i vardagen är den bästa medicinen mot frustrerande trotstillvaro. Paus, vin och choklad. Igår fick jag en sådan välbehövlig paus och när jag kom hem efter arbetsdagen, möttes jag av en liten ulv som verkade ha fått mer än bara fårakläder och höll sig trotsfri hela kvällen.
Däremot finns det en liten gnagande oro för Pydden som nu har lätt feber för sjätte dagen och fortfarande inte riktigt kan hantera maten. Allmäntillståndet är det inget fel på, men det är svårt att veta om gnälligheten som kommer och går är ett nio-månaders-uttryck eller en Pydd som inte orkar hålla uppe fasaden av sjukdomsfri. Men det känns som att vi gjort allt det där man kan göra. Vi har röntgat magen, vi har tagit allergitester och vi har ju dessutom varit på allmän check-up på vårdcentralen. Jag har bara en konstig känsla av att de glömt något... som något slags infektionstest? För det testas väl inte på allergiblodprovet?
Huff, hoppas det blir bra snart och att det är en liten infektion. För det kan väl vara det "bästa"?
SvaraRaderaEtt vanligt CRP-test tas oftast med stick-i-fingret och det borde väl ingå i en allmän check-up kan man tycka? Ring och kolla! Strep-test i halsen brukar också vara en standardkoll på såna små som inte kan berätta var det gör ont.
SvaraRaderalillkillen har haft kvällsfeber, diarre och allmänt ont i magen fyra dagar nu...
SvaraRaderaman blir jätteorolig.
Jag vet inte vad jag ska råda er till. följ din känsla. ring och tjata. var besvärlig om det nu är så det känns. följ din intuition. du är mamma. du har rätt.
Vin och choklad är det bästa. I en paus...
kramelikram!
sök igen! den där oron är förtärande...
SvaraRaderaFröken K: Jo, visst kan det vara det bästa! Jag tror att det lutar åt att det var/är det, men vi väntar fortfarande på allergitesterna.
SvaraRaderaAnna: Tack för rådet! Jag trodde väl att det skulle göras något sådant, men det kändes som att de nästan struntade i infektionsmöjligheten. tack för kommentar också!
fröken blund slår dank: Ja, visst blir man orolig. Som sagt, jag verkligen avskyr feber trots att det ju egentligen bara är kroppens sätt att hantera sjukdom på. Hoppas att lillkillen mår bättre nu! Kram!
fru a: Usch, ja. Huvudvärk och värkande axlar är resultatet av den där oros-kumpanen...