Idag åker jag iväg för att imorgon begrava någon som stått mig nära. På lördag ska jag döpa en ganska nyfunnen bekants dotter. Livet går från ljust till mörkt och tillbaka igen på några få ögonblick och det är ju så det är, det där livet.
Det finns en ganska fantatisk sak med att vara förälder (tja, ganska många om man ska vara petig, förstås...) och det är att barnen alltid håller en kvar på jorden med fötterna i det vardagliga. Det ska lirkas på ytterkläder, fixas mellanmål, hämtas på dagis och bytas blöjor mitt i alla stora känslor och berg- och dalbaneåk. Inte så dumt. Inte så dumt alls.
nej, inte dumt. det är tur att man har något som förankrar en i verkligheten, särskilt när det svajar runt omkring. hoppas både begravning och dop blir bra!
SvaraRaderaTänker på dig som kastas från det ena till det andra...
SvaraRaderaOj! Vad svårt det låter att hålla begravning för en nära vän! Utan att stå där och inte börja gråta. Hur hanterar man det? Hur kan man koppla på sin professionalitet i en sorgsituation?
SvaraRaderaDet där med barnen är sant! De är så självklara. Mina har räddat mig när jag haft det svårt när mormor dog och när ett av barnen svävade mellan liv och död. Då hade jag nog brytit ihop om jag inte haft de andra! Innan jag fick barn grubblade jag väldigt mycket. Analyserade allt. Det äe ju ganska bra att reflektera över saker men jag måste ändå tycka att det är en befrielse sedan de kom; att jag inte hinner "älta" allt som händer, allt som människor säger. Det är rätt skönt.
Du har ändrat avatar! Fint! Kul att se hur du ser ut! Eller ja, ett öga. Det var ju lite snålt för oss nyfikna ;-)
fru a: helskinnad igenom, men tröttare än tröttast har dagen spenderats med feberbarn igen. Inget som håller fast fokus bättre;)...
SvaraRaderaToril: tack, tack så mycket! Jag tänker på dig också i allt ditt! Kram!
Magda.nu: ja, det var faktiskt första gången och rejält läskigt, men kändes nödvändigt på många sätt. Jag är helt slut, men det gick, vansinnigt nog.
Jag har ju förstått att du haft det minst sagt jobbigt under de senaste åren och nog är det 'bra' att ha de där små att tvinga tankarna att sluta snurra. Jag har också alltid varit extremt grubblande och ältande och känner mig mer harmonisk än någonsin sen jag inte längre hinner...
Och, tack!;) ögat är väl något iaf...! Kram!
Ja, det går så snabbt från den ena ytterligheten till den andra. Vad märkligt det är samtidigt som det är det naturligaste som finns. Så sant med barnen som håller en på jorden. Hela tiden. Varma kropp och närvarande själar. Så skönt det är att få vara med dem när det händer mycket runt omkring. Stor kram till dig, hoppas det gick bra trots det tunga
SvaraRaderaAnna ser dej: Det är ju precis det; det naturligaste som finns och det i sig är ju väldans häftigt och mäktigt. Fast det är verkligen inte alltid så lätt att hänga med känslomässigt; men då är det lärdomen och övningen från föräldraskapet som funkar allra bäst - det där att vara fullständigt närvarande. Man kan ju inget annat när man umgås med de där små. Kramar till dig!
SvaraRadera