måndag 22 mars 2010

Tvära kast

Förrförra veckan var en lugn vecka i snart-tre-års-land. En mild och ofta ganska så resonlig pojke gjorde att vi pustade lite (bortsett från nattetid förstås och i överdrivet långa stunder med lillasyster).
Förra veckan kom två febertoppar, tillfällig omändring i rutinerna och viss frånvaro av föräldrar. Reaktionen lät inte vänta på sig. Helgen har varit... kul. Inte, alltså.
Ett konstant gnällande innan dagis idag gjorde att jag till slut ville slå mig i huvudet med något hårt. Jag lät bli och gick och fikade istället. Sen gungade vi i parken. Nu mår jag bättre och är redo för 'småbarnslivs-kurs' ikväll. Det finns lite grejor att diskutera.

5 kommentarer:

  1. detta är ett svar på båda dina senaste inlägg:

    Dra mig baklänges på en skottkärra så sablarns ont det måste ha gjort att få stolen på tån.
    stackars stackars dig.

    och sen ska du ha i åtanke, angående det du skrev om idag, att rutinerna liksom bara försvann typ. och allt känns uppåner...
    att har man haft en rutin (även om den funnits bara några dar) så är det alltid lättare att införa den igen, om man tappat bort den.
    glöm inte det.
    andas. slå inte saker i huvudet på dig själv. det fyller ingen funktion. en vän till mig sparkade hårt i väggen när hon blev arg. hon bröt sin stortå och fick gå på kryckor sina tre trappor upp, samtidigt som hon bar sitt barn...i tre veckor.
    så skadas inte. andas bara.eller låtsas att du är med i en film.
    kram.

    SvaraRadera
  2. Fika låter som ett ypperligt alternativ till att slå sig i huvudet. Eller sjunga en glad liten barnsång kanske? Men, åh, vad man har lust ibland... Snart är det en ny helg när allt är möjligt och glädjen kanske slår ut som krokusknoppar hos hela familjen. Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. fröken blund slår dank: Ja, varför inte. Det där med filmagerande är verkligen inte alls dumt. Det innebär ju allt som oftast att man skapar lite distans till sig själv och hela situationen. Ibland kan man t o m skratta...
    Och du har förstås helt rätt beträffande det där med rutiner. Det ÄR verkligen mycket lättare att göra samma sak en andra gång. Man uppfinner ju inte hjulet då;). Du är klok du, fina. Kram!

    Anna ser dej: Ja, barnsångerna är bra meditationsövningar. Du är en god inspiratör i det;)! Och JAAAA, nästa helg är jag helt ledig. Helt ledig, helt ledig, helt ledig. Hur underbart är inte det? Kram!

    SvaraRadera
  4. Tusen tack för grattis-hälsningen!

    Vi brukar påstå att allt beteende och faser går i ca 3-veckorsintervaller innan det är dags för nåt nytt.
    Så du ska se att det snart vänder :)

    SvaraRadera
  5. Sofie: Du har kanske rätt i det där med tre-veckors-intervaller. Jag har faktiskt inte kollat det:), men det finns definitivt lugnare och mer intensiva perioder i alla fall. Hoppas att två-barns-livet rullar fint så här i påsktid!

    SvaraRadera