lördag 10 oktober 2009

Nej, inte den.

Just nu är det samma visa varje gång en dvd ska laddas eller väljas. Rubinen bestämmer sig för en, exempelvis Alfons Åberg. Precis när vi sätter igång den, säger han; "Nej, inte den. Jag vill se Pippi istället." Snälla föräldrar som vi är byter vi till Pippi. Under introt säger Rubinen igen; "Nej, inte den. Jag vill se på Alfons Åberg." Jag tror att det skulle kunna fortsätta i evigheter, men här slutar tålamodet och fler byten görs inte. Oftast går det bra, men han har blivit allt bättre på fjärrkontrollen så mycket länge till tror jag väl inte att vi får sista ordet.

Samma sak är det förstås med böcker. Det enda som är säkert är att de som vi föreslår inte kommer att läsas såvida vi inte börjar "tvångsläsa" dem, d v s sätta oss själva i soffan och börja läsandet utan någon Rubin bredvid. Tidigare brukade det sluta med att han, som en liten råtta efter råttfångarens pipa, klättrade upp och lät sig läsas för. Han har dock börjat genomskåda det och pilar nu iväg till sitt rum istället. Att bestämma själv och se hur långt bestämmandet går, är största hobbyn just nu m a o.

8 kommentarer:

  1. Haha, jag kan bara säga att jag känner så väl igen mig i det här:D

    SvaraRadera
  2. Det är svårt för mig att fatta att min lilla flicka kommer vara så där stor och säkerligen bete sig precis likadant om bara något år!

    Jag antar att man blir vansinnig när han håller på så där. Men någonstans kanske man också inser att det är en liten personlighet som ska formas och att allt måste testas.
    Och, så klart, vårt mantra: det är en fas :)

    stor kram från ett grått Sthlm

    SvaraRadera
  3. Åh, det här självbestämmandet håller på att göra mig tokig. Är det inte bok eller film, så är det vilken färg det skall vara på glaset eller vilken muminmugg det ska drickas ur (f.ö. alltid precis den jag just hällt upp kaffe i). Någon som vet när det här går över?

    SvaraRadera
  4. Anna ser dej: huja... Skönt att vi inte är ensamma..

    C: Mm, det ÄR verkligen svårt att göra tankeexperiment och sätta L's ansikte på R nu;)... Jag antar att det blir mer tänkbart om något år. Var tid har sina prövningar. Och visst tror jag att det är en fas med ett stort värde för danandet av personligheten, men fömodligen en ganska så lång och jobbig en.

    mellanbarnet: Ja, jag läste någonstans att från en dag till en annan är barnet bara färdigt med allt vad trots är och en mognare och helt annorlunda individ. Just nu är det svårt att se. Här är det också ALLT, även hur jag ska ha håret kan bli en konflikt. Och då frågar jag förstås inte sonen, så dum är jag inte;)...

    SvaraRadera
  5. men det där är ju så bra, med böckerna...
    för jag är så sjuuuukt trött på Polisbåten med Halvan, så jag föreslår den nu varje kväll, och då slipper jag den, och vi kan börja läsa nån annan bok DEN HÄR MÅNADEN...
    och Rubinen kommer nog att sluta byta film hundra gånger när han själv lärt sig hantera "fjärran", för hur det än är så måste han väl fram till dvdn o byta film själv då oxå:)

    SvaraRadera
  6. fröken blund slår dank: Ja, jag har gömt den där vidriga boken om Halvan och brandbilen. Rubinen har nog dessutom förstått att det inte går att få mig att läsa den hur mycket han än vill...;)
    Att byta film själv är än så länge för svårt för den unge herren, så jag tror att du har rätt...

    SvaraRadera
  7. Å så jag längtar till den dagen då trotset bara upphör. Det låter nästan för bra för att vara sant...

    SvaraRadera
  8. mellanbarnet: Ja, för mig är det Utopia... Men uppenbarligen finns det på riktigt.

    SvaraRadera