fredag 16 oktober 2009
Napplös
Rubinen, som från att ha varit mest nappsugande nattetid under sina första 1,5 år, tog till nappen lite extra när Pydd föddes. Vi gjorde ingen grej av det. Tvärtom. Han fick ha sin napp och ibland var det t o m ganska skönt att kunna avvärja ett trotsutbrott med den. Men. Plötsligt, hux flux, sen en vecka tillbaka har han bara slutat. Så där. Helt och hållet. Och det fantastiska är att varken jag eller maken gjort minsta lilla för att påverka honom. I samma veva slopade han sin nattningsvälling. På samma sätt. Hux flux. Nu väntar vi bara på blöjorna och de nattliga uppvaknandena och trotset och hakklappen och... Vad stor han blivit vår lillpojke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blir ju en helt annan tydlighet och skön känsla i kroppen när barnet själv bestämmer. Jag hoppas och önskar att stora S vill sluta lika hux flux med sin napp, den används i tid och otid här hemma. Men vi har också låtit det vara så, sen lilla S kom. På dagis är det en helt annan sak, där har hon den bara när hon sover middag eller behöver tröst.
SvaraRaderaVälling älskar hon fortfarande. Men det känns helt okej. Ja, det gör egentligen nappen också, men i sinom tid så vill vi ju liksom att hon slutar...
vad fascinerande det är när de "bara gör" såna där saker, liksom över en natt... stora kliv!
SvaraRaderaYogamamma: Jo, men absolut; visst blir det något särskilt harmoniskt över det när barnet är moget för förändringen. Det är ju ganska lätt att stressas av jämnåriga som kommit "längre" med olika saker. Vi försökte t ex med potträning i somras som Rubinen inte alls var redo för. Jag har fått acceptera att det sker när det sker, inte när vi har tid eller möjlighet att hantera det;)... Eller, vi får ju TA oss tid och möjlighet när det sker.
SvaraRaderafru a: Visst är det häftigt! Jag har gått och inbillat mig att ALLT hänger på att jag måste ha koll på när saker och ting borde vara i fas. Så är det uppenbarligen inte. Rubinen är en helt egen person. Skumt och fantastiskt!