Ok, nu låter jag snobbigt negativ och egentligen är det fullt möjligt att stå ut den där veckan om året. Det gör jag ju varje år. För man kan ju också passa på att se Oskar Linnros sjunga gratis på jättescen och träffa en av de allra finaste som man nästan aldrig träffar, dricka vin på uteservering med henne, äta middag på tapasställe och stanna tills personalen vill att man ska gå hem. Och fortfarande ha tusen saker att säga varandra. Men det kan man också göra när festivalen är slut förstås.
Och när man kommer hem och klär av sig för natten är det också fullt möjligt att man upptäcker ett gigantiskt hål i rumpan på de fina röda byxorna som hängt med hela dagen genom jobb, konsert och utehäng. Det är alltså fullt möjligt.
Jag tappade dipsås på en killes fot en gång på en fest i Sthlm, vi konstaterade att "det är ju inte fest förrns man får lite dip på foten" Så nu brukar jag köra med det, fast byta ut dipet mot det andra tokiga som händer. Funkar alltid :)
SvaraRaderaUnderbart det är att få göra så. Umgås en kväll och natt med någon man träffar för sällan. Och i sällskap av Oskar Linnros, lyckos! Brallorna var det säkert ingen som la märke till i det sällskapet:D Kramar!
SvaraRaderaSoffy: Det kan behövas, det där att tillåta sig lite feststämning när festen verkligen är här;). Kanske söndriga byxor kan bli en ny sådan cue?
SvaraRaderaAnna ser dej: Nej, jag tror att blickarna var stadigt fästa på den dära pojkvaskern;)... Och det var riktigt härligt med tu-man-hand-tid så där. Det görs alltför sällan, men är fantastiskt då det sker! Kramar!