Jag är, som tidigare meddelats, mycket fäst vid rutiner av alla de slag. Rutiner gör mig lugn, gör mina barn lugna (upplever jag) och är den enda fasta klippa som finns i trotsstormar.
Men nu är det ju förstås så att jag har ett enormt illamående-område längst bak i huvudet. En slags rutinbristsångest. Detta läskiga område handlar om att vi fortfarande inte riktigt pratat oss samman och fått till en rutin vad gäller Pyddens läggning och därmed egentligen båda barnens läggningsritual.
Jag upplever att kvällsamningen hänger kvar just p g a detta (och visserligen även p g a svinishotet), d v s så fort kvällsamningen försvinner måste vi ta itu med det och; orkar vi det? Har vi några uppslag/taktiker/smarta formler att ta till i det vakuum som uppstår?
Och grejen är att det börjar bli lite eller ja, ganska akut läge. Min bokcirkelsträff som jag längtat så efter på onsdag, sitter riktigt löst och är förmodligen utom räddning. Snart börjar jag dessutom jobba och well, i mitt jobb är det lite svårt att komma undan kvällsaktiviteter. Men det är ju också hela grejen med att sluta amma som känns lite jobbig. Kluven, helt enkelt.
Så, ni som har två barn, hur har ni löst situationen då man ensam behöver lägga båda barnen? Det kommer åtminstone för makens del att bli ungefär en kväll i veckan, för min del något färre gånger.
Jag går själv en fotokurs en kväll i veckan. Undrar om inte maken ångrar lite att han sa ok till det ...
SvaraRaderaDe få kvällar som jag lägger båda barnen är jag helt slut, men här är mina tips:
- Ta alla genvägar som finns. Halvfabrikat, tv som barnvakt etc. Skippa bad om det brukar vara meckigt och barnet/barnen inte verkar behöva det.
- Kvällsmat/sagor/välling - samkör så mycket som möjligt.
- Jag brukar låta Fille sitta i vardagsrummet och lyssna på musik i hörlurar medan jag lägger Frank.
- När Frank inte vill somna tar jag helt enkelt ut honom och låter honom vara uppe ett tag till medan jag gör i ordning Fille. Så får Fille ligga och läsa/lyssna på musik i sin säng sedan medan man gör ett nytt försök med Frank.
Man får helt enkelt rucka på lite regler och inte se det som hela världen om ena barnet somnar en timme senare än vanligt. Och som den som har hand om barnens läggning har man ALLTID frikort vad gäller städning, disk etc.
Alison: Tack så mycket för tipsen och ja, det blir väl säkert så att nödlagarna får gälla under sådana tillfällen. Rubinen får väl se på lite Laban eller något medan lillasyster läggs. jag tänker ändå försöka lätt schemat så mycket som möjligt vad gäller kvällar under våren, så får vi alla fall en liten respit i hur vi ska lösa det på längre sikt... Frikort är bra! Och, det är väl JAG som inte ska vara alltför sur på maken om han inte fixat köket när jag kommer hem... höhöhö...
SvaraRaderaåh, bokcirkel får man ju bara inte missa! numera kan vi lägga lillebror först och han somnar nästan alltid själv i sin säng efter välling. under tiden tittar H på tv eller spelar spel på datorn. funkar fantastiskt bra om inte han börjar hojta... sen läser jag för henne i vår säng innan hon går till sin egen, där man sitter brevid, tyst eller lågt sjungande tills hon somnar. han störs inte av det. sen tassar man ut och håller tummarna! några gånger har de fått lägga sig samtidigt, då tar det LÅNG tid, jag har suttit utanför och upprepat lägg er ner, nu är det dags att sova! och till slut så...
SvaraRaderafru a: Hade "tur" idag att en storm kom till Skåne och gjorde färden ut på landet till en livsfara. Missar m a o inte just dagens bokcirkel, men snart måste jag ju som sagt ta itu med kvällsrutinen ändå...
SvaraRaderaOch jag som trodde att det skulle gå lättare, när de väl sover i samma rum, att lägga samtidigt... Hmm.. Oavsett, känns det ju inte som en syssla man har lust att ägna sig åt varje kväll om man får välja... Tack för tipsen!