Askonsdag

Ute smattrar regnet och februari är så där väntat grått som vanligt.
Här inne i lägenheten händer inte så mycket. Väntar just nu på att dra mig till dagishämtning och därefter spendera timmen med sonen innan maken kommer hem från jobbet.

Vi hade en fortsatt rak linje av lyckade lämningar i morse, vilket kändes skönt trots att det var ytterligare en vikarie på plats. En vikarie som jag för övrigt, utan att veta vem hon var, delvis gick samma väg till förskolan som och konstaterade när jag körde om henne att stilen var lite småsluskig. Framförallt funderade jag på vad denna rökande person med lite småsläpiga steg hade för ärende på förskolan...
Vad känslig man blir när det gäller sådana grejor. Och samtidigt. Vad säger att rökfri är det samma som bättre lämpad att ta hand om barn professionellt? JAG hade inte varit ett bättre alternativ kan jag ju lugnt konstatera.

Och på tal om rök och aska så är det ju askonsdag idag. En dag som inleder den kristna fastan och som traditionellt också är en dag då försakandet av något inleds. Men vad? I år är det svårt (det var det visserligen förra året också och förrförra - det finns alltid en anledning att låta bli...). Helst ska det ju vara något som faktiskt tar emot att undvika; alltså något som känns. Jag måste nog fundera lite ytterligare och ger mig själv till kvällen att hitta det.