När så hösten är här igen blir det än en gång aktuellt att dela upp de där veckorna och dagarna. I förtid.
Det handlar givetvis om vab.
Än är vi inte där, men snart så, snart.
Och det värsta jag vet är att bli tagen på sängen. Så för att underlätta allt i livet drar vi - jag och maken - fram våra kalendrar, kryssar, effektivitetsplanerar och skaffar oss garderingar. "Ok, den dagen har jag begravningar, så då får du vara hemma eller rycka ut om något händer...". "Den dagen är jag bortrest." "Hmm, ok, jag skjuter mötet till den veckan istället."
Eller också kan man helt enkelt strunta i arbetsgivaren, som själv är en rent usel planerare, strunta i att ständigt vara juste och försöka slå knut på sig själv för att ingen ska komma i kläm och låta honom bli tagen på sängen. Jag har faktiskt god lust ibland. Inte minst efter två panikändrade dagar i slutet av augusti/början på september som ställer till det rejält. Jag har god lust.
Oj, det var förutseende! Jag stoppar huvudet i sanden och tänker att det löser sig när det väl händer... Vi har inte ens koll på den planerade frånvaron (såg just att dagis har planeringsdag nästa vecka), så det är riktig high chaparal på kalenderfronten här :-P
SvaraRaderaMin kompis berättade att när hon var liten kom det en "extra-mormor" från kommunen och var hemma med henne när hennes föräldrar inte kunde vabba. Det vore något det!
jaaa...varför inte?
SvaraRaderadet låter som om din chef har det väldigt förmånligt md din och mannens planering!
men samtidigt, ibland när man ju har god lust att sätta andra på pottan, så mår man så himla dåligt av det själv, när man väl hamnar där...så då är det inte ens lönt som en markering liksom...så jag tror ni planerar mkt för er själva oxå, visst? så att det ska flyta?
stor kram till dig, det är fint att vara tillbaka å läsa om dina dagliga strapatser!
Haha jag tolkade först "arbetsgivaren" som Gud. Han har väl också lite taskig planering ibland kan man tycka, om man nu tror på honom. :)
SvaraRaderaHoppas barnen håller sig hyfsat friska i höst!
Fast det låter ju grymt klokt att planera - även om arbetsgivaren kanske skulle vara bättre på det, så brukar det ju i slutändan vara man själv eller kollegorna som blir lidande i alla fall. Och det ger kanske också en känsla av att ha lite mer koll på läget. Just nu känner jag mig väldigt okollig. Borde nog göra den där planeringen med mannen också så jag inte hamnar i koma av stress om en vecka när Nils ska börja och allt kanske inte är så enkelt som när man har hemmaman... Kramar och ha en fin helg!
SvaraRaderamellanbarnet: Jo, här fanns det minsann hemsamariter som kom hem till oss när vi var små och mamma och pappa jobbade. De hade alltid så roliga grejor med sig; så, ja, det var nog bättre förr;)...
SvaraRaderafröken blund slår dank: Självklart är planeringen mest för oss själva; för att vi ska slippa eventuella gräl på morgonen i stressen och snoret om vems jobb som egentligen är viktigast (och då skulle jag ju vinna alla gånger;-)...) och även för tredje man som aldrig ska komma i kläm. Fast jag tänker just att arbetsgivaren hela tiden klarar sig undan just på grund av att vi har en så bra planering och är ansvarstagande. DET irriterar mig något fruktansvärt, för det finns en stor dos nonchalans i det.
Och, tack! Det är härligt att du är tillbaka, tycker jag; stora kramar till dig!
Alison: Ja, haha, det kan man ju sannerligen säga... Just därför krävs det millimeter-planering från vår jordiska sida;). Ja, jag hoppas också på ett friskt år. Nu har vi gjort ett par sjuka, liksom. Hoppas det samma kommer gälla för er!
Anna ser dej: Jo, det är ju det. Och att sätta oskyldig person på pottan är inget jag vill riskera, men fasen vad gött det hade varit om man kunde hitta ett sätt där bara chefen blev lidande... (och innerligt hoppas på att han aldrig hittar till den här bloggen, förstås...).
För husfridens skull är ju en planering bra upplever jag; inte minst om man har grejor som verkligen inte FÅR hamna i kläm (som klipptider eller dyl;)). Stora kramar och en riktigt skön helg till dig!
Det var en av de saker som jag tog till mig när jag fick goda råd av erfarna föräldrar. Att man ska planera "VAB-jouren".
SvaraRaderaJag, som flera andra också säger, tror att det är mest man själv och medarbetarna som blir lidande när man plötsligt måste gå hem.
Vi funderar på att ha varannandags-jour istället för hela veckor (som vi först tänkte). Då vet jag att jag inte ska lägga dödsa-viktiga möten på tex tisdagar. Dessutom slipper varje förälder vara borta flera dagar i rad.
Vi får väl se hur det faktiskt kommer funka i verkligheten... Lillans första vecka på dagis kommer jag dock ha jouren hela veckan då maken är på introduktionsutbildning på sitt nya jobb.
Kram!
Nu är det ju sommar än så ... njuuut av den i stället. Visst det kommer en höst men det skall inte förstöra er tid som småbarns föräldrar . Ni som alla andra behöver lugn ... varit där och ja, händer det något får man ta det då.
SvaraRaderaTrevlig helg!
:)
C: Jag tror också att varannandags-jour eller liknande uppdelning är grejen. Varannan vecka funkar inte riktigt här heller. Dessutom tror jag som du att man missar för mycket om sjukdomen håller i sig över veckan, vilket definitivt inte är ovanligt... Jag håller tummarna för att ni får en skonsam första höst på dagis. Stor kram!
SvaraRaderaTigris Predikantan: Här nere känns det verkligen som höst, men vi är fortfarande på sommarschema och halva arbetstyrkan är på semester, så du har väl rätt! Välkommen hit också och tack för kommentar! Trevlig helg önskar jag dig med!
Det är bra att det finns lojala människor. Men det är ju hemskt att arbetsgivarna, de flesta, inte ger cred tillbaks. Eller visar liiite tacksamhet. Jag säger till mig själv varje månad att nu jävlar ska jag tänka på MIG och MIN FAMILJ och strunta i arbetsgivaren och vara lojal. Men sedan kommer det dåliga samvetet. Arbetskamraterna. Patienterna. Kallet.
SvaraRaderaJag vet inte hur man ska göra? Jag vet bara att man står sig själv närmst. Och att ingen abetsgivare tackar en för att man vänt ut och in på sig och nästan gått sönder för att slippa ta ut vab när barnen är sjuka...
Magda.nu: Ja, grejen är ju att jag levt med just begreppet "lojalitet" som en god egenskap i stort sett hela mitt liv (liksom för den delen "rättvisa") och jag tycker fortfarande att det är en av de bästa egenskaperna. Skönt att vi ändå är fler som uppbär någon slags moral;). Men det blir annat läge, precis som du skriver, när man har fler än en lojalitet. Jag gissar att det faktiskt inte finns något svar, men kan man komma till en slags balans ska man väl vara nöjd.
SvaraRadera