Det enda jag förstått om barn och mardrömmar, bortsett från det relativt självklara, är att det inte alltid går att förstå vad som är utlösare. Ibland är det logiskt utifrån vuxentänk, ibland inte alls. Rubinen har drömt märkbara mardrömmar sedan någon gång i somras. Först nu har han kunnat förklara lite kring drömmarnas innehåll, men fortfarande alldeles för lite för att vi ska kunna förstå vilka scenarier han upplever.
När bränderna i Kalifornien var på nyhetslöpet, gjorde vi misstaget (?) att titta på de bilderna vid morgongröten, tillsammans med alla andra bilder vi ögnar igenom av bilar och människor. De gjorde avtryck och bränder, brandmän och mamma (!) kom upp som dröminnehåll... I efterhand förstår jag förstås varför och klandrar min fantasilösa dumhet för att inte ha censurerat.
Spöken har börjat figurera på dagis och därmed också i Rubinens språk. Och det är INTE spöket Laban som avses. Vi säger såklart att spöken och monster inte finns, - för det tror jag verkligen inte heller - men det verkar som att vissa saker är tidlösa och universella på skrämselskalan.
Lampan i vår hiss har gått sönder och ännu inte lagats. Ett par gånger har vi kört in sulkyn i det klaustrofobiskt lilla utrymmet som nu dessutom blinkar läskigt och jag gjorde misstaget att skrocka djupt och farligt. Det skulle jag ju inte ha gjort: I natt vaknade Rubinen flera gånger och i kväll vid läggningen hade han stora svårigheter att komma till ro. Det gjorde ont i hela kroppen, sa han, och fortsatte med att berätta om hur han vaknat och varit ledsen i natt och "Pappa var inte här". Det gjorde inte ont längre när maken sa att "Vi hör dig om du vaknar och vi ligger i rummet bredvid." Slutsatsen är ändå att det nu gäller att vara ganska vaksam på vad Rubinen snappar upp i vardagen. Inte minst om vi någon gång i en relativt snar framtid ska slippa bli väckta varje natt av vår störsting.
Hu..ja, det gäller att se upp, det finns ju "olämplig" information i nästan allt känns det som! Vår 3 åring har inte börjat drömma så mkt ännu (ta i trä och allt sånt) men eftersom han har att brås på (mig) så är det väl bara att vänta...Jag drömde inatt att jag skulle söka till Idol med "stockholm i mitt hjärta" o hade glömt bort texten...Jag skulle vilja påstå att det var en riktig mardröm alltihop! ;)
SvaraRaderafröken blund slår dank: ja, haha! Det låter verkligen som en mardröm;)... Själv kommer jag ytterst sällan ihåg mina drömmar. Lite trist faktiskt, för det skulle liksom inte finnas någon mening att gå med i en drömgrupp eller liknande och jag tror väl ändå att drömmarna säger något om vad som pågår i ens inre liv... I mitt inre liv nada, uppenbarligen. Så vad kan Idolsökandet handla om...?;)
SvaraRaderaI dont want to know...;)
SvaraRaderaStackars liten! Ja, det är klart. Det där ska man också igenom. Hade helt glömt bort det där fasansfulla med mardrömmar jag hade när jag var liten.
SvaraRaderaMinns när min bror "råkade" se filmen 'skyskrapan brinner' i späd ålder. Han drömde mardrömmar att det började brinna i vårt hus i flera år efter det. Mina pedagogiska föräldrar kom på värsta bra lösningen (tyckte de): de köpte brandvarnare och förklarade hur det fungerade för lillebror. Som då förstås började drömma att brandvarnaren pep och vaknade skräckslagen i ytterligare ett par månader. Men, det blev ju folk av honom ändå :)
Massa kram till er!
C: Ja, hu. Jag kommer verkligen ihåg nästan varenda en av mina mardrömmar som barn. Kanske för att de var så få, men definitivt också för att de var så svåra att skilja från verkligheten. Och det där med att råka se något man kanske inte borde; vad lätt det är! Man har ju verkligen ingen möjlighet att kontrollera alla införslar till barnets medvetande. Suck. Helgkramar till er!
SvaraRadera