...inleddes med att den glade rymmar-Rubinen (som nu myser i vår säng) fångades 30 gånger och levererades in i sin säng igen. Till slut stöp han i säng, vid ca 20.30, och 1.30 kom han insmygandes till vår säng och somnade där. Vi sov till 6.30.
En gång vaknade Pydd - kl 3.20 - stod upp i sin säng, blev sur när hon lades ner igen, men somnade om efter en liten stund.
Kl 5.30 vaknade hon igen och ville inte somna om.
Nu sover hon sedan en timme tillbaka trots att hon faktiskt inte brukar sova mer än en gång mitt på dagen. Kanske en flaska välling kan göra tricket imorgon på morgonen, för jag anar ganska starkt att matvraket kan vara hungrig när hon vaknar så tidigt?
Nu återstår det ju att se om hon lärt sig att sova förbi det kritiska 3-snåret. Spänningen är olidlig.
Men, det låter ju som att det går framåt i alla fall? Skönt!
SvaraRaderaHemma hos oss har vi febrig ettåring som de sjåpiga föräldrarna mer än gärna delar säng med när hon vaknar om natten. Fasen, man vänjer sig ju vid att sova tillsammans. Och det är ju mysigt.
När hon blir frisk blir det andra bullar! Kanske...
Kram och lycka till!
Hurraaaaaaaaaaaaaaaaaa! Nästan där. Och visst verkar det vara natt 3 som liksom är den magiska... Jag håller tummarna! Kanske är vi redo för en kur här också snart... Kram!
SvaraRaderaC: Jo, det har ju hänt något under de dagar experimentet pågått. Å andra sidan tycker jag att det är nästintill omöjligt att säga att det är pga experimentet eller om det skulle vara sådan variation i alla fall...?
SvaraRaderaOch, jo, om alla ligger stilla och tysta är det ju mysigt med samsömn;).. Hoppas att Lilla kryar på sig, så får ni väl se hur ni gör då? Kramar!
Anna ser dej: Kanske, kanske, kanske;). Med ett gott resultat kanske man vågar vara uppe till tolvsnåret någon enstaka gång framöver? Vem vet... Kramar!