På institution

Befinner mig i akutens väntrum för eventuell spolning av en extremt trilskande bihåla. Sjukdomskänslorna har varit monumentala i två veckors tid och igår bara grät jag.
Bara genom att vara här känns det dock något bättre och jag passar på att läsa kurslitteratur och fundera över sjukskrivning.
Är det ens möjligt liksom?
Men nu blir det vändning. Det måste det ju vara bli!

En ögonblicksbild från en sjukstuga

Känslan av att inte kunna andas med näsan alls är nästan klaustrofobisk. När jag läste i FASS om att man bör kontakta giftcentralen om man överdoserar otrivin, kände jag mig lätt matt. I natt kl 2 när jag hostade loss lungorna kändes alternativet att INTE ta en dos otrivin till som att injicera en giftspruta...
Förhoppningsvis kan jag konstatera feberfrihet imorgon och bestämma då hur jag gör med begravningar, förberedelser för helgen och annat smått och gott...

Maratondans

Sjukdomarna har avlöst varandra här och i fredags gick äntligen båda barnen på dagis igen efter nästan två veckors sjuka. Då passade jag på att vara på utbildningsinternat med mycket trevliga meddeltagare.
Bortsett från en liten grej då. En medelålders man i gruppen envisades med att konstant hosta rakt ut i det ganska dåligt ventilerade rummet. Dag tre var 8 deltagare dåliga och igår kom även min hosta. Och snuva. Samt förfärande trötthet.
Fatta att jag varit sjuk sedan nyår med någon liten dags paus mellan omgångarna! Det går inte att se förlåtande på sådana (manliga) idioter som inte förstår att sjukdomar tenderar spridas om man inte verkligen är försiktig...

Pydden 3 år

Hon är skämtsam, verbal och bestämd. Och väldigt väldigt självständig. Vår Pydd är idag kl 18.08 hela tre år och det är otroligt vad snabbt tiden gått.
Att hon är tre år innebär också att bloggen är dryga tre år, eftersom jag började blogga i väntan på att hon skulle behaga göra entré i världen.
Och nu är hon stor. Imorgon har hon lovat att hon ska lägga nappen för gott (och det är ett stort löfte kan jag berätta...) och det där med blöjor, ja... Om vi har lärt oss något på den här småbarnsresan, så är det att inte skynda på något som inte är riktigt moget än. Det blir bara backlash av det.
Storebror är bästa vännen och nu har vi absolut igen att det var något intensivt det första 1,5 året. För de leker mycket fint när de inte bråkar så att hårtussarna flyger.
Trots storebrors öra ska vi fira henne ikväll och idag sprang hon glädjestrålande in på dagis för att bli firad även där. Finaste lilla L!

Jobba hemma

När maginfluensan flytt, för den här gången (veckan? månaden? året... hoppas, hoppas...), dröjde det inte länge förrän förkylningen var ett faktum hos båda barnen.
Rubinen som fortfarande vägrar snyta sig och har en nästan panisk inställning till snor - både hos sig själv och hos andra - drar som vanligt in allt och är täppt, täppt, täppt. Och febern kom inte helt otippat i söndags.
Jaha, liksom. Mer pussel? Igår fick han spendera halva dagen hos mormor och morfar efter ett besök på gastroenheten, där utredningen kring hans mage går vidare och idag har jag jobbat hemifrån.
Eller, ja, jag har varit på vårdcentralen med en ojande Rubin som konstaterades ha öroninflammation. Penicillin och inväntande på att febern ska ge sig, helt enkelt.
Och ett mycket ödmjukt försök att skriva predikan inför helgens "mässa med stora och små" medan Rubinen spelar Angry Birds på iPaden...

Att välja fokus

Jag skulle kunna bygga stilleben av kräkskålar, handsprit, äppeljuice, plastad frotté och flytande alvedon.
Jag skulle också kunna konstatera att det varit en riktig skitvecka i ordets alla bemärkelser. Pussel, vab (min allra första - hör och häpna!), överträdda deadlines, dålig sömn och två akuten-besök. Icke att förglömma konstant oro och ett inställt 3-års-kalas. Och dessutom en Rubin som fortfarande lider hårt av sviterna, eftersom den ömma punkten är just magen.

Men istället vill jag berätta att jag under Svansjön idag kände rörelser i magen för första gången. Eller kanske snarare, rörelser som jag är säker på inte är tarmar eller annat oljud i magen. Något senare än de båda tidigare graviditeterna, men lika spännande den här gången. Och Svansjön var för övrigt lika fantastisk som jag hade förväntat mig.

Kräksjuka pågår!

Båda barnen än så länge...