Med en rynka på näsan och ögonen lätt ihopknipta charmar hon världen.
På dagis kallar de henne fröken Gps p g a den starka önskan hos personalen om en sändare inopererad i hennes snabbspringande lilla kropp. Ute i kapprummet håller hon hov med sina pojkvänner när hon inte hänger på Rubinens avdelning tillsammans med storbror och hans bästis. Och på dagis får hon alltid vara med de stora killarna, lillasyster. Det är där hon trivs bäst.
Hon klättrar som en apa. Upp på mormor och morfars tak. Högst upp på klätterställningarna. Upp på bordet där hon passar på att ta sig en jämfotahoppdans. Hon älskar att hoppa i våra sängar och slänga sig handlöst bakåt.
Musik är ständigt med i bilden. Hon dansar när vi sätter på musik och sjunger både högt för oss och för sig själv när hon pysslar med sitt eget då och då.
Ibland har jag svårt att skilja på vem det är som pratar; Rubinen eller Pydd? Hennes uttal blir klarare och klarare och hon kan mycket väl sätta ihop både fyra- och fem-ords-meningar utan problem.
Maten som aldrig varit något problem tidigare har börjat sållas lite. Viss mat gillar hon inte, men det intressanta är att det är ganska otippade saker som risgrynsgröt som plötsligt inte faller henne på läppen. Allra helst sitter hon bredvid storebror när de äter, hopträngda på hans stol, men nu får hon en likadan så vi slipper käbblet som ackompanjerar varje måltid.
Klä på sig ytterkläder är pest och hon är väldigt kräsen vad gäller vilka plagg hon vill sätta på sig. Då får man lura på henne kläderna på annat sätt, men den oförrätten glömmer hon snabbt. Hon är inte långsint.
En lite primadonna med ett hiskeligt humör är vad det blivit av lillasyster hittills, men när hon ler och mumlar "felåt" mot stället hon precis attackerat med sina skarpa små tänder, kan man inte vara sur någon längre stund.
Haha, vilken skön böna hon låter som Pydden! Och lik mitt yngsta hjärtegryn i sin snabba kropp, sina oförfärade hopp och charmen. Men, vad hon pratar! Nils är fortfarande i ett ord i taget, mycket är ganska oförståeligt. Och så har han ju fortfarande sina bara fyra tänder att attackera världen med, fast de använder han glatt för både kärlek och försvar... Fina ord för en fin liten tjej, härligt att läsa. Kram
SvaraRaderaOj nu vill man ju bara träffa den söta lilla Pydden. Och som hon pratar!!! Och vilken motorik, det är ju inte så vanligt att de kan "allt" på en gång. Vilken tjej!
SvaraRaderaVilken fin beskrivning. Det känns som att jag kommer så nära henne när jag läser. Men så har jag ju följt henne här på bloggen sedan innan hon kom ut också :)
SvaraRaderaDet var värst vad hon pratar! Det är kanske för att hon har en storebror att inspireras av?
Stor kram till dig och de dina!
Anna ser dej: Jojo, visst är hon skön! Och intensiv och skitjobbig när det vill sig åt andra hållet. Som när jag ska borsta tänderna på henne t ex. De många;)... Och snackar gör hon och skvallrar. Hon hade t ex sagt till dagispersonalen idag att pappa åker motorcykel i Italien och de hade väl en och annan synpunkt på att ta semester och lämna barnen på dagis, men vad fasen, JAG jobbar ju!! Verkar som att man måste vakta munnen mer i hennes sällskap än i R's... Kul att Nils och L är så lika! Det hade ju varit hur kul som helst att sammanföra dem! Kram!
SvaraRaderaSoffy: Jo, man kan ibland undra hur det blev sådär? Och jag har funderat på vad det kan tänkas göra med storebror som ju inte är så stor själv och som faktiskt inte är speciellt långt före på så många områden... Men mest är hon ju underhållande för alla oss andra tre; även för R. Din Skrutta har väl e hel del energi hon också; det verkar som att hon och L är ganska lika efter dina beskrivningar!
C: Tack, fina du! Jag tycker det är motsvarande kul att läsa om Lillan; helt otroligt att det blivit så stora och kan så mycket på så kort tid! Storebror är inte så pratsam av sig, så jag undrar också var hon fått inspirationen; kanske är det av all tv hon tittar på(och här skäms jag ju, för jag hade betydligt klarare regler för sådant med Rubinen i samma ålder...);)... Stor kram tillbaka till dig!