Torka

Bloggtorka just nu, men högtiden som kommer parat med en dos insomningstrubbel (R), en dos begynnande förkylning (moi) och - värst av allt - serious trouble med min Mac är inte direkt god jord för spirituella inlägg.
*Pausfågel*...

Påskpyssel

Traditionen så här inför påsk är ett besök på dagis för att tillsammans med barnen ägna sig åt lite pyssel. Och fika. Ett bättre alternativ till att hämta ut en säck av olika skapelser som man inte känner till historien bakom.
Men. Att pyssla med en plötsligt gnällig 13-månaders i knäet när storebror ska finjustera ögonen på påskkycklingen, visade sig vara mindre görligt.
Mer görligt var däremot fikan på soligt vårdoftande dagisgård med 13-månaders-tjejen på egna äventyr långt långt borta och storebror med saftglaset hårt tryckt i handen. Sockerchocken som uppkom av de tre kakbitarna och de två glasen ledde till ett hojtande och tjoande av hög rang på hemvägen, men dock med ett bibehållet gott humör. Jag tror faktiskt att Rubinen är vårglad!

All in all, en riktigt härlig eftermiddag. Och en viss Pydd är sååå redo för dagis nu...


(en påskkärring...)

Tvära kast

Förrförra veckan var en lugn vecka i snart-tre-års-land. En mild och ofta ganska så resonlig pojke gjorde att vi pustade lite (bortsett från nattetid förstås och i överdrivet långa stunder med lillasyster).
Förra veckan kom två febertoppar, tillfällig omändring i rutinerna och viss frånvaro av föräldrar. Reaktionen lät inte vänta på sig. Helgen har varit... kul. Inte, alltså.
Ett konstant gnällande innan dagis idag gjorde att jag till slut ville slå mig i huvudet med något hårt. Jag lät bli och gick och fikade istället. Sen gungade vi i parken. Nu mår jag bättre och är redo för 'småbarnslivs-kurs' ikväll. Det finns lite grejor att diskutera.

Ett test nr 73

Många är tillfällena i föräldraskapet då min karaktär testas på olika sätt.

Idag fick jag veta att om ifall att man lyfter sitt barn ur Ikea-stolen, får med sig stolen som sedan välter och faller med kraft på ens stortå, så tappar man inte sitt barn av smärtan som uppkommer. Skönt att veta, ju.

Liv och död

Idag åker jag iväg för att imorgon begrava någon som stått mig nära. På lördag ska jag döpa en ganska nyfunnen bekants dotter. Livet går från ljust till mörkt och tillbaka igen på några få ögonblick och det är ju så det är, det där livet.

Det finns en ganska fantatisk sak med att vara förälder (tja, ganska många om man ska vara petig, förstås...) och det är att barnen alltid håller en kvar på jorden med fötterna i det vardagliga. Det ska lirkas på ytterkläder, fixas mellanmål, hämtas på dagis och bytas blöjor mitt i alla stora känslor och berg- och dalbaneåk. Inte så dumt. Inte så dumt alls.

Natt 5 och 6 och en paus

Och så blev Rubinen sjuk. Såklart. Hög feber och någon slags snornäsa som ställt till det. Dessutom tjöt Pydd i sån högan sky natt 5, att maken inte vågade störa oss övriga med hennes ilskeutbrott över att inte bli upptagen till storsängen att hon blev just det. Upptagen till storsängen. Så där är vi nu. I ett intet. Gissar att vi faktiskt får ta några riktigt ilskna nätter för det är ju det som är grejen med att lära sig sova själv. Det är inte helt kul när rutiner bryts.

Men. Det har också blivit en liten paus. För båda barnen är utlokaliserade till farmor och farfar och huset på Österlen över dagen och natten. Hämtas imorgon. Det kändes helt overkligt när jag gick från jobbet lite tidigare (efter många injobbade timmar) i eftermiddags. Bara jag och maken. Utan barn. Helskumt.

Och nu har vi varit och druckit en öl, tittat på hämtande dagisföräldrar och stressande människor på väg hem från jobbet och njutit som bara den.
Ikväll ska vi ut och äta middag och i natt får vi kanske sova. Om inte siameserna opponerar sig mot tystnaden och sätter igång en marskattskonsert. Det hade faktiskt inte varit helt otroligt, men vi håller alla tummar och göder dem lite extra ikväll. Vilken tisdag!

Fjärde natten

Under gårdagen gick genomsnoriga Pydd omkring och höll sig för örat. Mina misstankar handlade förstås om öroninflammation igen, men det blev aldrig riktigt skarpt läge. I natt vaknade hon, grät och ville inte somna om på en timme trots makens idoga ansträngningar. Hon fick ligga hos oss mycket för att jag tänkte på det där örat... och för att maken då var sur som en citron. Givetvis somnade hon om omedelbart och sov som en stock fram till kl 6.

Rubinen vaknade och skrek han också någon halvtimma efter L. Då släpade jag mig in i hans rum med den där förjordade madrassen. Där ville även R sova resten av natten. Så, är vi tillbaka på scratch? Suck.

Små överraskningar

Att spendera en dag med en ettåring och en snar treåring innebär både roliga situationer och mindre sådana.
Tre sekunder obevakad lyckas Pydd vandra iväg med tre av Rubinens favoritfilmer, ta sig in på toaletten där toalocket står uppe och pottsitsen är på och bada de tre filmerna i klosetten. Glatt genomvåt hälsar hon mig med ett stort leende när jag kommer inrusande pga de misstänkta plaskljuden. Suck.

"Min allra bästa vän"

Rubinens kompis T som är något mer verbal, uttalade de magiska orden i veckan: "R är min allra bästa kompis". Det är stort, för det är också delat, det vet vi här hemma. På frågan om vem R lekt med är det alltid T. T, T, T och in i det sista är R redan grymt lojal mot sin vän. T som har en lätt tendens att ställa till det för de minsta barnen, är aldrig skyldig enligt R.

Vi har ju visserligen jobbat en del på deras relation. Det var R och T som bråkade så kolossalt i höstas, då när vi fick meddelande från dagis om att R puttades och slogs. Barnet som sa att han inte ville leka med R; ja, det var den något yngre men verbale T. Någon i personalen sa att det verkar finnas något slags osynligt band mellan pojkarna. Där R är, där är T och tvärtom. De lekte bredvid varandra, gick efter varandra både inomhus och utomhus, lyckades samsas i en minut och ett tu tre så var de i slagsmål. Någon slags hatkärlek märkte personalen att det handlade om.

De första gångerna vi var ute tillsammans kunde både jag och T's mamma konstatera att de hade full koll på varandra och att det var lite tuppstrid över leken. Någon slags positionsbestämning. Två storebröder till lillasystrar som arbetade på att finna sina roller i dagisgruppen.
Allt eftersom tiden har gått så har leken blivit allt mer gemensam och nu har de oerhört kul ihop. Lämningarna är aldrig några problem om T kommer samtidigt eller redan är där. T frågar sin mamma varje morgon om R kommer vara där, på dagis. Och om hon är säker på det. Då är det helt ok att gå dit.

Det finns väl såklart inga garantier för att detta är bästisen som kommer förbli, men det känns ändå lite tråkigt det där att varken T's familj eller vi troligtvis bor här om några år och lustigt att prioriteringslistan kring boendet plötsligt löper amok...

Tredje natten

...inleddes med att den glade rymmar-Rubinen (som nu myser i vår säng) fångades 30 gånger och levererades in i sin säng igen. Till slut stöp han i säng, vid ca 20.30, och 1.30 kom han insmygandes till vår säng och somnade där. Vi sov till 6.30.

En gång vaknade Pydd - kl 3.20 - stod upp i sin säng, blev sur när hon lades ner igen, men somnade om efter en liten stund.
Kl 5.30 vaknade hon igen och ville inte somna om.
Nu sover hon sedan en timme tillbaka trots att hon faktiskt inte brukar sova mer än en gång mitt på dagen. Kanske en flaska välling kan göra tricket imorgon på morgonen, för jag anar ganska starkt att matvraket kan vara hungrig när hon vaknar så tidigt?

Nu återstår det ju att se om hon lärt sig att sova förbi det kritiska 3-snåret. Spänningen är olidlig.

Andra natten

Gårdagens natt startade tidigare än vanligt för trötta föräldrar som masade sig i säng redan halv elva. En kvart senare hojtade Pydd och suckarna var djupa i sovrummet. Det visade sig dock att det var en trist blöja som behövde bytas... Och fröken somnade om utan klydd därefter.
Klockan 3 var det dags igen och då tog det 20 minuters ilskna skrik innan en sur Pydd somnade om. Sen lade sig maken på sin provisoriska plats i köket utanför Pydd-dörren. Och kl 6 vaknade hon och lyftes över till madrassen.
Måste nog ändå säga att det var ok för den andra natten?

Rubbe smög in i vårt sovrum ovanligt sent, kl 4.30, lade sig bredvid mig och somnade om. Vi vaknade kl 7 och jag hade Jättebråttom.

På det hela var det alltså ok, bortsett från de 40 gånger som R vid läggningen tyckte det var superskoj att springa snabbt snabbt snabbt omkring inne i sitt rum och ut genom dörren i famnen på allt surare föräldrar.
Snart är vi redo för tredje ronden.

Första natten

...vaknade Pydd 4 gånger och maken, som sov på en madrass utanför hennes rum, la henne ner och hon somnade om.

Meanwhile, i vårt sovrum, gläntades det på dörren vid 2 och in smög Rubinen. Eftersom madrassen som brukar ligga i R's rum befann sig under maken, fick R ligga i vår säng i natt och så blir det väl tills aktion sova-hela-natten-Pydd! är avklarad (helt klart wishful thinking, med tanke på att vi gjort samma grej med R en gång).

Kanske är jag tidigt ute med min pessimism, för visst kan under hända, men vissa barn kanske helt enkelt inte är benägna att sova en hel natt utan att vakna? Vad tror ni?

Marskänning

Ljuset är tillbaka och livet. Jag känner att jag verkligen lever igen efter en tung vinter.

I många många år var tiden mellan mitten av januari och mitten av mars ett svart och ledsamt, hopplöst, töcken.
Jag känner inte så inombords nu, men den här vintern har varit väldigt tung mot alla sinnen. Efter graviditeter och barnafödande har något hänt i kroppen, något positivt, som gör att det är hanterbart, det där mörkret.
Men mars är inte vila och sol. Sol i vissa doser, visst, men mest synlig genom fönster tyvärr. Mars är extremt intensiv på jobbfronten. Påsken ligger som den gör; varken tidig eller sen, men alltid kommer den med mängder av jobb. Därför har det blivit dåligt med bloggande. Tråkigt nog. Jag ska författa kommentarer. Och ta tag i sömnproblemen. Det ska jag. Vi. Jag ska bara jobba lite till först.

Sova hela natten

Nu är det snart dags. Eller, ja, det borde väl har varit dags ett tag. Åtminstone i Rubinens fall... Det där med att försöka få barnen att sova hela nätterna.
Lägesrapport på sömnfronten innehåller följande:

Rubinen - sover ofta från ca 19.30 tills det att blöjan börjar läcka eller tills en mardröm väcker honom. Då flyttar jag in på madrass i hans rum.
På morgonen vaknar han 5.30, flyttar ner, väter eventuellt ner min madrass efter en stund.
Om inte blött, så kaaanske han somnar om, annars väljer han så småningom att ljuset tänds i rummet och lekpose intas. Jag försöker sova vidare på madrassen. Det går väl sådär.
Och vi har verkligen provat alla blöjor och alla upptänkliga pyjamasar. Inget håller superkisset inne.

Pydd: Somnar ofta utan gråt i sin egen säng i det egna rummet kring 19.30. Vaknar mellan ca 00.00-2.30 och står upp i sängen. Blir tvärarg om man försöker lägga henne ner, men somnar oftast om som en stock om hon får sova i vår säng. Det får hon. Och dåliga nätter ligger hon och kastar sig fram och tillbaka. Snackar. Sätter sig upp. Drar i mitt hår. Skrapar på sänggaveln. Och grejen är att det förmodligen är i någonslags sömnfas. Så småningom kommer hon in i lite djupare sömn. Men då är nästan aldrig jag kvar. Då ligger jag på den där madrassen...

Så nu ska vi ta tag i det. Snart. Jättesnart. När vi kan offra lite energi på att sova ännu sämre ett tag. Snart, alltså.

Småbarnsliv

...heter kursen som jag börjat gå i kommunens regi under 8 veckor nu i vår. 2 timmar varje gång. Jag blir faktiskt ganska förbluffad över hur man satsar på småbarnsföräldrar (och ja, det finns även en kurs för dem som har barn mellan 3-11 år) och måste bara tänka något konspirationsteoretiskt. Det är ju dessutom gratis äggmacka och te. Bara det, liksom.
Mer om kursen så småningom, I presume.