Blixtsnabbt hasar hon över golvet med en fullständigt outtömlig energi. Hon är som en hal ål i famnen; kränger, klänger, sträcker sig och hoppar. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin träffat ett barn med så mycket myror i brallan. I gåstolen är hon en livsfara som stöter ihop med allt; som en liten bumpercar. Hon kan numera tippa stolen så att hon når även långt in på bord och i hyllor, men det är ändå säkrare att sätta henne i den än på golvet, om man bara måste gå på toaletten...
Gnälligheten har blivit en säker dagsingrediens. Jag får inte gå en halv meter ifrån henne utan att hon ledsnar och jämrar sig. Sitter jag på golvet med henne kryper hon upp i knäet och fortsätter krypa som att hon vill ta sig in i mig på något sätt; klänger, drar, tuggar, stryker sig.
Hon har som tidigare rapporterats börjat ljuda mer och mer. Ofta är det mest olika ljud i olika styrka, men då och då kommer det härmanden av vad vi andra tre säger.
Äter gör hon med en enorm aptit och det kanske inte är så konstigt med tanke på rörelsemönstret. Fortfarande måste dock händerna kladda i en tallrik medan jag matar och helst skulle hon ju vilja äta helt själv.
Sömnen är väl si och så. Dagtid somnar hon själv i sin egen säng och sover två pass på mellan 45 min - 2 h. Nattetid är det väldigt oregelbundet- en hel del uppvak-, men en hel del av nätterna somnar hon av amning (ja, jag vet - en dum vana) ca 19.30 och vaknar mellan 4.30-5.15. Somnar sällan om.
Hon hyser en aldrig sinande, enorm kärlek till Rubinen och glädjen när hon ser sin pappa komma hem är gigantisk och syns i hela hennes livliga kropp. Hon är helt enkelt superlativ i allt.
Grattis L!
SvaraRaderaDet är så fint med dina beskrivningar, det känns som att jag känner lilla L fast jag aldrig träffat henne.
Mycket igenkänning som vanligt, men även en hel del "nya" saker som inte alls är likadana med Lillan. Kul!
Stor kram till er!
så häftigt med ett så energiskt barn...och otroligt tungt kan jag ana?
SvaraRaderaMina båda har (än så länge) visat sig tillhöra den lugna skalan, den något slappa skalan, som liksom oxå är lite som en ål ibland, fast en sladdrig sån...och deras mamma är så trött så hon vet inte ens vad hon skriver, och ska genast sluta att skriva kommentarer och krypa till sängs istället ;)
stor kram, och grattis till P!
C: Tack å L's vägnar! Vad kul att du får en känsla för henne! Spännande att höra att det både är igenkänning och nya grejer. Ska bli kul att höra 8 månaders beskrivning av Lillan. Stor kram tillbaka!
SvaraRaderafröken blund slår dank: Jo, ganska tungt att hänga med i svängarna. Hon är så där mun-gapande energisk att man ibland inte riktigt tror att det är sant. Jag uppskattar dina kommentarer oavsett vilket skick du är i;), men lite sömn är ju aldrig fel nuförtiden. Tack och stor kram!
Grattis Pydden och Pyddens mamma! Hon låter som en cool, stark och fin tjej! Söt som socker är hon också ju. Och somethin somethin för föräldrarna att bita i kan jag tänka mig... Känner igen mig i mycket av det du skriver om både Rubinen och Pydd, våra barn verkar vara ganska lika i faser och utveckling. Sixten är en ganska lugn kille, men jag upplever också att Nils är så mycket KROPP, han ålar, hoppar, kravlar och är så fysisk på ett sätt som hans storebror inte varit vid samma ålder. Det är hur som helst kul att få lära känna hela er familj via bloggen. Kram
SvaraRaderaAnna ser dej: Tackar! ;) Sanslöst att tiden skenat så snabbt och jättekul att ha någon som har det så likt på familjefronten! Kram!
SvaraRaderaDet låter som en beskrivning av min lille gosse. Han har ingen gåstol, men kryper byxorna av sig varje minut. Sömnen, maten och det eviga gnällandet verkar vara en trend hos åttamånadersbäbisar just nu. Jag skriver mest förskönande ord om mitt barn, då han ska läsa det i en bok en dag, men titta gärna in hos mig, det kanske finns några likheter.
SvaraRaderaJag ska med al förväntan lägga din blogg som favorit och smygtitta på den varje dag.
Fröken K: Vad kul att du hittat hit och jag ska genast lista din blogg här på min också! Kul med barn i samma ålder!
SvaraRadera