Dag 15 - Mina drömmar

Att vakna på morgonen och minnas det som pågått i mitt huvud under natten gör jag helt enkelt praktiskt taget aldrig. Så var det med de drömmarna.

Dagdrömmer gör jag faktiskt inte heller längre. Eller i alla fall ytterst sällan. Varför vet jag inte. Det känns sorgligt utifrån vissa aspekter, men samtidigt tror jag att det mesta jag önskar mig av mitt liv försöker jag också realisera på olika sätt.

Å andra sidan, hur kommer man underfund med vad man önskar sig om man inte dagdrömmer?

Ibland tror jag att ett liv i nuet gör att förändring inte går att riktigt föreställa sig och ibland tänker jag att det är en förutsättning. Dvs, det är i nuet som förändring ÄR möjlig, inte i framtiden, inte i det förflutna. Det är bara nu som jag kan verka för att det jag önskar ska bli en verklighet.

Men rent konkret. Jag undviker på alla sätt tankar om "Ditt liv om fem år" eller "Vad gör du när du är pensionär?". Det känns meningslöst. Livet blir ändå aldrig vad man trodde att det skulle bli och blir det så, är det snarare fattigt.

Just nu lever jag på ett ungefär så som jag vill under de förutsättningar jag/vi har. Klart att jag kan önska bättre ekonomiska förhållanden, men utifrån det liv vi lever nu funkar det ju. Klart att jag kan önska mig ett annat slags boende, men under de omständigheter som vi lever just nu är det ganska praktiskt som det är. Just nu.

Jag tror att det kommer öppna sig möjligheter när det är dags. Mina drömmar handlar nog om det. Att leva öppet för det som livet innebär.