Kolik: Arbetsdag

Irritation infaller garanterat efter 8 timmars bärande/skrikande/gnällande/gråtande/missnöje från kl 8-16. Jag måste säga att även om min arbetsplats stundom skapar samma känsla kan jag åtminstone stänga dörren om mig och äta choklad en stund...

Kolik: Normalt?

Ibland, som i de flesta sammanhang, funderar jag på vad som är normalt. Jag sätter det utan "-tecken eftersom det åtminstone inom några enstaka områden finns definitioner, "vetenskapliga" sådana, på vad man kan och vad man inte kan acceptera.

Eftersom våra barn haft ont i magen (konstant) under sina första tre månader (ok, jag går händelserna i förväg med L, men 3-månaders-kolik heter det ju av en anledning) utanför magen, är min erfarenhet av den första tiden med ett nytt barn ett ständigt bärande, vyssjande, gnyende (från alla håll), tröstande, extremt tröttande tillstånd. Med öronproppar under de värsta timmarna; nu mest nattetid (och, ja, jag vaknar som en klocka när det är matdags ändå, men slipper gnyendet emellan). Så när vi fyller i skrikschemat inför en bedömning av akupunkturkliniken, har jag som sagt ingen aning om vad man ska stå ut med. Känslan av att vara pjoskig infinner sig även andra gången vi gör det här...

En märklig lättnad tar den ovanstående känslans plats när maken förklarar per telefon till kliniken att "nej, det är inte den sammanlagda orostiden hon har. Det är bara kolikskriken vi skrivit ner under den posten..." och reaktionen omedelbart blir att "jaha, ja, då är det inget snack om saken. Ni är långt över lägsta nivån för behandling...".
Lättnad och samtidigt ett styng av sorg för vad den här tiden hade kunnat vara "om inte"...

Å andra sidan, "om inte" är inte vår L och var inte heller R. Med tanke på den lilla person som R är nu, hade jag inte velat byta de där tre månaderna med honom även om de var överjobbiga. Jag anar att jag kommer känna detsamma när den här tiden äntligen är slut.

(normalt i det här fallet är tydligen 2,5h gnäll och gråt/skrik per dygn under spädbarnstiden)

Sensation-seeker

Igår kväll kändes mina ögon lite skumma. Dimmiga, liksom. Även med glasögon.
Och plötsligt när jag gör mig färdig för natten (efter två House-avsnitt, säsong 1 som jag lätt hade kunnat maraton-se om livet sett annorlunda ut...) väller varet upp och täcker iris. Fy. Jag som aldrig haft ögoninflammation. Men som förälder får man ju testa på det mesta och ofta betydligt mycket värre än barnen (R var hemma tisdag-torsdag, mycket bättre torsdag och på dagis på fredag. På fredag vid lunch är det TILLBAKA igen och vi får hem ett kladdigt barn... Nu undrar man ju förstås om det ska gå runt runt runt som hjulen på bussen.)

Och det mycket makabra är att en liten del av mig är lite nöjd äver de röda ögonen. För även om ingen önskar sig ögoninflammation (med tanke på svårigheten att hålla övriga i hushållet smittfria), så har jag alltid undrat hur det är och känns...
Svaret är följande; det känns inte så mycket - kliar och ögonen känns lite tunga. Tyvärr går det inte riktigt att sminka bort rödheten och svullnaden. Jag vill liksom inte in och rota i det sjuka...


Mindre kul är att L's trånga tårkanal är mycket smetigare idag och risken ganska stor att hon dragit på sig sin mors sjukdom också. Suck. Hej bvc!

1 månad

"Hon är så söt när hon sover. Själv har jag inte fått mig en blund."(Bo Kaspers orkester. Mycket träffande, får jag säga...)
Nu har det alltså gått en månad sedan lilla L pressades ut med ansiktet uppåt i världen. Det har gått snabbt och oerhört långsamt på en och samma gång.

Hon är mer vaken nu. Plirar på världen med små korinter till ögon. Stunderna utan magont känns så viktiga (och tyvärr få för tillfället) och det lustiga är att de faktiskt kompenserar för de mindre roliga. När hon ler, klarar jag ett skrikpass till. Och nu blir leendena fler och fler!
Att lyssna på när storebror sjunger en av alla de sånger han har på sin repertoar, kan vi redan märka att L gillar.

Sjalen funkar för det mesta. Vagnen har hon än så länge bara legat i två gånger, men fr o m påskveckan ska jag börja hämta R på dagis igen och då blir det nog vagnsövningar. Förhoppningsvis inte för sent att introducera då...

Fröken är snabbare och mer effektiv med maten än vad R var och håller ett ungefärligt 4h's intervall; mest för att hålla det onda under någorlunda kontroll. Det funkar bäst så för alla.

De långa ögonfransarna fick R, men det mörkare håret är längre än vad R hade och täcker fortfarande hela huvudet. Man kan dock se att ljusa hårstrån kommer upp mitt i det mörka.
För tillfället är hon 53,5 cm och väger ungefär 4,5 kg. Mer än ett kilo på en månad m a o.

Vi delar fortfarande säng, L och jag, precis som jag och R gjorde. Mest för att det är lättast så just nu. Skrikpass och gnäll hanteras snabbare och närkontakten hjälper något för sömnens lugn. Hennes, alltså... Maken får väl flytta in igen när nattskriken slutat.

Det som mest tydligt är annorlunda är att anknytningen funkar mycket bättre. Förmodligen på grund av den lille testpannkakan R som banade vägen och påminner oss om att det jobbiga försvinner och ersätts av (annat jobbigt, förvisso, men framförallt) helt otrolig kärlek till någon som kräver hysteriskt mycket och ger tusenfalt mer.

Kolik; ett kolikbarn med förkylning

... Är ett barn som dygnets alla vakna timmar (vilket tyvärr i detta fall blir fler och fler) antingen gråter, gnäller eller skriker. Som tur är gick storebror till dagis idag. Älskade lille storebror som man automatiskt placerar på väntlistan för tillfället. Det grämer mig att jag "missar" tre månader av hans liv just nu. För hur man än gör så är det svårt att klona sig i två.

Dubbel utgång

Det har debatterats huruvida helvetet i en nordlig kontext inte skulle vara en evig eld utan is, kyla och snö. Efter en extremt seg vinter/förvår, har jag svårt att se det negativa med värme och eld och lutar åt vinterteorin. Toppat med skånsk blåst och lite barnskrik i bakgrunden förstås. Gärna i stereo.

Kolik: inlägg

Har insett att en stor del av de kommande två månadernas inlägg kommer att handla om kolik. Urtrist och tjatigt, jag vet, men bloggen har faktiskt precis som Makalösa modern påpekade fått lite av en ventils funktion. För den eventuella läsare som önskar hoppa över kolik-inlägg av olika anledningar (det finns många, helt garanterat) så tänker jag i fortsättningen betitla dessa inlägg Kolik: "inläggstitel". Gött, va?!