tisdag 10 november 2009

Pappiga Pydden

Ett gnällvrål, snabba små krypsteg och armar som sträcker sig uppåt, uppåt. Så möttes maken av Pydd i hallen idag. Väl i famnen fick jag triumferande och naggande blickar slängda efter mig.

Jag misstänker starkt att lillgäddan var sur på mig sedan en oväntad, men välbehövlig dusch, efter en lika oväntad läckande blöja. Lustigt att någon så liten kan vara så tvärarg och surpuppesur. Oftast visas det mot Rubinen och oftast går det över på ett kick. Hon är trots allt i grunden en solstråle.

3 kommentarer:

  1. hihiihihi...
    blir så full i skratt av dialogen nedan...ser framför mig hur du står med polisbilen ;)
    Det hade du aaaldrig kunnat tro att du skulle göra va? hihihi...
    förlåt. jag skrattar MED dig. inte åt.
    det där med trotset. det är nog "bara" att köra på. stoppa huvudet djupt in i nån garderob medan du trycker på killen overallen, så du slipper få hörselskador tänker jag.
    eller kanske...bara en ide?
    klä på honom FÖRST. så att han får bli arg. varm. och vänta.
    fast då kanske du har dubbelproblem sen...
    iallafall, klä INTE på dig själv innan fighten. det är tokigt.

    och visst är de bra på att charma sina pappor, bebisarna...det känns verkligen ibland som att min lilltjej verkligen talar om HUR tråkigt hon haft de de senaste 5 minuterna när pappan kommer hem. hon riktigt lyser : pappa! ÄNTLIGEN! och ändå har man haft en underbar dag. fast det är väl bra att det är så tänker jag i min lilla vrå...

    kram! och heja K! Heja K i trotset! jag håller på dig! du klarar det!

    SvaraRadera
  2. Samma sak händer här, men utan spontanduschar. Jag får helt enkelt försona mig med att han är en pappapojke.
    Njut av pappastunden, rätt som det är så är det bara mamma son gäller igen. Hehe.

    SvaraRadera
  3. fröken blund slår dank: Ja, hahaha. Jag tror inte ens mina närmaste vänner skulle känna igen den vridna form av mig som jag blivit under trots-regimen. Vi har gått tillbaka till pappa-påklädning på morgnarna och jag ska försöka prata med dagis om att klä honom på eftermiddagarna. Och SNART börjar jag ju jobba. Skönt, skönt, skönt. KRAAM tillbaka och tackar innerligast för peppen!

    Fröken K: Rubinen var också och är fortfarande en rikigt pappig pojke. Jag hade egoistiska förhoppningar om att Pydd skulle bli åtminstone LITE mammig och ja, det är hon väl. Men pappigheten kommer starkt. Och bra är väl det egentligen! Men det är inte helt lätt att försona sig med... Haha.

    SvaraRadera