En glittrig måndag

Veckobönen fick lite mer glamkänsla idag. Tyckte i alla fall jag...

Kan man transformeras?

Veckan som är här, med glamour på temat, väckte en del tankar hos mig när jag nattade en viss Rubin.

Under 90-talet tycktes det finnas oändliga tillfällen för fest i mitt liv och alla festliga utgångar eller tillställningar krävde sina utstyrslar. Allt ifrån cigarettförlängare halvmetern långa till cocktail- och långklänningar, fjäderboor, lösögonfransar, partyskor och väskor en masse. (Föreläsningar och jobb som städerska däremot var kanske inte direkt glamourframkallande och klädseln då blev lite mer prydlig.)

Livet för tillfället med småbarn och med ett jobb som har ganska strikta krav på att inte kläderna ska komma i fokus framför budskapet, gör att tillfällena till glamour är mer... låt oss säga; ovanliga. Det är synd som tusan. För glamour gör ju att vardagstillvaron känns mer uthärdlig ibland. Jag har alltid velat vara hon-som-går-med-högklackat-på-jobbet, men någon djup instinkt väljer Camper och Clarks framför klackar. Kanske handlar det om att glädjas åt dem som verkligen får till det och acceptera att den egna tiden på 10 extra centimeters höjd endast får levas vid sällsynta festtillfällen?
Eller så handlar det om att utmana sig själv något lite. På ett djupare plan tycker jag faktiskt att temaveckorna gör det med mig. Dels hittar jag det i min garderob som kanske inte blir så använt alla gånger, vilket är en bra miljöansträngning. Dels utmanar jag min egen lata klädstil som inte förändrats många knop på 15 år.
Nästa steg är kanske att dra på sig klackarna på jobbet. Framåt sommaren, i alla fall...

Glamourvecka

Jag hänger på Fridas temavecka även nästa vecka. Då ska vi klä oss i glitter och glamour. Hmm. Att förena med jobbet nästa vecka kan bli en utmaning i sig...

Violett jobbsöndag

Förvirringen är total. Varför blir de lilarandiga strumporna INDIGO på bilden? Nåväl. I verkliga livet är de violetta.

Jag blir så trött...

När jag börjar min frukostläsning med detta. Har det fortfarande inte hänt något alls på arbetsmarknaden i fråga om förväntningar på kvinnor och män som likvärdigt delande på ansvar under föräldraledigheten? Eller, nej, det vet jag väl förstås...

Reflektioner över detox

Bortsett från min hejdundrande förkylning som just nu sitter som en snorpropp i den övre delen av luftvägarna, så var det en hit med detoxen. Lite klandrar jag mig för att jag inte härdade 20 dagar utan avslutade på hälften (jag vet inte ens om nyttan är gjord på det viset), men det kändes åtminstone som halvt godkänt med tanke på att det var första gången.

När jag i onsdags tog min första kopp kaffe på ett tag smakade den inte gott. Det var helt enkelt inte ett gott kaffe och det kände jag i min besvikelse. Jag som längtat så! Jag skulle aldrig känt det i vanliga fall. Först idag var det gott kaffe i muggen när jag gjort det själv i pressobryggaren.
Likaså smakade vinet jag drack ute i torsdags väldigt mycket alkohol och mest det. Och chokladen som jag och maken skulle äta igår smakade bara socker. Efter två bitar var det rent ut sagt äckligt.

För mig bevisar det hur lätt kroppen anpassar sig efter det jag erbjuder den, men också att det som inte är så nyttigt faktiskt förlorar sin tjusning efter uppehåll. Smaksinnet tycks ha förbättrats mycket och jag blir snabbare mätt om jag äter sådant som jag undvikit under de här dagarna. Min mage som alltid krånglar har gått som en klocka under detoxen och först nu när jag fört in de undvikna grejerna igen, om än i liten skala, protesterar den. Suck.

Nästa gång jag kör en detox, kör jag antingen en intensivkur eller håller fast i 20 dagar. I vilket fall så kör jag kuren ut. Och jag gör det garanterat igen trots att förkylningen möjligtvis är en frukt.

Och så var det det här med indigo...

Jag har helt enkelt inga indigofärgade plagg i min garderob. Men jag tror att det kan finnas en och annan fläck av indigo på annanfärgade plagg. Som dessa som jag hade på mig idag. Överst; halsduken. Under den kjol jag idag döpte barn i (och över det liturgiska kläder, förstås...) och dess linning. Denna kjol har finfina Elin gjort, liksom en hel del andra i min kjolgarderob.