Gav till slut upp när jag försökte lägga sonen ute hos hans mormor och morfar för lunchsömnen tidigare idag. Kände att, nä, nu måste jag bara härifrån för lite egentid och jag vet faktiskt ännu inte hur det gick. Det lär visa sig.
I övrigt var det en positiv omläggningssejour hos doktorn idag som visade att handen är nästintill färdigläkt. Blir det inget annat, som förkylning, feber eller andra olyckor, så bär det av till förskolan imorgon. Tror verkligen att det behövs nu också, inte minst för att vi inte ska hamna där vi försökte undvika att hamna när vi planerade sonens förskolestart - dvs i en kombination av nytt syskon och ivägskickning till dagis. Men mitt i all sjukdom och olycka och brist på vila/jobb (för makens del) så har det varit en mysig tid tillsammans. Sonen har varit på strålande humör mestadels och allt går så otroligt mycket lättare då!
Har lyckats få tag på amningsbehåar att komplettera de redan existerande (och rejält sunkiga) med som faktiskt vra riktigt fina. Nu återstår förstås att se hur de funkar i praktiken. De gamla vet jag redan för- och nackdelar med, men vem vet, kanske blir det helt annorlunda den här gången? Kanske blir det inte ens någon amning... Har lyckats bli överraskad inom områden jag bara räknat med skulle funka tidigare, så kanske även här...
Skum känsla att vi snart, om allt går bra, är fyra i familjen. Och snart är ju faktiskt verkligen snart.
Snart är ni fyra!
SvaraRaderaOch vi är tre...
Det kan inte vara långt kvar för dig nu? Hur är det med förvärkarna? Själv har jag mest känslan att bebisen sjunker ner mer och mer, så jag ligger kanske lite efter dig. Och mina sammandragningar gör inte ont än.
Skönt att sonens hand är bättre, och hoppas att allt gått bra på dagis.
Stor kram!
C
Förvärkarna höll mig vaken under de tidiga morgontimmarna, men just nu känns det mest som att jag håller utkik för den där proppen som släppte likt en tre-stegs-raket sist. Det finns ju inget som säger att det blir på det sättet nu, men jag har inget annat att gå på. I vilket fall börjar det både bli tungt, svullet och framförallt SPÄNNANDE! Nu är jag mer positivt inställd till att förlossningen ska sätta igång än bara hur det kändes under helgen.
SvaraRaderaOch du har ju inte heller långt kvar! Helt otrolig känsla att bara inom någon vecka är våra liv helt annorlunda!
Stor kram till dig!