Frisörbesök

I vår-vintras någon gång gjorde vi ett halvhjärtat försök att klippa Rubinens plötsligt gödningsväxande hår hos vår frisör i huset. Det gick inte så bra. Eller rättare sagt, det gick inte alls. Rubinen var inne i en fas då både obekanta och halvbekanta människor tillhörde det farligaste man kunde råka ut för och han ville inte ens följa med in för att titta på när maken satt i friserstolen för sin klippning. Kort sagt, det slutade med att vi fick klippa honom själva.

Utrustade med lite tips från frisörgrannen, satte vi igång och det visade sig att det är betydligt svårare att klippa hår än vad det ser ut som. Jag tillhör inte kategorin som ägnat uppväxten åt att frisera eller klippa mina vänners hår och kan fortfarande idag bara sätta upp håret i hästsvans, så det kanske inte var helt otippat att det blev så.
Frågan är ju bara hur länge kommer familjen undan med att barnet ser ut att ha klippt sig själv? Kan det vara dags att testa frisör igen?