Idag cyklade jag två gånger ut till samma ställe och tillbaka till jobbet igen. En väg tar cirka 20 minuter. På cykeln lyssnade jag på min träningslista och kände att "åh, vad skönt att bara glömma alla negativa tankar ett slag, bara vara i rörelsen!". Sådant gör sig förstås inte ostraffat i snart vecka 37 och förvärkarna var ganska rejäla efter två vändor, men ändå var det en fröjd att få sätta sig på cykeln ytterligare en gång och göra samma resa igen.
Dagen har i övrigt gått i ett, i ett, och det är så dagar är som bäst egentligen. Jag hann precis innanför dörren för att stämma in i godnatt-sången till sonen och - om jag ska vara ärlig - det var nog så mycket av umgänge som orkades med efter morgonens kaos... Tacksam över "god-nattet", dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar