Sura kart

En viss treårig ädelsten har hamnat på en tråkig plats i sin utveckling just nu. Vi har satt igång en utredning om hans lilla upproriska och uppsvällda mage och hoppas någonstans att det hänger samman med vartannat. Humöret och magen. För någon som jämnt har ont kanske också får lov att vara irriterad och sur mest hela tiden. Det är ju bara att gå till sig själv och snabbt inse att det kan finnas en koppling. Men det tär på familjetiden, det gör det verkligen...
På dagis märker de som vanligt inget, men Rubinen är typen som lider i tysthet. Lekandes raklång med magen pressad mot golvet. Intressant att så många lekar går att leka så...

Grinig

Efter ett antal nätter (varav en startade lite väl tidigt då grannen tyckte det var en bra idé att sortera i sitt vindsförråd kl 22.30 söndag kväll) på madrass i Rubinens rum är jag återigen KROPP.

Allt värker. Nacke, bröstrygg, ländrygg, ben och fötter. Kotorna har trillat åt olika håll som dominobrickor i ryggraden. Eftersom jag dessutom sovit uselt så är magen kaffeförstörd. Det allra tristaste är att humöret blir därefter. Tålamod och välvilja existerar inte i konstanta smärtans land. Och även om jag alltid hävdat att pms är en "bra" ventil för att få påpeka de ständiga orättvisorna i arbetsfördelning och dylikt i hemmet (och detta funkar lite på samma sätt) så gillar jag inte mig själv vare sig under pms eller under molvärk.
Frågan är då; besöka kiropraktorn igen och betala 500 kr till för tre dagars smärtfrihet? För, let's face it, om nätterna fortsätter så här så kommer allt vara kört om ett tag igen. Eller, vilket det lutar åt just nu, smärtlindra och STÅ UT tills jag börjar jobba igen och kan överlåta merparten av barnvården åt maken?