Jag är 8 år och vaknar upp ur narkosen på Lunds lasarett. Jag ser mig omkring och ser folk i konstiga kläder och frågar:
-Är det klart?
Jag glömmer aldrig besvikelsen när jag förstår att det inte gick att genomföra hjärtoperationen på grund av att jag var förkyld. Den fick vänta lång oro och några månader till.
tisdag 30 november 2010
Second-hand, tisdag
Tja, vad ska jag säga... Jag trodde att jag skulle bli mer påhittig och få möjlighet att använda alla mina ROLIGA andrahandskläder, men intensiv jobbvecka, sjukdom och kyla satte käppar i hjulet. Idag är det second-hand byxor som levt runt rejält sedan 90-talets senare hälft. Jag har lagat dem mer än en gång, om man säger så. Och dessutom försökt sy upp liknande i Thailand eftersom jag fullständigt älskar snittet av precis lagom raka och vida byxor.
måndag 29 november 2010
Dag 20 - Den här månaden
Och eftersom november praktiskt taget är slut, så tycks det mig som att jag antingen kan blicka framåt eller göra bokslut. Tror det blir bokslut. Blickar jag framåt blir nog bara den där stressmagen värre...
November har varit intensiv på jobbfronten åtminstone koncentrerat till helgerna. Allhelgonahelgen gick tyvärr utan att den egna familjen fick chans att ta en tur på kyrkogården och se alla ljusen, men däremot hade jag möjligheten att fira en riktigt rolig gudstjänst anpassad för hela familjen där de fina kunde delta.
Min syster fyllde år och vi firade henne; dels kvällen innan Dagen ute på favoritstället och dels i lördags på mycket stämningsfull konsert med Anna von Hausswolff.
Träningen har funkat och det är först nu under de allra sista dagarna av månaden som jag blivit sjuk. Då kan man ju alltid vara glad över hela den tid som spenderades frisk!
Sjukdom har annars ställt in en del saker som jag sett fram emot under veckorna och det är bara att konstatera att vi haft tur som inte trillat dit förrän nu.
Vi har haft utvecklingssamtal för båda barnen och nu känns det faktiskt bra på bådas avdelningar. Rubinen tycks äntligen ha valt toaletten som primärt ställe att uträtta behov på (det händer dock fortfarande bajsolyckor och nätterna ska vi inte tala om; där gäller fortfarande blöja) och är både han och vi nöjda med.
Jag hade några dagar ensam med barnen som flöt fint och smidigt och var välbehövliga för synen på mig själv som förälder. Tänk att man vänjer sig så lätt vid att ta sina respektive spår av logistiken och tappar kontrollen över det övriga...
Jag har varit bokklubbsvärd och diskuterat "Drottningen vänder blad" och annat ur livet förstås.
Och så drog jag ju till huvudstaden i torsdags och fick en kreativ paus i mitt vanliga jobb. Bra samtal och trevliga människor.
Igår hade jag heldag på jobbet och fick fira in nyåret vid två tillfällen med mycket folk vid varje. Ett bra "slut" på månaden.
November har varit intensiv på jobbfronten åtminstone koncentrerat till helgerna. Allhelgonahelgen gick tyvärr utan att den egna familjen fick chans att ta en tur på kyrkogården och se alla ljusen, men däremot hade jag möjligheten att fira en riktigt rolig gudstjänst anpassad för hela familjen där de fina kunde delta.
Min syster fyllde år och vi firade henne; dels kvällen innan Dagen ute på favoritstället och dels i lördags på mycket stämningsfull konsert med Anna von Hausswolff.
Träningen har funkat och det är först nu under de allra sista dagarna av månaden som jag blivit sjuk. Då kan man ju alltid vara glad över hela den tid som spenderades frisk!
Sjukdom har annars ställt in en del saker som jag sett fram emot under veckorna och det är bara att konstatera att vi haft tur som inte trillat dit förrän nu.
Vi har haft utvecklingssamtal för båda barnen och nu känns det faktiskt bra på bådas avdelningar. Rubinen tycks äntligen ha valt toaletten som primärt ställe att uträtta behov på (det händer dock fortfarande bajsolyckor och nätterna ska vi inte tala om; där gäller fortfarande blöja) och är både han och vi nöjda med.
Jag hade några dagar ensam med barnen som flöt fint och smidigt och var välbehövliga för synen på mig själv som förälder. Tänk att man vänjer sig så lätt vid att ta sina respektive spår av logistiken och tappar kontrollen över det övriga...
Jag har varit bokklubbsvärd och diskuterat "Drottningen vänder blad" och annat ur livet förstås.
Och så drog jag ju till huvudstaden i torsdags och fick en kreativ paus i mitt vanliga jobb. Bra samtal och trevliga människor.
Igår hade jag heldag på jobbet och fick fira in nyåret vid två tillfällen med mycket folk vid varje. Ett bra "slut" på månaden.
Seg
Klämde två vårdcentralsbesök i ett; jag och Pydd. Med väntat resultat (virus för Pydd och några receptfria läkemedel för egen del) styrde vi hemåt och sov. Det behövde vi båda och inte minst jag, som både väckts av feberdotter och av egen krampande mage tre nätter i streck. Nu är det kokt ris och vitt bröd som gäller.
Inser krasst att second-hand får vänta tills imorgon. Hemmadag med sjukling och själv krasslig ger inte så mycket kreativitet på klädesplanet...
Inser krasst att second-hand får vänta tills imorgon. Hemmadag med sjukling och själv krasslig ger inte så mycket kreativitet på klädesplanet...
söndag 28 november 2010
Dag 19 - Detta ångrar jag
Jag tror inte på det där. Jag tror inte man ska gå omkring och ångra vägar man valt eller beslut man tagit. Ska man förändra något gör man det ju som sagt i nuet. Och jag ser det som att de beslut jag tagit i livet gjort mig till den jag är och fört mig dit jag är och det kan jag ju rimligtvis inte ångra. Jag vet ju inte vem jag skulle vara annars?
Men. Jag kan ändå se att det finns saker jag gärna skulle gjort om chansen bjöds mig igen. Och jag kommer uppmuntra mina barn att göra saker som jag själv inte vågade, men självklart skulle jag aldrig tvinga dem i en riktning de inte själva vill gå.
Vad gäller saker jag gjort fel mot människor i min närhet så försöker jag be om förlåtelse. Får jag ingen chans att göra det till den som berördes, försöker jag förlåta mig själv och be om förlåtelse på det högre planet. Och där finns löftet om att allt är utsuddat och glömt om jag bara ber om förlåtelse och ångrar det jag gjort i den stund jag ber om förlåtelse. Skönt tycker jag. Tryggt och skönt.
Men. Jag kan ändå se att det finns saker jag gärna skulle gjort om chansen bjöds mig igen. Och jag kommer uppmuntra mina barn att göra saker som jag själv inte vågade, men självklart skulle jag aldrig tvinga dem i en riktning de inte själva vill gå.
Vad gäller saker jag gjort fel mot människor i min närhet så försöker jag be om förlåtelse. Får jag ingen chans att göra det till den som berördes, försöker jag förlåta mig själv och be om förlåtelse på det högre planet. Och där finns löftet om att allt är utsuddat och glömt om jag bara ber om förlåtelse och ångrar det jag gjort i den stund jag ber om förlåtelse. Skönt tycker jag. Tryggt och skönt.
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Jag är en sådan där som älskar födelsedagar; och inte bara min egen då. Men jag vet bestämt vilken som är min favorit. Den firade jag året då jag fyllde 32 år och precis hade blivit förälder.
För fastän det är födelsedagsbarnet som är i fokus (och ska så vara) var det något fantastiskt att sitta där med något mycket viktigare och större i famnen; någon som gjorde det fullständigt självklart att firandet från och med då tonades ned och blev lite lagom uppmärksamhet på en dag som kommer allt snabbare igen för varje år som går.
När min hårddisk kraschade med alla bilderna från min graviditet med Rubinen och hans första åtta månader fanns dock bilderna från min födelsedag kvar. Det var nämligen inte jag eller maken som tog dem utan min mosters fina make.
För fastän det är födelsedagsbarnet som är i fokus (och ska så vara) var det något fantastiskt att sitta där med något mycket viktigare och större i famnen; någon som gjorde det fullständigt självklart att firandet från och med då tonades ned och blev lite lagom uppmärksamhet på en dag som kommer allt snabbare igen för varje år som går.
När min hårddisk kraschade med alla bilderna från min graviditet med Rubinen och hans första åtta månader fanns dock bilderna från min födelsedag kvar. Det var nämligen inte jag eller maken som tog dem utan min mosters fina make.
lördag 27 november 2010
Feber och trötthet
Det är lätt att inse bakvägen att sömnen varit ok ett tag när den inte längre är det. Barnen kommer visserligen in till oss varje natt, men vi är bra på att somna om allihop. Min rygg är kanske inte direkt lycklig över arrangemanget, men i nuläget får sömnbehovet styra allt annat.
I natt har vi haft en kokhet dotter i sängen som med jämna mellanrum feberandats och gjort det tydligt att det är dags för ny supp. Jag inser vid varje ny sjukdom hos barnen att den där oron över om det är något livshotande kommer att sitta i hela livet. Det har inte blivit bättre, kan man lugnt säga.
Blålila skuggor kring mina ögon känns inte direkt förenligt med kvällens inplanerade aktivitet, men det får ju gå. Så är det bara. Morgondagen innebär jobb. Hela dagen. Och nästa vecka är intensiv. Det blir en bra övning i att fånga ögonblicken innan de tuffar vidare mot nästa grej...
För övrigt var dagarna i huvudstaden trevliga, fullspäckade och tänkvärda. Men fullspäckade med sömn... Tja. Inte direkt.
I natt har vi haft en kokhet dotter i sängen som med jämna mellanrum feberandats och gjort det tydligt att det är dags för ny supp. Jag inser vid varje ny sjukdom hos barnen att den där oron över om det är något livshotande kommer att sitta i hela livet. Det har inte blivit bättre, kan man lugnt säga.
Blålila skuggor kring mina ögon känns inte direkt förenligt med kvällens inplanerade aktivitet, men det får ju gå. Så är det bara. Morgondagen innebär jobb. Hela dagen. Och nästa vecka är intensiv. Det blir en bra övning i att fånga ögonblicken innan de tuffar vidare mot nästa grej...
För övrigt var dagarna i huvudstaden trevliga, fullspäckade och tänkvärda. Men fullspäckade med sömn... Tja. Inte direkt.
Dag 17 - Mitt favoritminne
Det här är det klart svåraste ämnet hittills. Jag vårdar mina minnen. Jag har många som betyder mycket för den jag är och för den jag ser mig som. En stor del av dem vill jag inte berätta. De är för nära och för laddade så att jag inte längre vet vilka färger de verkligen vävdes i.
Minnen som väger mycket är förstås mina två barns födelse, men att gå in i dem nu och rumstera genom att sätta ord... nej. Pyddens födelse finns dessutom återgiven här i bloggen under februari 2009.
En viktig händelse tillika minne för det liv jag lever nu är mötet med min make. Jag minns hur självklart det var, hur säker jag var efter bara några timmar på att det var honom jag skulle leva med efter en hel del besvikelser på relationsplanet. Jag minns allt i mjuka och varma färger och jag minns hur jag gick från vårt möte med en aha-upplevelse i bagaget.
Kanske berättar jag mer vid ett annat tillfälle.
Minnen som väger mycket är förstås mina två barns födelse, men att gå in i dem nu och rumstera genom att sätta ord... nej. Pyddens födelse finns dessutom återgiven här i bloggen under februari 2009.
En viktig händelse tillika minne för det liv jag lever nu är mötet med min make. Jag minns hur självklart det var, hur säker jag var efter bara några timmar på att det var honom jag skulle leva med efter en hel del besvikelser på relationsplanet. Jag minns allt i mjuka och varma färger och jag minns hur jag gick från vårt möte med en aha-upplevelse i bagaget.
Kanske berättar jag mer vid ett annat tillfälle.
torsdag 25 november 2010
Dag 16 - Min första kyss
Det känns lite dumt att skriva, men jag minns faktiskt inte den. Den kan inte ha varit så speciell och jag tror därför att den var en del av en "Ryska posten"-lek.
Jag minns dock den första som betydde något och den kom hösten efter jag fyllt 17 år med min allra första 'riktiga' pojkvän. För snart 18 år sedan.
Fortfarande tänker jag mycket på vilken tur det var att jag bestämde mig för just honom. Ur alla vinklar. Bättre start i relationsdjungeln kunde jag inte fått. Fin och oändligt omtänksam människa, som det i slutändan ändå inte var meningen att just jag skulle spendera mitt liv med.
Honom önskar jag allt gott i livet och mer.
Jag minns dock den första som betydde något och den kom hösten efter jag fyllt 17 år med min allra första 'riktiga' pojkvän. För snart 18 år sedan.
Fortfarande tänker jag mycket på vilken tur det var att jag bestämde mig för just honom. Ur alla vinklar. Bättre start i relationsdjungeln kunde jag inte fått. Fin och oändligt omtänksam människa, som det i slutändan ändå inte var meningen att just jag skulle spendera mitt liv med.
Honom önskar jag allt gott i livet och mer.
onsdag 24 november 2010
Dag 15 - Mina drömmar
Att vakna på morgonen och minnas det som pågått i mitt huvud under natten gör jag helt enkelt praktiskt taget aldrig. Så var det med de drömmarna.
Dagdrömmer gör jag faktiskt inte heller längre. Eller i alla fall ytterst sällan. Varför vet jag inte. Det känns sorgligt utifrån vissa aspekter, men samtidigt tror jag att det mesta jag önskar mig av mitt liv försöker jag också realisera på olika sätt.
Å andra sidan, hur kommer man underfund med vad man önskar sig om man inte dagdrömmer?
Ibland tror jag att ett liv i nuet gör att förändring inte går att riktigt föreställa sig och ibland tänker jag att det är en förutsättning. Dvs, det är i nuet som förändring ÄR möjlig, inte i framtiden, inte i det förflutna. Det är bara nu som jag kan verka för att det jag önskar ska bli en verklighet.
Men rent konkret. Jag undviker på alla sätt tankar om "Ditt liv om fem år" eller "Vad gör du när du är pensionär?". Det känns meningslöst. Livet blir ändå aldrig vad man trodde att det skulle bli och blir det så, är det snarare fattigt.
Just nu lever jag på ett ungefär så som jag vill under de förutsättningar jag/vi har. Klart att jag kan önska bättre ekonomiska förhållanden, men utifrån det liv vi lever nu funkar det ju. Klart att jag kan önska mig ett annat slags boende, men under de omständigheter som vi lever just nu är det ganska praktiskt som det är. Just nu.
Jag tror att det kommer öppna sig möjligheter när det är dags. Mina drömmar handlar nog om det. Att leva öppet för det som livet innebär.
Dagdrömmer gör jag faktiskt inte heller längre. Eller i alla fall ytterst sällan. Varför vet jag inte. Det känns sorgligt utifrån vissa aspekter, men samtidigt tror jag att det mesta jag önskar mig av mitt liv försöker jag också realisera på olika sätt.
Å andra sidan, hur kommer man underfund med vad man önskar sig om man inte dagdrömmer?
Ibland tror jag att ett liv i nuet gör att förändring inte går att riktigt föreställa sig och ibland tänker jag att det är en förutsättning. Dvs, det är i nuet som förändring ÄR möjlig, inte i framtiden, inte i det förflutna. Det är bara nu som jag kan verka för att det jag önskar ska bli en verklighet.
Men rent konkret. Jag undviker på alla sätt tankar om "Ditt liv om fem år" eller "Vad gör du när du är pensionär?". Det känns meningslöst. Livet blir ändå aldrig vad man trodde att det skulle bli och blir det så, är det snarare fattigt.
Just nu lever jag på ett ungefär så som jag vill under de förutsättningar jag/vi har. Klart att jag kan önska bättre ekonomiska förhållanden, men utifrån det liv vi lever nu funkar det ju. Klart att jag kan önska mig ett annat slags boende, men under de omständigheter som vi lever just nu är det ganska praktiskt som det är. Just nu.
Jag tror att det kommer öppna sig möjligheter när det är dags. Mina drömmar handlar nog om det. Att leva öppet för det som livet innebär.
tisdag 23 november 2010
Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
Det är kallt nu. Det har nog inte undgått någon. Så kallt så att det nu är heltäckande långärmad t-shirt och hellånga pyjamasbyxor som gäller nattetid. Jag vaknade i ljusblå carhartt t-shirt och blårutiga bomullsbyxor från Åhléns.
Till jobbet gick jag i detta: randig tröja från American Eagle med svart stickad slip-over (som inte är med på bild just här) från Benetton. Röda vida second-hand byxor som figurerat i tidigare inlägg (fast nu är de lagade i rumpan...). Och svart kofta.
Ytterkläderna har bestått av nya Danefe-jackan, halsduk, mössa, vantar, Dr Martens skor.
Och nu har jag bytt till mysbyxor. Det måste liksom till när man kryper upp i soffan. Inneskor från Birkenstock. Och stor vit kofta, också den från Åhléns.
Snart dags att klä om till sovkläder igen. God natt!
Till jobbet gick jag i detta: randig tröja från American Eagle med svart stickad slip-over (som inte är med på bild just här) från Benetton. Röda vida second-hand byxor som figurerat i tidigare inlägg (fast nu är de lagade i rumpan...). Och svart kofta.
Ytterkläderna har bestått av nya Danefe-jackan, halsduk, mössa, vantar, Dr Martens skor.
Och nu har jag bytt till mysbyxor. Det måste liksom till när man kryper upp i soffan. Inneskor från Birkenstock. Och stor vit kofta, också den från Åhléns.
Snart dags att klä om till sovkläder igen. God natt!
måndag 22 november 2010
Dag 13 - Den här veckan
Som Frida redan påpekat så passar det ju strålande att ha det här inlägget en måndag.
Den här veckan är en lite konstig sådan i den andra av mina tideräkningar. Det är ju nämligen årets sista vecka. Kyrkoårets, that is.
Så, nu laddar jag inför nyår och 1:a Advent.
Idag har jag ägnat mig åt expedition och administration inför kommande församlingsblad. Efter jobbet kom barnens farföräldrar på besök och åt middag med oss. Mycket trevligt!
Imorgon, tisdag, är det ännu mer planering på agendan samt ett kiropraktorbesök. Min rygg är riktigt kass. Jag hade egentligen tänkt träna, men kiropraktor och träning...nja, det får nog vänta till på
Onsdag. Då är det mötesdag och jag har fått en visning av lokalerna på mitt bord. Det ska även planeras inför visningarna av det dära stallet som vi börjar med under nästkommande vecka. Därefter tänkte jag mig då ett träningspass och på kvällen är det jag som står för värdskapet vid bokklubbsträffen. Vi ska diskutera "Drottningen vänder blad". Mycket trevligt!
På torsdag åker jag tåg till hufvudstaden för två dagars möte på en större konfessionell regelbundet utgiven tidning. Här ska det planeras och mötas upp med andra som skriver för detta blad. Ett mycket digert, men oerhört spännande schema ligger framför oss. Natten spenderas på hotell. Åh, underbart...
Fredagen fortsätter i samma tecken och hemresa är planerad till efter lunch med hemkomst kring 18. Om det nu inte blivit snökaos och vi sitter fast i tågfällan, that is. Det hade varit trist att missa vår tradition som nu är inne på andra året.
Lördagen är ledig utan andra planer än tvättid och städning.
Söndagen jobbar jag. Hela dagen. Det är ju 1:a advent!
Den här veckan är en lite konstig sådan i den andra av mina tideräkningar. Det är ju nämligen årets sista vecka. Kyrkoårets, that is.
Så, nu laddar jag inför nyår och 1:a Advent.
Idag har jag ägnat mig åt expedition och administration inför kommande församlingsblad. Efter jobbet kom barnens farföräldrar på besök och åt middag med oss. Mycket trevligt!
Imorgon, tisdag, är det ännu mer planering på agendan samt ett kiropraktorbesök. Min rygg är riktigt kass. Jag hade egentligen tänkt träna, men kiropraktor och träning...nja, det får nog vänta till på
Onsdag. Då är det mötesdag och jag har fått en visning av lokalerna på mitt bord. Det ska även planeras inför visningarna av det dära stallet som vi börjar med under nästkommande vecka. Därefter tänkte jag mig då ett träningspass och på kvällen är det jag som står för värdskapet vid bokklubbsträffen. Vi ska diskutera "Drottningen vänder blad". Mycket trevligt!
På torsdag åker jag tåg till hufvudstaden för två dagars möte på en större konfessionell regelbundet utgiven tidning. Här ska det planeras och mötas upp med andra som skriver för detta blad. Ett mycket digert, men oerhört spännande schema ligger framför oss. Natten spenderas på hotell. Åh, underbart...
Fredagen fortsätter i samma tecken och hemresa är planerad till efter lunch med hemkomst kring 18. Om det nu inte blivit snökaos och vi sitter fast i tågfällan, that is. Det hade varit trist att missa vår tradition som nu är inne på andra året.
Lördagen är ledig utan andra planer än tvättid och städning.
Söndagen jobbar jag. Hela dagen. Det är ju 1:a advent!
Tack!
Mycket röd om kinderna, och glad också för den delen, tackar jag just nu renoverandes Librarybeth för denna award som hon så vänligt givit mig! Det är den första för min del och reglerna är att man när man fått denna award så ska man kopiera in bilden och lägga den i sin blogg.
Man ska tacka (såklart!) och länka till den som skickat awarden.
Sedan var det då sju saker om sig själv som man ska skriva ned.
- Jag äter nästan uteslutande yoghurt och müsli som lunch på vardagarna. Och blir inte trött på det.
- Vad jag också kan äta nästan hur mycket som helst av är stora (jättestora) colaflaskor.
- Jag föredrar att sova, sitta och träna på rums vänstra sidor.
- Jag är mörkrädd.
- Jag tog körkort sent (2002) efter att nästan 10 år tidigare ha avbrutit körandet pga körskollärarens mycket trista sexistiska manér. Trist nog, så där i efterhand, avslutade jag efter lyckat teoriprov bara några veckor ifrån uppkörning...
- Jag är barnsligt förtjust i amerikanska ever-greens och kan en mycket stor mängd av dessa klassiska sånger.
- Varje år kring jul ser jag "När Harry mötte Sally". Det har blivit en tradition som nu hållit i sig i kanske 15 år? Feel-good när det är som allra allra bäst.
Och skicka den vidare förstås. Till sju stycken.
Jag inbillar mig att en hel del av dem jag läser redan fått den, men testar att skicka till ett urval av dem jag gärna läser;
cbloggen, Evils grubblerier, Kajsas, Prästflickan, Anna ser dej, fru A:s dagar och Brunchgirl.
söndag 21 november 2010
Dag 12 - I min handväska
Jag är vanemänniska med mina handväskor och när jag väl bytt byter jag sällan tillbaka (för då har jag oftast slitit ut dem...). Fast just nu använder jag faktiskt regelbundet två olika. En axelremsväska och en stor "påse". Samt två gånger i veckan blir det träningsväskan som handväska.
Mobiler, börs och kalendrar flyttas runt och finns alltså i alla (även träningsväskan alltså) väskorna.
I min bruna finns:
Mobiler, börs och kalendrar flyttas runt och finns alltså i alla (även träningsväskan alltså) väskorna.
I min bruna finns:
- kvitton
- halstabletter
- Eight Hour Cream
- pennor
- olika typer av läppglans (som jag aldrig använder, men har någon konstig ambition att göra) och cerat
- bindor
- näsdroppar, zyx, ipren, voltaren, plåster och panodil
- ett handkors
- spegel
- jojo-kort (busskort alltså)
- usb-minne
- kvitton
- handskar
- små "teckningar" som Rubinen gjorde under högmässan idag
- Smashbox compact anti-shine
- pennor
- ipren
- plastpåsar (för fall av bajskalsonger)
- oral fixation mints i smaken kanel
- headset till iPhone
- en liten tub colgate sensitive pro-relief som jag fick för mina ilningar i tänderna hos tandläkaren sist
- handsprit
lördag 20 november 2010
Dag 11 - Mina syskon
Jag minns inte tiden innan min lillasyster kom, bara att man berättat för mig att jag hade bestämt vad hon skulle heta; Tytta. Hon fick inte det namnet på pappret, men kallades Tytta under många år.
När Tytta kom var jag 2 år och 4 månader. Jag minns bara ett tillfälle av svartsjuka och tror faktiskt inte att det var så många fler. Vi lekte och lekte och lekte. Slogs och bråkade gjorde vi förstås också. Massor. Hon nöps och jag pucklade på. När vi blev något äldre stängde vi in oss i garderober och skapade hela världar för dockor och hästar. Vi lekte med dockor och sydde kläder åt dem när andra i min klass redan börjat hänga vid kiosken och gå på disco. Det är jag enormt glad för.
Ytterligare senare delade vi upp popstjärnor mellan oss som vi kunde sitta och sukta efter och efter det kom såklart även snack om "riktiga" killar.
Trots att vi inte alltid varit på samma ställe i världen har vi alltid haft tät kommunikation och hon är tveklöst min bästa kompis.
Lillebror kom när jag skulle fylla 9 år. Jag tror att det var en väldans fördel att jag och Tytta hade varandra. Jag minns inte så mycket alls av att det skulle varit jobbigt med en lillebror. Men inte heller jättekul. Mina klasskompisar var jätteintresserade av den nya bebisen. Inte jag.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19 och då blev kontakten med lillebror mest aktiv när jag var hemma på helgen då och då. Fast när han blev 15 och vi insåg att vi gillade samma slags musik och film, blev det plötsligt riktigt roligt med honom. Och det har det fortsatt att vara. För vi är lika och delar många gemensamma punkter och sanningar om vår uppväxt och om livet.
När Tytta kom var jag 2 år och 4 månader. Jag minns bara ett tillfälle av svartsjuka och tror faktiskt inte att det var så många fler. Vi lekte och lekte och lekte. Slogs och bråkade gjorde vi förstås också. Massor. Hon nöps och jag pucklade på. När vi blev något äldre stängde vi in oss i garderober och skapade hela världar för dockor och hästar. Vi lekte med dockor och sydde kläder åt dem när andra i min klass redan börjat hänga vid kiosken och gå på disco. Det är jag enormt glad för.
Ytterligare senare delade vi upp popstjärnor mellan oss som vi kunde sitta och sukta efter och efter det kom såklart även snack om "riktiga" killar.
Trots att vi inte alltid varit på samma ställe i världen har vi alltid haft tät kommunikation och hon är tveklöst min bästa kompis.
Lillebror kom när jag skulle fylla 9 år. Jag tror att det var en väldans fördel att jag och Tytta hade varandra. Jag minns inte så mycket alls av att det skulle varit jobbigt med en lillebror. Men inte heller jättekul. Mina klasskompisar var jätteintresserade av den nya bebisen. Inte jag.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19 och då blev kontakten med lillebror mest aktiv när jag var hemma på helgen då och då. Fast när han blev 15 och vi insåg att vi gillade samma slags musik och film, blev det plötsligt riktigt roligt med honom. Och det har det fortsatt att vara. För vi är lika och delar många gemensamma punkter och sanningar om vår uppväxt och om livet.
fredag 19 november 2010
Ett ögonblick till
Ilsk och trött kör jag hemåt i mörker och snöblandat regn från lekutflykten med båda barnen i bilen. Då hör jag välkända toner från baksätet:
Rubinen sjunger på låtsasengelska och det går inte att ta miste om att det är denna. En av mina absoluta absoluta favoriter. Hade det inte missuppfattats rent textmässigt skulle den vara gjuten på min begravning någon gång i framtiden...
Behöver jag säga att jag lättade upp, förlät bångstyriga och retsamma barn och sjöng med för full hals? Sedan sjöng vi hela vägen hem och Pydd sa "Igen" varje gång vi slutade...
Rubinen sjunger på låtsasengelska och det går inte att ta miste om att det är denna. En av mina absoluta absoluta favoriter. Hade det inte missuppfattats rent textmässigt skulle den vara gjuten på min begravning någon gång i framtiden...
Behöver jag säga att jag lättade upp, förlät bångstyriga och retsamma barn och sjöng med för full hals? Sedan sjöng vi hela vägen hem och Pydd sa "Igen" varje gång vi slutade...
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Återigen en helt vanlig dag och kanske är det det som är mest talande; vad har jag på mig när jag inte anstränger mig alls...
Långärmad grå t-shirt från American Apparel (jag hade kunnat leva i sådana t-shirts).
Second-hand-byxor från 90-talet; svarta, raka och vida så som jag vill ha dem.
Randiga strumpor som går upp till knäna. Åhléns. (För övrigt är det de andra av samma färgsättning jag köper därifrån och nu tycker jag att de spänner hårt om vaderna. Blodstockning, liksom.)
Över t-shirten har jag haft en svart stickad trekvarts-ärmad tröja från Berschka.
Roligare blir det tyvärr inte. Inte ens några smycken andra än ringarna och guldplopparna i öronen.
Långärmad grå t-shirt från American Apparel (jag hade kunnat leva i sådana t-shirts).
Second-hand-byxor från 90-talet; svarta, raka och vida så som jag vill ha dem.
Randiga strumpor som går upp till knäna. Åhléns. (För övrigt är det de andra av samma färgsättning jag köper därifrån och nu tycker jag att de spänner hårt om vaderna. Blodstockning, liksom.)
Över t-shirten har jag haft en svart stickad trekvarts-ärmad tröja från Berschka.
Roligare blir det tyvärr inte. Inte ens några smycken andra än ringarna och guldplopparna i öronen.
torsdag 18 november 2010
Dag 09 - Min tro
Eller "My beliefs" som den engelska varianten av listan tydligen lyder. Mina övertygelser. Jag gillar den rubriken bättre. Den är fylligare på många sätt, i mina ögon.
I vilket fall som helst.
Jag är bekännande kristen med en levande tro på en Gud som älskade världen och oss så till den milda grad att han/hon blev en människa som vi och delade våra villkor. Och så vidare. Jag tror på uppståndelsen. Jag tror att Gud fortfarande skapar, men att vår fria vilja gör världen så komplex som den är. Jag tror inte att Gud sänder olyckor och inte heller att det är Gud som ligger bakom naturkatastrofer. Jag tror inte heller att ondskan i världen är ett bevis för att Gud inte finns, utan ett resultat av vår fria vilja. Min tro är att Gud aldrig lämnar oss ensamma, vare sig vi lever eller dör, skrattar eller sörjer. Gud är med oss även i det svartaste svarta. Så tror jag. Och mycket mer förstås, men det får tas upp på annan plats någon annan gång.
Jag tror också på ett samhälle där alla människors tro får plats och får leva sida vid sida. Jag tror att en människas tro är en så stor del av hennes person att det inte går att begära att tron hängs på en krok utanför det offentliga rummet. När sådant uttalas blir jag rent ut sagt rasande eftersom min tro handlar om tolerans gentemot andra, inte tvärtom, som man kan se hos vissa sekulära trosövertygelser. Min tro är en del av mitt blod och genomsyrar förhoppningsvis min människosyn och mitt engagemang för en bättre värld.
Sedan är jag född rättviseivrare. Jag avskyr orättvisor. Det gör ont i hela mig när människor blir behandlade orättvist på grund av kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, religiös övertygelse eller av någon annan anledning. Och jag menar att det är vår mänskliga plikt att se till så att människors lika värde aldrig spelas bort eller nonchaleras.
Jag tror på demokrati och på att vi som samhällsmedborgare måste ta ansvar för det samhälle vi lever i genom att rösta och engagera oss.
Jag tror att vi måste som är föräldrar måste vara förebilder i vårt engagemang för en bättre framtid för våra barn.
Det här blev mycket och ändå inte alls så fullständigt som jag hade velat, men det är ju ingen trosbekännelse, bara delar av mina splittrade osamlade tankar...
I vilket fall som helst.
Jag är bekännande kristen med en levande tro på en Gud som älskade världen och oss så till den milda grad att han/hon blev en människa som vi och delade våra villkor. Och så vidare. Jag tror på uppståndelsen. Jag tror att Gud fortfarande skapar, men att vår fria vilja gör världen så komplex som den är. Jag tror inte att Gud sänder olyckor och inte heller att det är Gud som ligger bakom naturkatastrofer. Jag tror inte heller att ondskan i världen är ett bevis för att Gud inte finns, utan ett resultat av vår fria vilja. Min tro är att Gud aldrig lämnar oss ensamma, vare sig vi lever eller dör, skrattar eller sörjer. Gud är med oss även i det svartaste svarta. Så tror jag. Och mycket mer förstås, men det får tas upp på annan plats någon annan gång.
Jag tror också på ett samhälle där alla människors tro får plats och får leva sida vid sida. Jag tror att en människas tro är en så stor del av hennes person att det inte går att begära att tron hängs på en krok utanför det offentliga rummet. När sådant uttalas blir jag rent ut sagt rasande eftersom min tro handlar om tolerans gentemot andra, inte tvärtom, som man kan se hos vissa sekulära trosövertygelser. Min tro är en del av mitt blod och genomsyrar förhoppningsvis min människosyn och mitt engagemang för en bättre värld.
Sedan är jag född rättviseivrare. Jag avskyr orättvisor. Det gör ont i hela mig när människor blir behandlade orättvist på grund av kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, religiös övertygelse eller av någon annan anledning. Och jag menar att det är vår mänskliga plikt att se till så att människors lika värde aldrig spelas bort eller nonchaleras.
Jag tror på demokrati och på att vi som samhällsmedborgare måste ta ansvar för det samhälle vi lever i genom att rösta och engagera oss.
Jag tror att vi måste som är föräldrar måste vara förebilder i vårt engagemang för en bättre framtid för våra barn.
Det här blev mycket och ändå inte alls så fullständigt som jag hade velat, men det är ju ingen trosbekännelse, bara delar av mina splittrade osamlade tankar...
onsdag 17 november 2010
Dag 08 - Ett ögonblick
...väljer jag att se som ett av de som passerat just idag.
För en stund sedan låg jag i tystnad bredvid Rubinen som precis somnat och tänkte på vad jag skulle göra imorgon. Och sedan fick nuet tag på mig och jag hörde de trygga andetagen bredvid mig och jag kände hur glad jag är över att få de där ögonblicken i tystnad bredvid den lille, inte så lille, längre. Jag ska njuta av den känslan länge ikväll, tänkte jag.
För en stund sedan låg jag i tystnad bredvid Rubinen som precis somnat och tänkte på vad jag skulle göra imorgon. Och sedan fick nuet tag på mig och jag hörde de trygga andetagen bredvid mig och jag kände hur glad jag är över att få de där ögonblicken i tystnad bredvid den lille, inte så lille, längre. Jag ska njuta av den känslan länge ikväll, tänkte jag.
tisdag 16 november 2010
Dag 07- Min bästa vän
... är inte EN enda. Jag har många vänner som är "bästa". Helt beroende av situationen. Det känns tryggt.
Men ska jag nämna min första och långvarigaste så måste det bli min lillasyster. I många många år har hon varit bollplank, stöttepelare, edsvuren, men självklart också ibland den som retat mig mest... Min syster är under många av uppväxtåren det klaraste ljuset och räddningen.
Och att inte nämna maken går förstås inte. Han är också min bästa vän. Såklart. På ett annat sätt.
Men ska jag nämna min första och långvarigaste så måste det bli min lillasyster. I många många år har hon varit bollplank, stöttepelare, edsvuren, men självklart också ibland den som retat mig mest... Min syster är under många av uppväxtåren det klaraste ljuset och räddningen.
Och att inte nämna maken går förstås inte. Han är också min bästa vän. Såklart. På ett annat sätt.
måndag 15 november 2010
Dag 06 - Min dag
En helt vanlig dag. Som så många andra.
Upp kl 7 (sena som vanligt).
Frukost.
Morgonbestyr.
Avfärd till dagis ca 8.45.
Lämning inomhus (inomhus, en så strålande solig vinterdag?!).
Till jobbet via hemmet för att hämta upp kvarglömd iPod till träningen.
Jobbkaffe efter morgonbön.
Dålig koncentration framför dator och hemsida.
Två bananer.
Träning på lunchen. Glömde tydligen även träningsbyxorna hemma och fick låna av snälle tränaren.
Tillbaka till jobbet. Dålig koncentration igen, men en del uträttat ändå.
Hem.
Tvättidslån av fina grannen.
Middag.
Läsning för barn.
Kvällsbestyr medan barnen såg på Nalle Puh.
Läsning igen.
Väntan på en date med de två måndagsflickorna som bara tycks bli en ikväll.
Så nu bär det av till stammisstället.
God kväll!
Upp kl 7 (sena som vanligt).
Frukost.
Morgonbestyr.
Avfärd till dagis ca 8.45.
Lämning inomhus (inomhus, en så strålande solig vinterdag?!).
Till jobbet via hemmet för att hämta upp kvarglömd iPod till träningen.
Jobbkaffe efter morgonbön.
Dålig koncentration framför dator och hemsida.
Två bananer.
Träning på lunchen. Glömde tydligen även träningsbyxorna hemma och fick låna av snälle tränaren.
Tillbaka till jobbet. Dålig koncentration igen, men en del uträttat ändå.
Hem.
Tvättidslån av fina grannen.
Middag.
Läsning för barn.
Kvällsbestyr medan barnen såg på Nalle Puh.
Läsning igen.
Väntan på en date med de två måndagsflickorna som bara tycks bli en ikväll.
Så nu bär det av till stammisstället.
God kväll!
Dag 05 - Vad är kärlek?
I mitt jobb är begreppet kärlek luften vi andas. I allt vi formulerar får kärleken plats eftersom Gud också kan sägas vara just det; kärlek.
Kärlek är just det för mig också, eller omvänt; Gud är kärlek.
Kärlek är även den där känslan som fyller bröstet när jag tänker på eller ser de människor i mitt liv som betyder allra mest.
Kärlek är den kraft som kan utmana mig att göra saker jag aldrig tänkt att jag skulle våga tidigare: försvara dem jag älskar mot allt som hotar, offra mitt eget liv och min tid för någon annan, bryta upp och förändra sådant som är min trygghet och mina livsmönster.
Kärlek är svårt. Och lätt. Vi ska (som kristna) älska vår nästa som oss själva. Och våra fiender. Att arbeta på det är ett livsprojekt. Och samtidigt behöver man inte alltid jobba för all kärlek. Man får den också som en gåva.
Att älska sig själv är inte alltid det enklaste, men förutsättningen för all annan kärlek.
Att älska sina fiender... Ja, det säger sig självt att det kräver en del...
Kärlek är livet.
Kärlek är just det för mig också, eller omvänt; Gud är kärlek.
Kärlek är även den där känslan som fyller bröstet när jag tänker på eller ser de människor i mitt liv som betyder allra mest.
Kärlek är den kraft som kan utmana mig att göra saker jag aldrig tänkt att jag skulle våga tidigare: försvara dem jag älskar mot allt som hotar, offra mitt eget liv och min tid för någon annan, bryta upp och förändra sådant som är min trygghet och mina livsmönster.
Kärlek är svårt. Och lätt. Vi ska (som kristna) älska vår nästa som oss själva. Och våra fiender. Att arbeta på det är ett livsprojekt. Och samtidigt behöver man inte alltid jobba för all kärlek. Man får den också som en gåva.
Att älska sig själv är inte alltid det enklaste, men förutsättningen för all annan kärlek.
Att älska sina fiender... Ja, det säger sig självt att det kräver en del...
Kärlek är livet.
lördag 13 november 2010
Dag 04 - Det här åt jag idag
Dagen är inte riktigt slut än, men jag vågar mig på att sammanfatta:
Frukost: 4 mackor med smör, ost och hallonmarmelad. Kaffe med mjölk, gånger tre.
Förmiddag/lunch på jobbet (predikoskrivande kräver socker...): Drygt en halv påse Familjeguf. En kopp kaffe och en tallrik med vaniljyoghurt med crunchy. Samt vatten.
Middag: Pasta med lite kalkon, tomat och kapris. 3 clementiner.
Till det fortsatta predikoskrivandet efter någon timme: Ett glas rött vin, två "finn crisp"-mackor med ost och två knäckemackor.
Småtrist, men jag är sannerligen ingen gourmet när jag är utan sällskap och mest arbetar...
Frukost: 4 mackor med smör, ost och hallonmarmelad. Kaffe med mjölk, gånger tre.
Förmiddag/lunch på jobbet (predikoskrivande kräver socker...): Drygt en halv påse Familjeguf. En kopp kaffe och en tallrik med vaniljyoghurt med crunchy. Samt vatten.
Middag: Pasta med lite kalkon, tomat och kapris. 3 clementiner.
Till det fortsatta predikoskrivandet efter någon timme: Ett glas rött vin, två "finn crisp"-mackor med ost och två knäckemackor.
Småtrist, men jag är sannerligen ingen gourmet när jag är utan sällskap och mest arbetar...
fredag 12 november 2010
Dag 03 - Mina föräldrar
Mina föräldrar är inte härifrån, alltså från den enda plats jag någonsin sett som mitt hem.
De möttes i Göteborg för 47 år sedan med ganska olika bakgrunder i bagaget och flyttade söderut pga jobb/utbildning efter de gift sig 4 år senare.
Deras uppväxtmiljöer och det som de varit med om har präglat oss barn en hel del.
Pappa flydde tillsammans med några av sina syskon från grannlandet i öst under brinnande kriget på 40-talet.
Lilla pojken. Yngre än Rubinen var han.
Jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på hur många barn som får uppleva sådant i tidig ålder. Han fick en ny familj på västkusten och därför har vi två släkter på hans sida.
Mamma är brinnande i sitt engagemang och jag känner igen mycket av hennes sidor hos oss barn. Mamma har stått på scen under den största delen av sitt yrkesliv och sedan i klassrum under många år efter det. Vi har alltid blivit väldigt involverade i det som hänt i hennes liv och känt att det berört oss också. Varit vår verklighet också.
Jag är mycket nöjd med att just de är mina föräldrar. Bättre går inte att få.
De möttes i Göteborg för 47 år sedan med ganska olika bakgrunder i bagaget och flyttade söderut pga jobb/utbildning efter de gift sig 4 år senare.
Deras uppväxtmiljöer och det som de varit med om har präglat oss barn en hel del.
Pappa flydde tillsammans med några av sina syskon från grannlandet i öst under brinnande kriget på 40-talet.
Lilla pojken. Yngre än Rubinen var han.
Jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på hur många barn som får uppleva sådant i tidig ålder. Han fick en ny familj på västkusten och därför har vi två släkter på hans sida.
Mamma är brinnande i sitt engagemang och jag känner igen mycket av hennes sidor hos oss barn. Mamma har stått på scen under den största delen av sitt yrkesliv och sedan i klassrum under många år efter det. Vi har alltid blivit väldigt involverade i det som hänt i hennes liv och känt att det berört oss också. Varit vår verklighet också.
Jag är mycket nöjd med att just de är mina föräldrar. Bättre går inte att få.
torsdag 11 november 2010
Tvära svängar
I morse möttes jag av allvarlig min och skuldbeläggande ord hos en av Rubinens fröknar.
"Han är fortfarande gravt förvirrad över av att du (?) tog beslutet i somras (underförstått ryckt bort den enda trygghet han hade) om att han inte skulle ha någon blöja längre. Han vet inte vad han vill. Han vill inte ha blöja (nej, förståeligt) och vill inte gå på toaletten. Han kommer inte och säger till att han är kissnödig själv. Vi måste säga till honom."
Ja, ursäkta mig, men är det ovanligt att treåriga pojkar måste påminnas om att de har ett behov av att tömma blåsan då och då?! Jag trodde att det kom med paketet?
Jag gick från det ytterst oplanerade samtalet med illa dolda tårar i ögonen. Mest av ilska, men också över att de inbillar sig att vi hittade på det här. Tvingade honom till att göra något han inte vill. Jag minns med all tydlighet hur majoriteten av personalen innan semestern gjorde sitt bästa för att skuldbelägga oss som ännu inte plockat bort blöjan.
"Han vill verkligen inte ha någon blöja längre. Han blir skitförbannad när vi lägger honom på skötbordet. Det kan vara läge att börja POTTRÄNA honom i sommar."
Så lät det då. Vi kan uppenbarligen inte göra rätt.
Då är glädjen förmodligen förståelig när Rubinen tre (3!) gånger idag ber om att få gå på toaletten och BAJSAR.
Undrar så hur de förklarar det i sina skuldbeläggande modeller?
Självklart är jag fullt på det klara med att vi kommer ha ett oändligt antal bakslag, men eftersom fröken i morse vägrade se att några framsteg skett öht sedan R kom tillbaka efter sommarens semester kändes detta steg mycket viktigt just nu.
"Han är fortfarande gravt förvirrad över av att du (?) tog beslutet i somras (underförstått ryckt bort den enda trygghet han hade) om att han inte skulle ha någon blöja längre. Han vet inte vad han vill. Han vill inte ha blöja (nej, förståeligt) och vill inte gå på toaletten. Han kommer inte och säger till att han är kissnödig själv. Vi måste säga till honom."
Ja, ursäkta mig, men är det ovanligt att treåriga pojkar måste påminnas om att de har ett behov av att tömma blåsan då och då?! Jag trodde att det kom med paketet?
Jag gick från det ytterst oplanerade samtalet med illa dolda tårar i ögonen. Mest av ilska, men också över att de inbillar sig att vi hittade på det här. Tvingade honom till att göra något han inte vill. Jag minns med all tydlighet hur majoriteten av personalen innan semestern gjorde sitt bästa för att skuldbelägga oss som ännu inte plockat bort blöjan.
"Han vill verkligen inte ha någon blöja längre. Han blir skitförbannad när vi lägger honom på skötbordet. Det kan vara läge att börja POTTRÄNA honom i sommar."
Så lät det då. Vi kan uppenbarligen inte göra rätt.
Då är glädjen förmodligen förståelig när Rubinen tre (3!) gånger idag ber om att få gå på toaletten och BAJSAR.
Undrar så hur de förklarar det i sina skuldbeläggande modeller?
Självklart är jag fullt på det klara med att vi kommer ha ett oändligt antal bakslag, men eftersom fröken i morse vägrade se att några framsteg skett öht sedan R kom tillbaka efter sommarens semester kändes detta steg mycket viktigt just nu.
Dag 02 - Min första kärlek
... som jag minns, upplevde jag när jag gick i trean.
Vi var få tjejer och betydligt fler killar i klassen i vår mycket lilla idylliska lågstadieskola. En bra förutsättning för en mer fysisk gemensam lek och jag minns att jag hoppades få vara med i hans långbollslag. Vilket jag fick ibland.
Höjdpunkterna var pjättlekarna som ibland faktiskt ägde rum på lekplatsen utanför skolgården dit vi så småningom fick gå själva. Åh, den spänningen att bli jagad av honom!
Vid terminens slut, och också lågstadietidens slut, åkte vi på lägerskola långt bort (typ 5 mil norrut) tillsammans med en annan klass från Malmö innerstad. Tjejerna i den klassen var så mycket mer erfarna och coolare på alla sätt och hette dessutom mer avancerade namn. Tyckte vi.
Han lämnade mig på lägrets sista dag. Efter en discokväll med tryckare, som jag minns att vi dansade. Gjorde slut för en av de där citytjejerna och jag minns hur ont det gjorde. Och jag minns också att jag väldans snabbt kom över det igen. Ny skola, nya kärlekar, så att säga.
Vi var få tjejer och betydligt fler killar i klassen i vår mycket lilla idylliska lågstadieskola. En bra förutsättning för en mer fysisk gemensam lek och jag minns att jag hoppades få vara med i hans långbollslag. Vilket jag fick ibland.
Höjdpunkterna var pjättlekarna som ibland faktiskt ägde rum på lekplatsen utanför skolgården dit vi så småningom fick gå själva. Åh, den spänningen att bli jagad av honom!
Vid terminens slut, och också lågstadietidens slut, åkte vi på lägerskola långt bort (typ 5 mil norrut) tillsammans med en annan klass från Malmö innerstad. Tjejerna i den klassen var så mycket mer erfarna och coolare på alla sätt och hette dessutom mer avancerade namn. Tyckte vi.
Han lämnade mig på lägrets sista dag. Efter en discokväll med tryckare, som jag minns att vi dansade. Gjorde slut för en av de där citytjejerna och jag minns hur ont det gjorde. Och jag minns också att jag väldans snabbt kom över det igen. Ny skola, nya kärlekar, så att säga.
onsdag 10 november 2010
Dag 01 - Presentera mig själv
Född med fel dialekt i Malmö och uppvuxen i ett villaområde med idel välskötta främre trädgårdar, var känslan av att inte passa in i sammanhangen redan från början min lilla last. Som tur var hade jag min två år yngre syster som ständig vapendragare i det annorlunda. Syskon är grejen. Så småningom kom det en lillebror också. Även han med fel dialekt.
Under ett flertal år famlade jag omkring efter lämplig utbildningsväg och efter att ha blivit nästan klar informatör via finska, juridik och filosofi, tvingades jag se sanningen i vitögat och pallra mig till Teologen. Sammanlagt 10 år student i Lund. Och för snart 7 år sedan vigdes jag. I två bemärkelser. 3,5 år senare föddes Rubinen och lite dryga 1,5 år därefter kom Pydden.
Malmö har jag inte lämnat längre än under några veckor i taget. Så äventyrlig är jag.
Ingredienser i livet som är allra viktigast för mig är sång och musik, att få arbeta med det jag brinner för, att ha människor jag älskar nära mig i geografi samt böcker, teater och film. Kläder. Diskussioner. Skrivande. Och humor.
Jag skulle ju förtiga en viktig aspekt av mig själv om jag inte också sa att jag är troende kristen.
Under ett flertal år famlade jag omkring efter lämplig utbildningsväg och efter att ha blivit nästan klar informatör via finska, juridik och filosofi, tvingades jag se sanningen i vitögat och pallra mig till Teologen. Sammanlagt 10 år student i Lund. Och för snart 7 år sedan vigdes jag. I två bemärkelser. 3,5 år senare föddes Rubinen och lite dryga 1,5 år därefter kom Pydden.
Malmö har jag inte lämnat längre än under några veckor i taget. Så äventyrlig är jag.
Ingredienser i livet som är allra viktigast för mig är sång och musik, att få arbeta med det jag brinner för, att ha människor jag älskar nära mig i geografi samt böcker, teater och film. Kläder. Diskussioner. Skrivande. Och humor.
Jag skulle ju förtiga en viktig aspekt av mig själv om jag inte också sa att jag är troende kristen.
30 dagar
...och jag hänger på Frida och alla de andra som går in i de 30 dagarnas bloggtematik.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Just nu känns det skönt att inte vara så gruvligt ämneskreativ. Och att slippa att vartannat inlägg handlar om bajs. Och jag startar nu ikväll tänkte jag.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Just nu känns det skönt att inte vara så gruvligt ämneskreativ. Och att slippa att vartannat inlägg handlar om bajs. Och jag startar nu ikväll tänkte jag.
måndag 8 november 2010
Total setback (Bajs del 321)
Fyra påsar hem från dagis idag. Ja, det står faktiskt fyra (4). Och jag fattar liksom inte; tror dagispersonalen att vi har tio (10) vinterombyten i ytterklädesväg för dagisveckan? Eller att vi har någon möjlighet - boende i ett hyreshus - att tvätta bajskalsonger/bajsbyxor/bajsstrumpor/bajsöverdragsbyxor en masse mellan 17-20 (för då stänger tvättstugan som alltid är fullbokad en vecka i förväg) för att vara torra och fräscha morgonen därpå?
Nej, nu ger jag upp. Nu blir det blöja vid utomhusvistelse på dagis. Det tycker jag egentligen inte att vi borde behöva säga till dem efter den här hösten... Men, jo. Nu säger vi det.
Nej, nu ger jag upp. Nu blir det blöja vid utomhusvistelse på dagis. Det tycker jag egentligen inte att vi borde behöva säga till dem efter den här hösten... Men, jo. Nu säger vi det.
Lite tomt
Efter en intensiv jobbhelg (där veckans tema fick vila) känner jag mig tom. Gårdagens filmklubb med Casablanca och alla de välkända citaten är det enda som tycks få plats i skallen, men det hjälper föga när predikan ska skrivas. We'll always have Paris, liksom...
lördag 6 november 2010
Tur att man har distans...
... och älskar sina barn.
Rubinen och jag kramas i soffan precis efter uppstigande på morgonen. Jag har sovlinne på mig.
Rubinen, medan han fundersamt tittar på linnet: Var är dina bröst?!
Jag: De är inte så stora...
Så kan det vara efter amning av två barn. Tur att det finns bh-ar som kan fixa åtminstone en illusion av en byst.
Rubinen och jag kramas i soffan precis efter uppstigande på morgonen. Jag har sovlinne på mig.
Rubinen, medan han fundersamt tittar på linnet: Var är dina bröst?!
Jag: De är inte så stora...
Så kan det vara efter amning av två barn. Tur att det finns bh-ar som kan fixa åtminstone en illusion av en byst.
fredag 5 november 2010
Fredagens g-v
Slip-over idag också. Denna från Benetton; 2000-talets början.
Under; en lång grå t-shirt som är för urringad för min smak (och figur) och därmed bara buren med just slip-over.
Nertill har jag ett par väldigt lågt skurna svarta manchesterbyxor som jag gillar när jag ser dem i spegeln, men däremot riktigt avskyr i det praktiska. Ofrivilligt blottande av underbyxorna ingår i denna utstyrsel. Om man då inte har en lång t-shirt. Som jag idag.
Under; en lång grå t-shirt som är för urringad för min smak (och figur) och därmed bara buren med just slip-over.
Nertill har jag ett par väldigt lågt skurna svarta manchesterbyxor som jag gillar när jag ser dem i spegeln, men däremot riktigt avskyr i det praktiska. Ofrivilligt blottande av underbyxorna ingår i denna utstyrsel. Om man då inte har en lång t-shirt. Som jag idag.
torsdag 4 november 2010
Torsdagsskrapet
Idag fick jag än en gång styra till träningslokalen för att få till några bilder på dagens kläder. Och trots att det var lunchtid så märker jag hur mörka bilderna blev. Nu är det då verkligen höst.
Dagens garderobsvärmare är en brun syntetig kjol från Benetton som jag inte kunnat ge vidare av någon anledning. Och när jag tog på mig den inser jag att den trots allt är ganska bekväm.
På överkroppen är en av de absoluta favoriterna under 90-talet; min second-hand-fågelskjorta. Ojojoj, vilken massa fester den varit på... Jag gillar den fortfarande, men använder den mycket sällan. Tyvärr. Över skjortan, i vanlig ordning, en slip-over som egentligen är en ärmlös topp från Zara. Så skulle jag aldrig använda den och jag köpte faktiskt ett gäng sådana toppar just för att kunna använda som slip-overs. Så förutsägbar är jag i min stil.
Dagens garderobsvärmare är en brun syntetig kjol från Benetton som jag inte kunnat ge vidare av någon anledning. Och när jag tog på mig den inser jag att den trots allt är ganska bekväm.
På överkroppen är en av de absoluta favoriterna under 90-talet; min second-hand-fågelskjorta. Ojojoj, vilken massa fester den varit på... Jag gillar den fortfarande, men använder den mycket sällan. Tyvärr. Över skjortan, i vanlig ordning, en slip-over som egentligen är en ärmlös topp från Zara. Så skulle jag aldrig använda den och jag köpte faktiskt ett gäng sådana toppar just för att kunna använda som slip-overs. Så förutsägbar är jag i min stil.
onsdag 3 november 2010
Nummer 2. Uppdatering.
Återgång till "bajskalsong"* vid vissa tillfällen på dagen för ett tag sedan. I lördags kom en spontan fråga efter att få sitta på toaletten vid bajsandet. Märk väl, frågan ställdes innan tärningen var kastad. (Framsteg!)
Söndag - ingenting.
Måndag - ingenting.
Tisdag - resultat i "bajskalsongen" på dagis.
Onsdag - fråga efter att få sitta på toaletten på dagis. Och resultat i toaletten, dessutom! Väl hemma, även resultat i byxorna och den sedvanliga tvätten av liten geggig kalsong.
Framtiden - det bådar gott!
*"bajskalsong" - för att undvika att kalla potträningsblöjorna för just blöjor, myntade dagis begreppet bajskalsong. Nu kan vi bli kända för att ha initierat ett nytt ord i förskolevärlden. Känns härligt!;-)
Och alltså, det är storebror det handlar om, om tvekan skulle uppstå.
Söndag - ingenting.
Måndag - ingenting.
Tisdag - resultat i "bajskalsongen" på dagis.
Onsdag - fråga efter att få sitta på toaletten på dagis. Och resultat i toaletten, dessutom! Väl hemma, även resultat i byxorna och den sedvanliga tvätten av liten geggig kalsong.
Framtiden - det bådar gott!
*"bajskalsong" - för att undvika att kalla potträningsblöjorna för just blöjor, myntade dagis begreppet bajskalsong. Nu kan vi bli kända för att ha initierat ett nytt ord i förskolevärlden. Känns härligt!;-)
Och alltså, det är storebror det handlar om, om tvekan skulle uppstå.
Onsdagshittat
Idag trist, regnigt och grått på morgonen och då har jag svårt att känna "kjolglädje". Så det fick bli ett par gamla byxor (som var mycket svårfångade) från H&M i smårutigt. Något korta är de, men funkar till kängor eller ballerinor. Kängor är det förstås idag.
Överkropp; second-hand-skjorta som är lite för stor och därför faktiskt bara funkar med tröja över. Kanske dags att ge vidare? Tröjan är en gammal Filippa K som är något kort och därför inte så ofta använd heller. Fast den saknar liksom gångbar konkurrens i garderoben. Ett vanligt problem, kanske?
Och större delen av dagen blev det ämbetströja ändå förstås. Som vanligt kom jag på när jag anlänt till jobbet att det behövdes.
Överkropp; second-hand-skjorta som är lite för stor och därför faktiskt bara funkar med tröja över. Kanske dags att ge vidare? Tröjan är en gammal Filippa K som är något kort och därför inte så ofta använd heller. Fast den saknar liksom gångbar konkurrens i garderoben. Ett vanligt problem, kanske?
Och större delen av dagen blev det ämbetströja ändå förstås. Som vanligt kom jag på när jag anlänt till jobbet att det behövdes.
tisdag 2 november 2010
Tisdagens skåpsfynd
Med ett akutbesök hos kiropraktorn för ryggjustering och därmed ett akutbyte från kjol till byxor under eftermiddagen blev det väl lite si och så med testandet idag.
Färgkombinationen blev något oväntad när det visade sig att jag bara hade en blå ämbetströja på jobbet. Kjolen är i alla fall en gammal trotjänare - säkert inte använd på 4 år i alla fall - från Zara. Något svårburen om man ska göra annat än att bara stå någonstans.
Och på överkroppen, innan bytet till arbetströja, satt en svart tröja som jag faktiskt fick en jaså-den-där-tröjan-finns-i-lådan-!-upplevelse av i morse.
Färgkombinationen blev något oväntad när det visade sig att jag bara hade en blå ämbetströja på jobbet. Kjolen är i alla fall en gammal trotjänare - säkert inte använd på 4 år i alla fall - från Zara. Något svårburen om man ska göra annat än att bara stå någonstans.
Och på överkroppen, innan bytet till arbetströja, satt en svart tröja som jag faktiskt fick en jaså-den-där-tröjan-finns-i-lådan-!-upplevelse av i morse.
Dagens (utmanad)
Fast egentligen var det väl igår... Fru a utmanade mig med 4x6.
4 tvprogram jag ser.
hmmm.. Jag måste pinsamt erkänna att jag nog ser fler än 4. Blandad kvalitet. Favoriter just nu; The Good Wife, House, Grey's Anatomy (fortfarande) och Hell's kitchen.
4 saker jag har gjort idag.
varit hos kiropraktorn på akututryckning, bytt från kjol till byxor på arbetstid, smygätit 5 rutor schweizernöt och pratat sömnrutiner med babysångsmammor under fikapaus.
4 saker jag längtar efter.
att resa, sol, en smärtfri rygg och ett boende utan pälsänger och med egen tvättstuga.
4 saker på önskelistan.
hmm... nästan samma sak här, va?! några nätter utan nattgäster i sängen (som därmed kan göra ryggen lite bättre också), ett nytt skadedjursfritt boende med tvättstuga, en sjukdomsfri familj och en bättre värld. (Jag går från det lilla till det stora, uppenbarligen.)
4 saker jag avskyr.
dubbelmoral, orättvisor, dömande och att inte bli lyssnad på.
4 jag utmanar.
Anna, Kajsa , Soffy och mellanbarnet.
4 tvprogram jag ser.
hmmm.. Jag måste pinsamt erkänna att jag nog ser fler än 4. Blandad kvalitet. Favoriter just nu; The Good Wife, House, Grey's Anatomy (fortfarande) och Hell's kitchen.
4 saker jag har gjort idag.
varit hos kiropraktorn på akututryckning, bytt från kjol till byxor på arbetstid, smygätit 5 rutor schweizernöt och pratat sömnrutiner med babysångsmammor under fikapaus.
4 saker jag längtar efter.
att resa, sol, en smärtfri rygg och ett boende utan pälsänger och med egen tvättstuga.
4 saker på önskelistan.
hmm... nästan samma sak här, va?! några nätter utan nattgäster i sängen (som därmed kan göra ryggen lite bättre också), ett nytt skadedjursfritt boende med tvättstuga, en sjukdomsfri familj och en bättre värld. (Jag går från det lilla till det stora, uppenbarligen.)
4 saker jag avskyr.
dubbelmoral, orättvisor, dömande och att inte bli lyssnad på.
4 jag utmanar.
Anna, Kajsa , Soffy och mellanbarnet.
måndag 1 november 2010
Måndagens g-v
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)