... säger Rubinen med sin mildaste röst, efter det vanliga bråket om ytterkläderna. Han vet att allt är förlåtet om huvudet läggs på sne och kroppskontakt utlovas. Vår Rubin är ganska snål med verbala ömhetsbetygelser och vi får ofta böna och be om kramar. När de någon gång kommer spontant, vill man lika spontant fälla glädjetårar.
När han dessutom kommenterar min mössa och säger att den är fin, säger jag, senare efter lämningen till maken, att sonen kanske är sjuk och att de kanske kommer ringa från dagis idag. Han lät sig nämligen även bäras hela vägen till dagis, satte sig utan ett knyst bredvid kompisen och såg lite sorgsen och mild ut. Fast mest skum är förstås kommentaren...;) Synd om maken om det blir sjukhämt, för jag är på kurs. Hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar