Rubinen 2 år och fyra månader

"Vad är det, mamma?", kan det låta ganska ofta just nu i trotsgyttret, när orken är slut och gigantgrälet klingat av. Då är det svårt att fortsätta vara arg och det vet han...

Jag stjäl åldersstolpen från Anna ser dej och berättar om lille Rubinen som idag är två år och fyra månader.

Han har blivit gosig på ett helt nytt sätt; vill gärna kramas, hålla i hand, säger att han älskar olika personer och saker. Han håller gärna om sin syster, lägger sig med huvudet i hennes "knä" och låter henne röra med sin små skarpa fingrar i hans ansikte och hår. Sekunden efter kan hon få sig ett slag eller bli puttad, för Rubinen är snabb i vändningarna just nu.


Vredesutbrotten har blivit mer regelrätta provocerande trotsutbrott och han testar gränser överallt, både hemma och på dagis, där gräl med fröknarna inte är en ovanlighet. Jag tycker att det är skönt att han även trotsar där - och det gör även de - för det visar att han är trygg där på ett helt annat sätt nu.

Fortfarande sjunger han mycket mycket och så fort någon av oss börjar sjunga på en sång, faller han in, nästan omedvetet, och sjunger med. Han räknar åtminstone till 30, läser alla bokstäver, kan många böcker helt utantill (just nu är det "Siv sover vilse", "Fia och djuren går till sjöss", "Alfons och odjuret" och "Paddington" som står högst i kurs) och bygger fantasifulla tågbanor där tågen pratar med varandra. Lyssnar man i smyg på honom, för han långa dialoger mellan polisbilar och barbapappafigurer, men han vill också gärna "ges" scenarier att leka med.

Språket ligger något i startgroparna i övrigt, men det kommer allt mer. Vi tror att fördröjningen beror på att vi talar både svenska och danska med honom. Ibland kan det ta ett tag innan jag förstår vad han säger. Då är det oftast för att han vävt in ett danskt ord bland de svenska.

Hans blyghet har minskat något och försiktigheten likaså, även om han fortfarande gömmer sig bakom våra ben när han kommer till nya ställen.

Han skrattar åt Spöket Laban på dvd, gillar Pippi Långstrump och ser gärna på Thomas tåget. Det är lika fascinerande varje gång att titta på honom när han tittar på något han gillar (och det är ju stört omöjligt när man läser för honom, tyvärr). Han kan få en grå dag att bli alldeles alldeles lysande med sitt skratt. Kärleken till min lilla Rubin bara växer för varje dag, samtidigt som det inte finns någon som kan utmana och provocera mig som han.