Ilsk och trött kör jag hemåt i mörker och snöblandat regn från lekutflykten med båda barnen i bilen. Då hör jag välkända toner från baksätet:
Rubinen sjunger på låtsasengelska och det går inte att ta miste om att det är denna. En av mina absoluta absoluta favoriter. Hade det inte missuppfattats rent textmässigt skulle den vara gjuten på min begravning någon gång i framtiden...
Behöver jag säga att jag lättade upp, förlät bångstyriga och retsamma barn och sjöng med för full hals? Sedan sjöng vi hela vägen hem och Pydd sa "Igen" varje gång vi slutade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar