Söndagskänslor

Något ytterligare lite lättare med allt idag.
Jag har i allmänhet en slags omvänd känsla kring söndagar nuförtiden. Under skoltiden kände jag av söndagsångesten fullt ut. Jag har faktiskt minnen av riktigt hur illa det kändes och kan smaka det på tungan. Det "lustiga" är att det är starkt förknippat med hästar och ridhus. Kanske för att jag alltid tycktes ta ridlektioner på söndagar; åtminstone i 7 år eller något liknande. Jag har inga som helst positiva minnen från ridandet och om det verkligen stämmer att det var så förskräckligt, gör det ju lite ont att jag inte kunde ta bladet från munnen och säga att jag ville sluta. Varför var det så svårt?

Frågan så här i efterhand är kanske istället vad som skapade vad. Ville jag så ogärna rida att söndagsångesten skapades av det, eller råkade de stackars hästarna drabbas av min allmänt olustiga känsla kring söndagar (tillbaka till den förhatliga mellanstadieskolan...) och därmed för alltid vara ett minerat område?

Nåja, den en gång så starka aversionen kring söndagar är sedan länge begravd och numera är söndagar primärt arbetsdagar av roligare karaktär. Vilken dag som fungerar som söndag är så flytande att det inte går att fästa några specifika känslor på en särskild veckodag. Skönt.

Dagen idag har dock inte varit så arbetsbetonad annat än med försök att slutföra artikelskrivandet. Hmm, säger jag. Förhoppningen är att jag inte skjuter upp det så mycket att jag sitter här och klockar minuter mellan värkarna medan jag skriver det sista...