Smygande kom den där 9-månaders-personlighets-förändringen in i vår lilla Pydd. Gnällig, grinig, svår-road, lättretlig och blyg skulle man kunna beskriva henne för tillfället och vi undrar var den lilla L som vi känner har gömt sig. Det är lite som novembervädret faktiskt.
Sömnen är svårhanterligare just nu. Nätterna har varit bråkiga (kanske också pga av sjukdom och tänder) och ofta vill lillfröken gå upp innan kl 5 för att vid 9.30 sova två timmar och någon gång framåt eftermiddagen förhoppningsvis sova ytterligare 45 minuter. Hon som tidigare var så lätt att lägga dagtid röjer runt, gnäller, gnyr och protesterar trots att tröttheten är slående. Kvällstid somnar hon fortfarande efter amning (och vi måste ju snart ta tag i det där), men kan även därefter ta ett tag på sig att komma till ro ordentligt.
8 tänder kan lilla Pydd nu stoltsera med. Dem sätter hon gärna i mammas eller pappas hals eller, ve och fasa, i den lille arge storebrodern som vrålar "Hon bet mig!" och ser det som en invit att klappa till lillasyster rejält. För syskon"grälen" har verkligen eskalerat de senaste veckorna, mycket p g a mer tid tillsammans, men också, tror jag, p g a deras respektive faser som nu verkar stångas ordentligt med varandra. Pydden kryper efter Rubinen, vandrar runt soffbord och längs med soffan när Rubbe ser på film, sträcker sig efter honom eller hans saker när han satt sig "i säkerhet" och vill ha allt det där som han har. Och blir tvärarg om hon inte får det. Samtidigt är hon hans hejaklack när han gör sånt han inte får, som att fjanta sig vid matbordet med maten. Då skrattar hon hjärtligt och tittar beundrande på honom.
Hon pratar och pratar och pratar. Vissa ord kan man urskilja och hon härmar oss då och då. Vi tycker att hon både har sagt sitt eget namn, katternas och storebrors. Hon säger hej och hejdå, "titta", "katt" och "pappa". Vinkar och klappar händerna. Och det gör hon gärna på beställning.
Böcker har blivit intressant och nu inte bara att tugga på. Pussboken är favoriten när vi läser för henne, men hon sitter gärna själv och bläddrar och gör det med en försiktighet som vi inte känner igen från storebror vid samma ålder. Det bådar gott och det är roligt att ha hittat något som funkar i denna lite mulnare period.
oj. jag inser direkt att jag inte ska klaga på min lilla som gått in i nån slags usel sömnperiod...men hon vill inte gå upp 05.30 än i allafall, och tack å lov för det, phu...vad gör man då hela morgonen?
SvaraRaderaMen vad "tidigt" hon verkar, även i andra avseenden? Pratar? det är ju jättetidigt, visst? så spännande, och de där syskongrälen...kanske inte så roligt, men däremot underbart när de beundrar varandra...DET är mycket KÄRLEK i det;)
Kram till dig!
Det första jag tänkte när jag såg bilden av henne var "Vad hon är lik dig!". Konstigt, eftersom jag inte vet hur du ser ut:D Så, är hon det? Och, ja, hon är ju helt otroligt tidig! 8 tänder! Pratar! Läser böcker! Det är kul med interaktionen mellan syskonen i alla fall. Även om det med jämna mellanrum slutar med tårar och skrik... Grattis till Pydden och till er andra i familjen som fått en sån liten stjärna att tampas med:D Och, hang in there, 9-månaders fasen tar slut, den med. Puh. Kram
SvaraRaderatur att alla är olika, tänker jag. För att liksom inte jämföra med min 11-månaders (snart) som varken vinkar eller klappar händer eller säger hej och hej då utan mest grinar och gnäller nuförtiden. Hon är också som novembervädret. Och vi älskar henne innerligt.
SvaraRaderaGrattis till lilla Pydd! Och dig!
hahahahaha....måste bara säga...att jag tänkte exakt samma som anna ser dej...så skumt...men jag tror du haft nån bild på dig med här i bloggen va? För hon är väl lik dig?
SvaraRaderafröken blund slår dank: Vad man gör hela morgonen när lillfröken vaknat har hittills varit makens problem;)... hehehe. Jag vet bara att han är trött, trött, trött när väl storebror och jag kommer upp lite lätt sömndruckna vid halv sju... Och, ja, jag antar att hon nog är tidig i vissa avseenden, men det är så lustigt för jag har helt tappat kollen på vad man "förväntar" sig av barn i vissa åldrar. Jag vet att Rubinen var mycket "senare" vad gäller vissa grejor som t ex det där med vinkandet. Jag gav upp att försöka lära honom det när han var "i ålder" och nu inser jag att det bara kom av sig själv hos Pydd. Hon bara vinkade plötsligt. Och det är faktiskt helt otroligt kul att se interaktionen syskonen emellan även om det mest handlar om konflikt just nu. Kram tillbaka till dig!
SvaraRaderaAnna ser dej: Du har helt rätt! Hon är en kopia av mig i samma ålder och väldigt lik mig även nu. Skumt som bara den. Rubinen är inte lik någon av oss, eller kanske en väldigt intrikat blandning av oss båda. Och, ja, det är ju inte så att hon direkt pratar förståeligt, snarare att hon ljudar mest hela tiden och att hon tydligt svär när hon är förbannad (vilket tycks vara ganska ofta just nu...). Sen är det med föräldrakärlek som orden tyds ut... D v s med mycket god vilja;). Tack för gratulationen! Jag hoppas att fasen svingar sig förbi som en blixt! Kram!
Yogamamma: Tack!
Jaaa, visst är det tur att barn är olika. Vi har uppenbarligen lyckats få ett "sent" barn och ett "tidigt", men någonstans vet man ju att det inte säger något om hur barnet så småningom utvecklas till vuxen och faktiskt att det kan finnas klara fördelar med att vara lite sen. För Rubinen, som gick först när han var 16 månader, var det en fördel att ha koll på hela kroppen och först när han verkligen även var mentalt redo för klivet, kunna spatsera iväg. För Pydd som mer "kastar sig ut", handlar det ofta om lite halsbrytande tester som gör att hon till slut hanterar saker. Jag tror att det är samma sak med språket. Lite läggningsfråga, helt enkelt. Försiktig Rubin, dödsföraktande Pydd. Och vi älskar dem lika mycket i all sin olikhet! Kram!
fröken blund slår dank: Jo, det finns något foto på mig här i bloggen och ja, visst är vi! Haha!
Vad fin hon är! Och även jag tycker att hon är lik dig (fast jag bara har kort att jämföra med).
SvaraRaderaJämfört med Lillan så kan Pydd verkligen många saker, det måste vara både häftigt och lite jobbigt att ha ett barn som är så våghalsigt och "tidigt" med så mycket.
Det låter så härligt med den där syskoninteraktionen, nästan så att man blir lite sugen på en till :-D
Grattis stora lilla Pydd!
C: Tack, tack, tack!
SvaraRaderaVisst är det just det där särskilda syskonsamspelet - det där som man läst sagor om - som var en av alla de anledningar till att vi ville få möjligheten att lära känna fler (och kanske än fler?) barn! Underbart och speciellt.
Och visst är det lite dubbelt med L och hennes energi... Nu är det ju maken som tar den största delen. Sorgligt och skönt på samma gång. Stor kram!