Tankar för dagen

• Hur får man en tvååring att förstå logiken i att när HAN river sönder mammas Damernas värld så är det "fy" och "men vad gör du?!!", medan när hans 5-månaders LILLASYSTER river sönder Akademibokhandelns reklaminlägg i Sydsvenskan (som tvååringen för övrigt sedan rycker ur hennes händer och springer iväg med för att knyckla sönder i en liten boll) så är det ett led i hennes (gulliga) utveckling...?
• Två barn vid matbordet, som åt samtidigt, var enklare (idag) än ett.
• Jag ska ALDRIG bli hemmafru. Fast det har jag iofs vetat hela livet. Men jag samlar allt fler argument.
  

Paradoxalt nog... 2

så kommer jag i december, när jag börjar jobba igen, oja mig över att jag har alldeles för lite tid och vardag med mina barn; det som jag nu tycker är aningens i överkant.
Vad är en gyllene medelväg egentligen?

Paradoxalt nog...

har man mest att säga på bloggen när det rent logistiskt är helt omöjligt eftersom två barn skriker och tiden är knapp....;)

Sommartid

Det tycks vara svårt det där nu. Att somna. Det tycker i alla fall sonen som konstaterade kl 21 igår kväll efter 1,5 timmes läggningsförsök; "Jag vill inte sova". Till sina föräldrars förtvivlan. För är det något som burit oss igenom tidiga morgnar (och då snackar vi TIDIGA) så är det vetskapen om kvällsfriden som inträffar efter det att barnen är i säng.

Eftersom jag dessutom i vanliga fall (läs: innan barnen kom) är en morgonmänniska, och inte kvälls- och nattmänniska, som inte har något emot att gå upp, som gick och tränade kl 7.00 och som när det var barnfritt här för lite drygt 2 år sedan, inte fysiskt ens på helgen kunde ligga i sängen längre än till högst kl 9.00, så kan jag inte glädja mig åt att det innebär något senare morgnar. Inget slår s a s "tidig kväll" i sitt värde av tid på egen hand. Det knepiga är ju nu också att vi måste hinna till dagis och helst med frukost i magen och kläder på kroppen.

Min förhoppning är att det vänder så snart det blir mörkare på kvällarna och dagisrutinen sitter igen, men hjälp; då är det ju HÖST jag önskar och det gör jag ju inte. Som allt annat är det väl en fas och egentligen inget att hetsa upp sig över. Tyvärr är det så attans svårt att se de stora perspektiven när man springer i ekorrhjulet.

Poliskärlek

Den ömsesidiga kärleken mellan poliser och småbarn har blivit påtaglig de senaste månaderna. Rubinen fick en polisbil - en liten billig sak från BR - i helgen och den har varit med överallt. Den har ätit, sovit, sett på tv och konverserat med oss och med andra bilar. Den har fått tanka en massa gånger och kört banor över oss alla, inte minst över lillasyster...


Jag kan förstå fascinationen. De blinkande lyktorna är onekligen spännande, liksom att de alltid tycks vara närvarande där det händer något av intresse för små barn.

Intresset från polisens sida är däremot mer fängslande och föremål för samtal då och då mellan mig och andra föräldrar. Kan det vara en drive att vinna tillbaka förtroendet hos 70-talist-föräldrar; gå genom deras barn, eller ÄR det helt enkelt ett särskilt barnälskande släkte? Kanske ger det harmoni att se den enda människogruppen som inte ännu utgör ett hot mot samhällsordningen? Och därmed en grupp att skapa band med medvetet eller omedvetet?

Vad det än beror på så haglar leendena över tvååringen, rutorna rullas ner och vinkningarna levereras... Jo, jag har nog faktiskt börjat gilla poliser, jag med.


Uppdatering några timmar senare: Det verkar även gälla brandmän...

Nervös

Och jag är nervös. Nervös över de tre hela dagar jag ska spendera med båda barnen den här veckan. Sonen har slutat sova middag (på gott och ont) och det innebär med andra ord; inga pauser (= trots, hela dagen).

Det ska säkert gå bra. Det brukar ju göra det, trots allt. Jag ska bara påminna mig hela tiden om att vara kreativ och inte fastna i ett visst tänk. Men, hu, vad det tar emot...

Förkylt 2

Så var det dags för denna säsongs första förkylning. Tre av fyra är än så länge drabbade. Näsfridans teknik sitter i handleden sedan i våras och lagret av allsköns medikamenter är påfyllt. Inte minst för att vara beredda på eventuella läskiga epidemier som lär sätta igång när det är dags för dagis igen imorgon. Just nu är vi paradoxalt nog glada att det inte är svininfluensan utan bara en vanlig gammal snuva vi lider av.