Jag och Rubinen gick på bio. Jag, som är en extrem filmnörd, fick den stora glädjen att inviga min finaste lilla trotsson i biomörkrets mystik för första gången. Rubinen satt som ett ljus på stolsinsats med en liten påse popcorn i knäet, overallen nedrullad (inga påklädningstrotsscener efter filmen, nej tack!) och ögonen stint fästa på filmduken. Andaktsfullt åt han och vid ett enda tillfälle hördes den lilla rösten; "Vad gör Labolina?"
Yes, det var "Lilla Spöket Laban: Bullar och bång" som blev premiärfilm.
(Bilden lånad från Moviezine.se)
När filmen var slut, sa Rubinen "Igen?" och lät den ömma modern klä på honom igen. Och visst blir det bio igen. Snart, snart, snart! Åh, så häftigt det är att kunna uppleva saker tillsammans med sitt barn!
Det var första gången för Pydd att blöda näsblod också. I full karriär styrde hon sin gåstol mot en tröskel och föll handlöst i gåstolen över den. Näsan blödde som ett vattenfall och allt såg väldans läskigt ut.
Och det leder oss till den sista. Vi vinkade adjö till nämnda gåstol. För någon så aktiv som Pydd kan helt enkelt inte hantera redskap utan att skapa livsfara omkring sig. Nu kryper hon med ilfart, står, går längs väggar och klättrar som en liten apa. Då behövs ju inte gåstolen mer.
aaaaaa, så fint du beskriver ert biobesök!
SvaraRaderaså underbart det låter....får mig att fundera på om det är dags för mig och lillkillen oxå...han är så harig bara, så jag vet inte, det känns som om han kommer att bli rädd...nåväl.
Läskigt med näsblod. Blod och barn överhuvudtaget är ingen vidare kombination.
ni gör nog rätt i att vinka adjö till gåstolen.
Låter som ni haft en fin helg!
fröken blund slår dank: Klart ni ska gå och se Laban! Inte så läskigt alls faktiskt och biomörker är så mysigt!
SvaraRaderaBlod och barn är absolut sämsta situationen och jag är inte den rådiga mamma som jag hade önskat att jag var, utan överlåter allt åt maken att handha. Det FÅR helt enkelt inte hända några olyckor om jag är ensam ansvarig. Bort gåstol! Helgen har varit finfin! Hoppas ni haft det bra ni också! Kram!
Åh usch vad läskigt med gåstolskraschen! Tur att det verkat gå bra till slut.
SvaraRaderaSkönt att mannen var hemma när det hände. Men jag tror inte att du behöver oroa dig om det skulle hända något när du är ensam med barnen. Om det (hoppas inte) skulle hända något så skulle du säkert hantera det jättebra (även om du inte tror det)! Den där mammainstinkten tar liksom över.
Mysigt med bio med R. Härligt att han verkade uppskatta det och att du slapp trots-utbrott.
Kram!
C: Usch, ja. Och även om det varit frestande att sätta henne där igen efteråt, just för att allt varit säkrat på den höjden, har jag självklart låtit bli. Det funkar ju bara inte. Det blir spjälsängen när jag måste besöka toaletten. Och hon är en fara för sig själv på krypnivå också, tyvärr. Kamikaze-pilot, helt enkelt... Du har säkert rätt i att instinkten tar över, eller jag hoppas ju på det.
SvaraRaderaJättemysigt med bio och klart något som ska göras om.
Kramar!