fredag 9 oktober 2009
Leka tillsammans
På senaste tiden är det första Rubinen säger på morgonen, när han får syn på sin syster, att vi ska sätta henne i gåstolen. När detta väl är gjort (ja, inte FÖR tidigt. Vi har trots allt grannar under.), springer de båda två skrikande genom lägenheten. Storebror härmar Pyddens tinnitusskapande grisskrik och Pydd blir i sin tur så exalterad över att brodern så gärna vill vara med henne, att hon skriker ännu mer. Oftast urartar leken i att Rubin, som klimax, börjar slänga saker omkring sig och hänga sig fast på gåstolen och de tråkiga vuxna måste skilja barnen åt. En variant av leken är att de båda två jagar min pilates-boll genom lägenheten. Kul, men ack så högljutt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
låter så himla sött...och hysteriskt!
SvaraRaderaprecis som det är, att ha två små barn...
och jag kan tänka mig att det inte skulle vara så poppis om ni började den här aktiviteten när Pydd tycker att det är morgon...runt 4.50...hehe ;)
för grannarna tänkte jag...och även för er haha!
SvaraRaderafröken blund slår dank: Ja, det är verkligen ursött och rather enerverande med tanke på ljudvolymen...;) Och nej, 4.50 hade inte varit poppis. jag är osäker på om detta kommer igenom, men grannarna under har som tur är också barn i exakt samma ålder. kanske förkläs bullret härifrån i deras egna ljud? (Hoppas kan man ju...)
SvaraRaderaVad härligt att de har så kul tillsammans!
SvaraRaderaKanske har det blivit läge att plocka fram era gamla kompisar från kolik-tiden: öronpropparna :)
C: Ja, det är verkligen bud på att ta fram öronpropparna;). När de kommer igång båda två hör man inte sig själv tänka. Men visst är det riktigt kul att de faktiskt verkar gilla varandras sällskap. Åtminstone då och då...
SvaraRaderaGrymt! Sixten och Nils kör typ samma aktivitet. Alltså, Sixten börjar med ett gällt glatt skrik, kollar på brorsan som skriker glatt och ultrahögt tillbaka och så håller det på så. Det är gulligt. Fast med tinnitusvarning:D
SvaraRaderaAnna ser dej: Det är så kul att höra att ni upplever samma grejor! Kanske mycket av det är en del i en slags "syskonfas" som våra barn ju delar pga av det ungefärligt lika avståndet mellan dem? Och visst är det gulligt, men fasligt högt...
SvaraRadera