onsdag 15 september 2010

Pillowtalk

Imorse vaknade jag och maken av alarmet. Märk väl; ALARMET. Vi var båda mycket skakade och undrande. Var är barnen? Har de inte hört av sig eller kommit in i natt?!
En kort stund senare hör vi Pydden och hon bli inburen till våra sängar.

"Hej, mamma!" säger hon. "Sova lite. Var är kaninen?"
Jag svarar att den är i hennes säng.
Då vänder sig den lilla primadonnan till sin far.
"Pappa, hämta kaninen!"
När hennes pappa utfört det ärendet är hon inte nöjd utan säger: "Hämta känglun!"
Surt inser hon att så inte blir fallet och när Rubinen kommer in några minuter senare gör hon stor grej av att hon varit där först: "MIN MAMMA! INTE DIN! MIIIIIIIIN MAMMA!"
Och där var den morgonfriden över...

6 kommentarer:

  1. Vilket härligt språk Pydden har. Lilla S har inte riktigt kommit dit än. Men snart så

    SvaraRadera
  2. *skrattar* Vilken bestämd liten tjej ni har! Jag minns de där bråken jag hade med min bror om vems mamma det egentligen var.
    Jag är så avundsjuk på er som har ett barn som kan prata (svenska). Lillan verkar mer och mer frustrerad över att vi inte förstår hennes bludder. Och jag likaså.
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. ha ha! hon vet var hon ska sätta in stötarna... vad härligt med långhelg i Berlin! blir det inget randigt på dig den här veckan?

    SvaraRadera
  4. Yogamamma: Snart så. Absolut! Rubinen och Pydden är så enormt olika i sin språkutveckling att man häpnar varje gång man hör lillasyster. För man hänger inte riktigt med. Men kul är det!

    C: Ja, hon är verkligen en liten primadonna;)...
    Snart så, en dag, så ljuder de klaraste ord ur Lillans mun. Det är så oerhört olika hur man kommer dit bara. Hon verkar ju verkligen vilja! Kram tillbaka!

    fru a: Jepp! Underbart med Berlin, men du, du ska ju minsann till New York, du! Jag är ju lite avis på det... Nog hade jag kunnat fixa randigt;-) (favoritfärgen alla gånger...), men eftersom packandet då måste innehålla lite olika ränder, lade jag ner...

    SvaraRadera
  5. Här sitter jag och ler. Barn är förunderliga. Hemska och underbara på samma gång.

    SvaraRadera
  6. Magda.nu: Förunderliga och märkliga. Fantastiska och gruvliga; allt i en enda röra....;)

    SvaraRadera