De senaste två veckornas regnoväder, ljusets färgförändring och det påsmygande kvällsmörkret skvallrar med tydliga ord om höst. Jag har egentligen inget emot det, annat än det där som kommit med föräldraskapet till - jobbigare påklädningar, invändigt blöta gummistövlar, leriga överdragsbyxor (parat med daglig rengöring av Rubinens byxor som är smutsiga på annat vis...) och vissa svårigheter att spendera kortare stunder utomhus efter dagis.
Vi tycks samla på gummistövlar, för som vanligt vet jag inte vilka storlekar mina barn egentligen har. Så loppisfynd får fylla luckorna och så får de helt enkelt ta dem de gillar bäst. Och gummistövlar är aldrig svårt att få på dem. Aldrig. Däremot är inte regnkläder i övrigt någon hit.
Igår tog jag in höstens tema ytterligare och såg "Singin' in the rain" på operan och efter det kändes inte regndropparna idag så svåra att hantera. Snarare saknade jag mina steppskor som jag en gång ägde. Snygga som attan var de. Jag har ett par snarlika Campers som kommer vara flitigt använda i höst.
Håller med! Älskar hösten! Gå i skogen och plocka svamp, njuta av den härliga luften, tända ljus mörka kvällar o mysa i soffan under en filt! Ljuvligt!!
SvaraRaderaAningen mindre ljuvligt med galonisar och höstförkylningar..
steppskor, vad häftigt!
SvaraRaderaJag gillar också hösten. Häromdagen när det var sommarvärme här blev jag nästan besviken. Idag har "ditt" regn kommit hit, och jag är nöjdare.
Det där med jobbigare påklädningar har vi inte drabbats av än, Lillan älskar att ta på sig skor och ytterkläder. men det är förstås bara en tidsfråga...
kram!
Kan du steppa också?
SvaraRaderahttp://catiiis.blogg.se: Jo, av alla de där förstnämnda anledningarna tillhör hösten mina favoriter. Det är faktiskt fantastiskt mysigt att få krypa under täcket och VÄRMA sig! Faktiskt! Dock mindre kul med alla baciller och annalkande kräksjukor och annat...
SvaraRaderaC: Ja, riktigt kul med steppskor och de är så snygga dessutom, tycker jag!
Påklädningarna med R förra vintern slår allt annat trots i hästväg och jag ber till Gud (bokstavligen faktiskt) att behöva slippa samma historia med L, men det lutar tyvärr åt att bönen inte besvaras...;) Kram!
Yogamamma: Jepp! Jag steppade när jag var tonåring; höll på ett tag och älskade det. Dock är jag ingen dansare i grunden och det var nog det som tog knäcken på motivationen eftersom det fanns tjejer i gruppen som sysslade med all sorts dans och briljerade väl mycket i min känsliga tonårssmak. Men häftigare dans kan jag nog inte tänka mig och jag minns fortfarande ett och annat steg...
väldigt fina skor! av allt jag dansat så har det aldrig blivit någon stepp, jag sörjer det lite. det verkar skitkul!
SvaraRaderafru a: Det var kärlek vid första ögonkastet. Min mamma är dansare i grunden och introducerade mig till steppen. Tyvärr fördes hennes gener inte vidare till någon av oss syskon... Och du, det är aldrig för sent att börja steppa!
SvaraRadera