Underbart solsken över hustaken, som värmer in i vardagsrummet, ger faktiskt äntligen lite hopp om vår. Det är nu jag inser hur tunga de där vintermånaderna är, nu när den andra möjligheten blir tydlig.
L sover på golvet i sin insats och nu när det är ljust tycks de där oroliga kvällstimmarna med magtrassel långt borta. Jag håller tummarna och ber små böner för att det inte ska bli värre än så här. Vad skönt det hade varit att kunna njuta lite spädbarnstid den här gången!
Å andra sidan, är det kanske just det jag gör NU... Hon sover, jag bär henne inte, jag dricker kaffe, bloggar, surfar planlöst och det är tyst i lägenheten bortsett från hennes små grymtanden. Jo, det är nog att njuta fastän tröttheten är total.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar