Idag är den näst sista dagen för Pydd och mig tillsammans under den här föräldraledigheten. Bara vi två. Det som började med en biroll i familjen, i skuggan av storebror som tog och tar så stor plats, har långsamt men säkert förvandlats och utökats till en plats av samma dignitet. Hon äger världen med sina leenden och skratt. Hon lyser upp ett rum. Hon är så djupt sin egen. Just nu väldigt mycket så i 9-månaders-fas där humöret inte riktigt är det vanliga.
Det kändes som en lång tid som vi skulle spendera tillsammans; fyra årstider, men plötsligt har de bara gått och känner att jag blivit snuvad på något. Fast nu börjar en helt ny tid för henne och maken tillsammans, en lika viktig och speciellt tid. Det är ju bara det att jag måste ta ett steg åt sidan och det gör ju lite ont. Lite.
Hon erövrade mig direkt. Så där som man inte riktigt tror är möjligt. För hur kan man känna någon utan att ha spenderat tid ihop? Hon kan titta på mig med ögon som säger att hon och jag delar en hemlighet; något litet, men viktigt. Älskade lilla L.
Så fint du skriver. Jag får tårar i ögonen av att läsa det. Så vackert, så stort, så självklart. Precis som hon låter.
SvaraRaderaJag förstår dina känslor kring att börja jobba igen. Det är ju dubbelt. Slippa hemtrasslet, men inte längre vara den som får tillbringa all tid tillsammans med knoddarna. Men det kommer ju bli jättebra. En era är över, en ny är på väg. Det är som det ska. Njut av att få gå snygg hemifrån, prata med vuxna hela dagen och komma hem till en färdig middag:D Kram i det nya!
Dags att börja jobba för dig. Vad häftigt!
SvaraRaderaKänner igen känslan av de där fyra årstiderna som bara försvann, de där eonerna av tid som bara svischade förbi.
Håller med Anna ser dig: du skriver så fint.
Hoppas dina sista egna dagar med L blir lika fina och harmoniska.
Kram!
Tack båda två för fina ord!
SvaraRaderaAnna ser dej: Jag LÄNGTAR efter att få sätta på mig kladdovänliga kläder. Har en klänning som bara hänger och väntar... Kram till dig - snart är du där också!
C: Ja, häftigt. Och läskigt. Nu börjar en helt ny period av längtan hem...;) Kram!