tisdag 31 januari 2012

Bladet från munnen

Jag erkänner; min aktivitet här har verkligen inte varit stor det senaste... hmmm... halvåret. Det finns förstås en mängd anledningar. Mycket handlar om hur flytten skapat märkligheter i huvudet. Annat handlar om en vardag där det liksom öser på. Men en stor del handlar om det jag inte känt att jag kunnat/velat dela förrän nu.

Om allt går väl (och Gud vill) så blir vi fem i sommar.

Igår fick vi ett på-vägen-bevis (ultraljud) på att saker är ok just nu och en tyngd lyftes från mina axlar.

Oron den senaste tiden känns lite märklig. Kanske är det erfarenheterna av att saker inte är så självklara som komplicerar grejen; att det inte bara funkar pang, så där. I alla fall inte den här gången, i alla fall inte för alla.

Och ödmjukheten inför att det ändå faktiskt kan bli något är stor. Häftigt, omvälvande och lite skrämmande. Hur blir det nu liksom? Och på jobbet... Hur släpper jag det där...? Hmm...

Så nu börjar en spännande 2012-resa med två utbildningar, nytt hus, ny chef och... ja, kanske även en ny person att lära känna. Coolt.

lördag 14 januari 2012

Lista en lördag

Vad kan man förgylla en jobblördagskväll med om inte en lista! Lånad från Akan-Kakan.

1. Var är din mobiltelefon? Soffan
2. Var är din andra hälft? Bilen
3. Ditt hår? Uppsatt
4. Din mamma? Kreativ
5. Din pappa? Lugn
6. Det bästa du vet? Skratta
7. Din dröm i natt? Diffus
8. Din dröm/ditt mål? Harmoni
9. Rummet du är i? Vardagsrum
10. Din hobby? Sjunga
11. Din skräck? Plågor
12. Var vill du vara om sex år? Här
13. Var var du igår kväll? Soffan
14. Vad är du inte? Tålmodig
15. En sak du önskar dig? Visshet
16. Var du växte upp? Malmö
17. Det senaste du gjorde? Mailade
18. Dina kläder? Svarta
19. Din tv? Gammal
20. Ditt/dina husdjur? Burma
21. Din dator? MacBook
22. Ditt humör? Svårdefinierbart
23. Saknar någon? Några
24. Din bil? Lupo
25. Något du inte har på dig? Klocka
26. Favoritaffär? Bric-a-brac
27. Din sommar? Kall
28. Älskar någon? Många
29. Favoritfärg? Grön
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? Barngräl


Mja, halvlätt, det där. Men lättare än att vara grymt kreativ efter doplördag. Imorgon ännu mer jobb. Nu soffa och... glass?

tisdag 10 januari 2012

Förändringarnas år

Genom kikarsiktet ser 2012 verkligen ut att bli ett förändringarnas år. Och jag som är ganska obekväm med förändringar - i alla fall sådana som jag inte helt kan styra - ser fram emot året med en viss bävan.
Jag har inte gjort någon årskrönika och kanske hänger det samman med att året inte varit så roligt egentligen. Arbetsmässigt har det gått i samma gamla hjulspår och det har nog på ett sätt varit skönt; jag har helt enkelt inte känt mig tillräckligt kreativ för något annat. Just nu står det och väger, för det har precis blivit klart att min chef fått ett annat jobb. Det återstår ju att se på lite sikt var vi landar och tills dess kommer vi köra med ett decimerat arbetslag, vilket onekligen kommer påverka en del. Men grundkänslan är bra och det är roligt att det händer något där man faktiskt är med i processen att någorlunda påverka.

Men mellanårskänsla har det varit även i allt annat. Humör, ork, tålamod, prestation och så vidare. Och det är verkligen något jag hoppas på ska bli annorlunda under 2012. Förändringarnas kommer definitivt att hjälpa till i alla fall.

lördag 7 januari 2012

Rapport från radhuset

Nu är vi här. Och även fast lådorna tornar upp sig i källaren, trots att vi tömt långt fler än hälften, så känns det som hemma nu. Eller, jag tänker inte lika ofta på lägenheten längre och jag tycks ha tryckt undan varje impuls att känna "nu skulle jag redan varit hemma" eller "nu skulle jag kunnat springa ut och köpa choklad på tre minuter". Och det är ju bra. För det betyder att jag börjat anpassa mig.
Kanske är det bra att flytta under en årstid när fördelarna med hus inte är så många? För vi har liksom det roliga kvar att upptäcka i form av trädgården och lat försommar med kaffe på trappan och så småningom att barnen själva kan bege sig iväg utan att man tror att de blir överkörda så fort de lämnar porten. Så småningom säger jag, för det dröjer ju så klart ett antal år...
Till det oerhört positiva sällar sig det faktum att vi äntligen slipper frysa och det har jag längtat ihjäl mig efter, vintrarna igenom, i lägenheten där värden snålat snålat snålat med värmen...

Däremot har barnen reagerat kraftigt på förändringen och jag tänker att det ju är för väl att andra bitar i livet är stabila, som dagis och familjen som sådan, även om det tär en del med flytt. Och jag förstår det; inte minst för Rubinens del. Han flyttar från ett jättestort eget rum till ett mycket mindre delat med lillasyster och hans säng är numera en delad våningssäng med systern, den med. Rubinen har flippat totalt för minsta lilla grej och gråtit och skrikit flera gånger om dagen. Otröstligt. Och extremt besvärande, eftersom husen är tämligen lyhörda. Samtidigt känns det fjuttigt att bry sig om en sådan sak, för egentligen förstår jag ju honom och vill ta honom i famnen och säga att "det blir bra, det blir bra", men jag är trött och lättretlig och orkar inte vänta ut efter det att jag försökt lite tafatt att säga att "jag vet...".

Pydden är utåtagerande och trotsig i allt. Det har börjat bli något bättre och hon blir inte upprörd så fort någon av oss försvinner som hon blev ett tag. Det var viktigt att samla flocken när själva platsen inte var trygg. Lätt att förstå och svårare att göra något åt mitt i en flyttperiod.

Men jag tror absolut att det vänder och det känns redan som att vissa grejer fallit på plats. Inte minst det faktum att man kan tända en brasa så fort man vill med de stora fördelarna att huset värms upp. Mys och praktiskhet i ett liksom.