söndag 1 november 2009

My sister

En enormt enerverande lek har utformat sig mellan syskonen. Vid matbordet upphäver Pydden ett illvrål, tittar utmanande och leende på sin bror varvid Rubinen tar ton. Så håller de på, gång på gång tills våra förmanande "nej" blir till konsekvens och Pydden får sitta i sin gåstol i stället. Utanför köket. Vi kan faktiskt inte äta när det slår lock för öronen. Men ute i hallen fortsätter hon att hojta och brodern ropar på henne från sin stol med gaffeln i hand.

Det finns ett starkt, starkt band mellan dem. Trots otaliga puffar och tjuvnyp från storebrors sida och ilskna skrik från lillasyster, är relationen solid och kärleksfull. Redan. Plötsligt, mitt i ett bråk, lägger sig Rubinen på hallgolvet med huvudet mellan lillasysters ben och låter hennes små händer gripa, klappa, nypa och massera. Fnissande ligger han kvar och bara låter det ske och jag kan se hur de formar en liten syskonallians som kommer utmana föräldramakten så småningom. Hmm, eller redan, förresten, inser jag, och vilar öronen från skrikduellen...

4 kommentarer:

  1. Det där är det finaste! Vilken lycka det ger, att se dem tillsammans. Det kommer säkert inte alltid att vara så charmigt, hehe, och då tänker jag mycket på syskonalliansen, men samtidigt är det ju otroligt att de har varandra, och att det finns så självklara band dem emellan.
    Jag förstår att det är riktigt tungt med skriken, svårt att förklara för en 8månaders oxå...ser framför mig hur hon lite snopet fortsätter äta i hallen, hahahaha, så sött!
    Hoppas ni haft en fin helg!
    kram!

    SvaraRadera
  2. fröken blund slår dank: Det är verkligen helt ljuvligt att se hur deras alldeles egna relation formas, med allt vad det innebär;)... Och det där med att sära dem för att det inte ska fortsätta trissas; jag trodde verkligen inte att vi redan nu skulle behöva göra det! Nog undrar man lite stilla hur det kommer bli framöver... Helgen har varit finfin! Hoppas er också varit det! Kram!

    SvaraRadera
  3. åh det är så underbart när de har roligt tillsammans! för det är ju verkligen inte hela tiden ;)

    SvaraRadera
  4. fru a: nä, sannerligen inte hela tiden... Förmodligen är det väl därför man reagerar som man gör när de väl har kul;)...

    SvaraRadera