...vaknade Pydd 4 gånger och maken, som sov på en madrass utanför hennes rum, la henne ner och hon somnade om.
Meanwhile, i vårt sovrum, gläntades det på dörren vid 2 och in smög Rubinen. Eftersom madrassen som brukar ligga i R's rum befann sig under maken, fick R ligga i vår säng i natt och så blir det väl tills aktion sova-hela-natten-Pydd! är avklarad (helt klart wishful thinking, med tanke på att vi gjort samma grej med R en gång).
Kanske är jag tidigt ute med min pessimism, för visst kan under hända, men vissa barn kanske helt enkelt inte är benägna att sova en hel natt utan att vakna? Vad tror ni?
Ni kommer att klara det! Håll ut! Håll ut! Ni klarar det med vilja och envishet- jag lovar!
SvaraRaderaKram!
Go, go, go! Ser med spänning fram mot att höra hur natt 2 gått... Jag tycker inte 4 uppvak låter så illa om hon somnat om direkt igen. Men, så har jag en lite skruvad bild av vad bra sömn är:D Och jag tror ju dessutom att vissa barn behöver växa till sig lite innan de sover hela natten - men ger man de så bra förutsättningar som möjligt (allt beroende på barnet och hur det mår bäst) så kanske man kan minimera uppvaken. Så har jag ju också barn som inte sover, som du ju vet. Sixten är ju snart 3 och jag blir fortfarande förvånad om han sover hela natten, så jag vet att det kan ta tid. Och Nils. Puh. Vi har också kommit överens om att köra en ny "kurning" med honom för att se om något blir bättre. Får jag fråga hur ni gör? Vaknar Pydd och gråter eller bara vaknar hon? Och vad gör ni? Bara lägger ner? Kör någon 5-minuters metod eller något annat? Jag är sååååå nyfiken! Kram och håll ut!
SvaraRaderamina är det inte i alla fall... i princip varje natt kommer H själv (och klistrar sig mot mig) och E hämtar vi (oftast maken som inte redan är fjättrad). men sen somnar de om och vi sover alla rätt gott, så det är ok. och ibland uteblir någon av dem.
SvaraRaderaJa, det här med sömn och barn är ju verkligen inte så lätt alla gånger! Jag tror att man ska tänka på två grejer, nämligen att 1) allt går i perioder och man behöver inte fixa med allting utan det förändras av sig självt med tiden och 2) om det absolut inte känns bra måste man göra något åt det och då känner man intuitivt vad det är man ska göra och hur det ska gå till. Gå på magkänslan!
SvaraRaderaMina två första barn har varit väldigt "lätta" sömnmässigt och tidigt sovit i egna sängar och somnat utan någon nattning mer än att dricka en flaska välling, släcka lampan och sen har vi gått ut och stängt dörren. I perioder har dom ju ändå vaknat på nätterna och kommit in till oss eller haft svårt och somna och så. Men det har gett med sig självt! Minsta barnet har också sovit bra men började inte sova hela nätterna förrän han var över ett år för innan dess behövde han dricka välling ett par gånger varje natt. Han sov också i egen säng och somnade utan problem tills han var ca 1,5 år. Då ville han plötsligt absolut inte somna utan att jag låg bredvid och han blev helt hysterisk. Det fanns inte en chans att jag skulle kunnat köra någon "somna-själv-metod"! Nu är han drygt två år och jag ligger hos honom tills han somnar, vilket jag aldrig gjort med något annat barn! Ibland sover han sedan hela natten och ibland kommer han själv in till oss under natten. Det får vara okej som det är.
En lång kommentar blev det... Men som sagt: gå på magkänslan!
Magda.nu: Tack för peppen! Vi får väl se...;) Kram!
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, jag vet ju att ni också har samma slags sömnklydd och visst är det drygt, men jag har nog precis som du kommit fram till att vissa barn helt enkelt vaknar väldigt mycket under natten och att grejen där är väl just att göra dem så trygga att de kan somna om själva...? Fast, just nu känns det ju lättare sagt än gjort. Pydd redovisas ovan i nästa inlägg. R har kommit in i en ny "härlig" fas där han springer ut ur sitt rum sjuttioelva gånger efter läggningen. Det är ju lika roligt hela tiden;) Kramar!
fru a: Ja, det är ju verkligen en variant det där att sova ihop allihop, inte minst för eventuell sömnmaximering, men min och makens ryggar mår inte hundra av det och dessutom är det sådana där blöjläckage-historier som talar emot det för tillfället. Målet, även om vi kanske inte når dit, är att de ska kunna sova största delen av natten i sina egna sängar. Men det är onekligen skönt att höra att det finns fler vars barn vaknar och kräver någon åtgärd...;)
Anna Fredag: Det är roligt med långa kommentarer!
Jag tror som du att man måste gå på magkänsla och det där med sömnmetoder hade aldrig funkat när R plötsligt var livrädd och vägrade somna utan någon bredvid sig i ett halvår. Men så plötsligt var fasen slut och gick över i något annat.
Och visst är det ju så generellt (som jag och "Anna ser dej" brukar trösta oss med) att saker går i faser och kanske faktiskt ordnar upp sig av sig själva. Det som fick oss att bestämma oss för att göra en drive med Pydden var att hon levde så mycket rövare när hon väl hamnade i våra sängar att ingen sov bra. Tack för dina tankar; det är skönt att få lite vatten på den där fas-kranen;)!