Med andan i halsen sprang vi in på gården i sista sekund (två barn, tvätt och diverse annat hade lagt krokben för en bra planering på morgonen).
Utedag i fantastiskt väder idag med även storebror närvarande. Rubinen var inte det minsta intresserad av mig och var jag satt. Och det var verkligen så underbart att se och känna. Jag har varit så orolig för att han EGENTLIGEN inte gillar sitt dagis, men, ja, av saker att döma, så är det inte så, trots att hans fyra vänner saknades allihop idag.
Pydd hade sin bror som sällskap stora delar av förmiddagen. Fast inte hela tiden, på långt när. Hon fixade och donade. Gick i rabatterna, grävde i sandlådan, gungade på gungbräda, "cyklade" (men hade inte ro att sitta bak, vilket inte förvånar det minsta), sprang, klättrade och hoppade. Och då och då kom hon fram och tankade lite. "Mammaaaaaa! Bär! Kraaaaam!"
Även idag var jag flankerad av andra barn. Det är otroligt kul att umgås med barn och faktiskt inte bara de egna. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle komma till ett sådant stadium i mitt liv; jag som alltid tyckt att barn är så fruktansvärt ointressanta... Det är också otroligt kul att se hur de tar sig an en ny liten och hur engagerade de är i henne. Tyvärr mest flickorna, förstås...
Jag gick även idag vid halv elva. Ledsam lämning. En gråtande Pydd och en mamma med en svidande tagg i bröstet. Fast jag är ju luttrad. Det är jag ju...
När jag kom tillbaka efter lunch, kl 12, sov Pydd. Hon hade blivit så trött under middagen att hon helt enkelt däckat. Inte helt förvånande det heller. Svårt att kombinera nattsudd och tidiga morgnar med röjande på dagis... Förhoppningsvis kan detta vända hennes dåliga sömntrend något, åtminstone i längden.
Och nu sover hon fortfarande, fast i sin egen säng.
Det låter ju väldigt hoppfullt på alla plan - för Rubinen, för Pydden, för er. Jag tror också på dagis som ett bra sätt att få styr på sömnen: rutiner och mycket aktivitet på dagen borde ju i alla fall ge en liten Pydd som vill sova på nätterna. Ja, borde i alla fall... Hurra för första inskolningsveckan avklarad! Och hurra för att det verkat gå så bra! Är ni färdiga med inskolningen nu? Hoppas ni får en fin helg. Kramar!
SvaraRaderaInskolning! Spännande. Och läskigt. Härligt att det verkar gå så bra ändå. Somnar hon så är det väl ett bra tecken, tänker jag.
SvaraRaderaAnna ser dej: Mmm, våra älskade rutiner mår prima av dagis. Och inatt är en av de få nätter på sistone då Pydd inte vaknat 4.45 och velat gå upp. Hon sov, hör och häpna, till 6.30! (Och då var det inte dagis igår förvisso, men kanske hon är lite sen i reaktionerna?). Vi går in i vecka 2 idag. Kramar!
SvaraRaderaKajsa: Ja, verkligen både och. Just nu, när scenariot var att lämna TVÅ gråtande barn, så känns det mer åt det läskiga hållet, men det kommer väl att lösa sig... Jag tror också att tuppluren vid lunchen var ett synnerligen gott tecken!