onsdag 4 november 2009
Tandsprickning 2
Tre tänder är på väg upp i Pyddmunnen varav två är de där skumma som nämnts i tidigare inlägg. De tar tid, tydligen. Gnälligare barn får man leta efter, eftersom hon dessutom uppenbarligen kommit in i 9-månaders-fasen lite i förtid. En meters avstånd till henne och gnällkarusellen blir svindlande. Vågar inte ens tänka på vad som händer om man lämnar rummet. Å andra sidan, det bör man inte, eftersom hon har en alldeles förskräcklig lust att stoppa precis allt i munnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars Pydd! Och stackars dig!
SvaraRaderaHoppas gnället lägger sig snart.
Jag hade hoppats på en bild av vampyrgaddarna, det måste se jättekul ut!
Här har den där separationsångesten inte visat sig än. Väntar med skräck på den...
Kram!
oj...det där är trögt...
SvaraRaderaMen 17, det är synd om dem alltså, tänk så sjukt ont det gör med våra förb----de visdomständer... stackars pydd!
och jo. stackars mamman.
kramelikram!
C: Pust, ja. Gårdagen var allt annat än kul för L. Natten ingen höjdare heller. Men förhoppningsvis är de ute snart och då kanske det blir en liten paus? Eller åtminstone bara separationsångest... Jag ska försöka få till en vampyrbild i det snaraste;)... Kram!
SvaraRaderafröken blund slår dank: Ja, blä, så trögt. Jag har förstått att det dessutom kan göra som mest ont när det liksom inte syns för våra ögon; alltså det måste inte vara själva sprickandet som gör mest ont. Och så är det, när jag tänker efter, i visdomstandsträsket. Kramar!