tisdag 11 januari 2011

Timmen efter hellhour

Käcka barn timmen efter Hellhour. Mörkret gör tyvärr inte under för skärpan.

Man brukar ju tala om Hellhour som den där tiden mellan hämtning och "maten klar!".
Jag har ofta förmånen att komma hem när den är över eller åtminstone under kontroll.
Det är skönt och ofta märker jag inte av så mycket irritation. Faktiskt. (Fast jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är så.)
Timmen efter Hellhour när barnen är mätta och fortfarande inte alltför trötta kan allt hända. Bus och lek och spring och hopp och gråt och plåster och tjat och skratt och lugna-ner-er-nu och jag-kommer,-ska-bara-göra-klart-i-köket.

Oftast behöver storebror göra ett toalettbesök. Igår hann han inte till toaletten och det ledde till vissa arbetsinsatser. Under tiden är det tyst om lillasyster. Det är det alltid när det händer något som man vet att man får skrika högt över så småningom.
Igår var det en bok som var sönderriven och en massa diskad disk som låg i vasken tillsammans med en jordig kruka.
Idag var det tekannan i en pöl med te på golvet. Och en tjej som hoppade i våra sängar.

Fast numera är det faktiskt mest kul att hänga med de två. Jag får nästan alltid orsak att skratta åt deras uppfinningsrikedom. Ovanför har de gömt sig under bordet eftersom en björn är på jakt efter dem (jag, tydligen).

5 kommentarer:

  1. det är inte fy skam att få vara en björn timmen efter hellhour...det är det sannerligen inte. Varm kram till dig, björnen.

    SvaraRadera
  2. Mmm, det är mysigt att bara vara med de små gullungarna. Tycker det även när det små blivit större gullungar....

    SvaraRadera
  3. ja, den där tystheten känner jag igen. Och uppfinningsrikedomen också. Jisses, vad de kan finurla ut saker.
    Kram, ha en finfin dag

    SvaraRadera
  4. ibland är den där tiden efter mat ännu mer hellhour! då kan jag känns att jag har förbrukat min sista droppe energi, medan kidsen plötsligt får ny... kram!

    SvaraRadera
  5. fröken blund slår dank: Nope, verkligen inte. Och ibland är jag en riktigt rasande och livsfarlig björn dessutom;). Kram tillbaka!

    Librarybeth: Ja, det är så svårt att föreställa sig att de ska bli så stora som dina, men det ska de ju. Om allt går väl.

    Yogamamma: Finurla var rätta ordet! Kram tillbaka!

    fru a: Ja, jo, jag håller med. Har man inte sovit något natten innan är det riktigt riktigt mycket hellhour för föräldern. Kram!

    SvaraRadera