningen. Endast fem. Och ändå var det helt uppenbart när jag först beordrat sonen att städa upp sin röra (vilket han gjorde med hjälp av kompisen) att bajsen i blöjan var allt annat än färsk. Snarare kanske 2 timmar gammal? (Mycket obehaglig blöja...)

Jag måste tillägga att jag gillar R's dagis. Det gör jag. I vanliga fall, i alla fall. Men nu när ingen av de pålitliga fröknarna fanns närvarande var det som att kaos hade lagt sig över den vanligtvis så fridfulla avdelningen. Kaos som i total nonchalans och låt-gå-attityd. Blä. Fick en skarp instinkt att sanera oss båda två när vi väl kom hem. Inte minst för att jaga den äckliga lukten ur min höggravida näsa...

Och för övrigt kan jag inte hitta något bra att fasta ifrån. Det känns inte heller riktigt rimligt i år. Med lite tur är jag snart nyförlöst två-barns-mor och måste förmodligen ta till ALLT som står i min makt för att överleva vardagen. Godare skäl kan jag inte hitta...

Askonsdag

Ute smattrar regnet och februari är så där väntat grått som vanligt.
Här inne i lägenheten händer inte så mycket. Väntar just nu på att dra mig till dagishämtning och därefter spendera timmen med sonen innan maken kommer hem från jobbet.

Vi hade en fortsatt rak linje av lyckade lämningar i morse, vilket kändes skönt trots att det var ytterligare en vikarie på plats. En vikarie som jag för övrigt, utan att veta vem hon var, delvis gick samma väg till förskolan som och konstaterade när jag körde om henne att stilen var lite småsluskig. Framförallt funderade jag på vad denna rökande person med lite småsläpiga steg hade för ärende på förskolan...
Vad känslig man blir när det gäller sådana grejor. Och samtidigt. Vad säger att rökfri är det samma som bättre lämpad att ta hand om barn professionellt? JAG hade inte varit ett bättre alternativ kan jag ju lugnt konstatera.

Och på tal om rök och aska så är det ju askonsdag idag. En dag som inleder den kristna fastan och som traditionellt också är en dag då försakandet av något inleds. Men vad? I år är det svårt (det var det visserligen förra året också och förrförra - det finns alltid en anledning att låta bli...). Helst ska det ju vara något som faktiskt tar emot att undvika; alltså något som känns. Jag måste nog fundera lite ytterligare och ger mig själv till kvällen att hitta det.