Idag för ett år sedan var det ungefär samma väder (15 grader kallt men långt mer sol).
Vi firade dopgudstjänst för Pydd och lille storebror Rubin skötte sig så där övernaturligt bra som bara händer när man förväntar sig något helt annat...
I dag tittade vi igenom alla bilderna för att påminna om dagen och Rubinen som koncentrerat hängde vid varje foto brast vid sista kortet på farfar ut i ett "Jag älskar farfar". Härmapan Pydd plockade upp och upprepade hela frasen till vår stora förvåning...
Pydd blev firad av en av sina faddrar i förmiddags med en mycket fin vindsnurra, fika och lek på lekplats med båda familjerna. Trevligt.
Och till middagen på kvällen tände jag både Rubinens och Pyddens dopljus. Det funkar ju faktiskt med levande ljus trots att ljuset inte tycks försvinna alls för tillfället. Märkligt eftersom solen aldrig visar sig...
Shit, vad häftigt att hon härmar och pratar så, Pydden! Och det är ju härligt när det kommer så fina saker ur två små munnar:D Kramar!
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, det är nästan lite läskigt (fast kul, förstås!)med hennes språkutveckling. Det är svårt att veta hur mycket hon förstår av det hon säger. I R's fall var det helt tvärtom. Orden kom genom sång och nästan bara därigenom... Kramar tillbaks!
SvaraRaderaWow. Vad mycket Pydd pratar! Kul!
SvaraRaderaOch ett fint firande av dopdag :)
Kram!